Efter en veckas segling bland  sandbankar och oräkneliga bojar känner vi att det faktiskt går att segla här också! Tittar vi i sjökortet ser det inte alltid kul ut. Det kan stå 0,5m i en  farled in till en hamn, men ändå ligger det stora båtar med säkert 3 meters djupgående där. Till sjökortsdjupet ska man lägga till aktuellt tidvatten, och då ser det genast bättre ut. Så det gäller o veta när man ska komma fram. Från Cuxhaven har vi hoppat ut o in i små och stora hamnar; Borkum, Vlieland, Schevningen och där vi ligger nu Zeebrugge. Tyskland, Holland och Belgien, hela den kusten ser ungefär likadan ut. Sandstränder, badhotell och korgstolar, mil efter mil.

002

Vädret var närmast tropiskt. En dag fick vi fälla upp biminitoppen för att inte förgås. Svag medvind är inte alltid så kul..

008

Vissa dagar blev väldigt långa till sjöss. Vi har dock ännu inte seglat över någon natt. Hamnarna ligger så tätt att vi kan komma fram på kvällen. Vi börjar även få kläm på tidvattenströmmarna. Det är som sagt stor skillnad att segla i 2 knops medström istället för motström!

020

Vissa dagar var rena njutningen, hur lång tid det än tog. Halvvind, 7-8 m/s lika många knop, båten går för autopilot, och vi bara njuter!

025

Även om det inte är kappsegling finns naturligtvis intresset kvar att trimma seglen, enligt Lisa allför ofta. På bilden ovan har jag skotat genuan via ett kastblock, (som Lisa faktiskt fick i julklapp!) längst ut på relingen. Det blir lite bättre skotpunkt då när vi går för halvvind

009

När vi kom till Borkum (sista tyska hamnen innan Holland börjar) sammanstrålade vi med två båtar från Oceanseglarklubben i Stockholm. Det var våra vänner Björn o Gertrud på sin katamaran  Think Twice samt Janne och Kristina med sin båt Kaisa. De hade seglat tillsammans ner till Belgien, vissa delar även på de inre vattenvägarna genom Holland. De var nu på väg hem igen.

Angöring till Borkum blev rätt intressant. Det var fin medvind hela vägen från Cuxhaven tills vi girade in mot hamnen. Vi hade missbedömmt vår fart och kom nu fram strax efter midnatt. Medströmmen gjorde att vi gått fortare än beräknat. Vi hade tänkt angöra Borkum i gryningen. Naturligtvis ökar vinden och vi blir fundersamma om vi ska gå in i mörkret eller vänta på dagsljuset. Rännan in till Borkum är mer än smal.. och på ena sidan finns en mur/pir och på andra sidan ett grundflak med 0,5 meters vatten. Bredden på rännan var väl 3 båtlängder.  Den hårda vinden, 15 m/s,  gjorde att strömmen gick i 4 knop åt ena hållet och vinden åt andra. Sjön blir då rätt besvärlig. Vi gick förbi infarten flera gånger, men bestämmde att vänta till dagsljuset kom. Det fanns bara två bojar i början på rännan som var belysta, resten av bojarna hade inget ljus. Vi körde alltså i två timmar utanför rännan med ylande i riggen och spöklikt fyrsken som svepte över de vita vågtopparna. Kl 5 förtöjde vi utanpå en stor tysk och ett visst lugn la sig över båten. Vinden svepte dock hårt över hamnen, men vi var tryggt förtöjda. 102 sjömil från Cuxhaven.

010

Björn sköter grillen på akterdäck på deras fina katamaran Think Twice

015

Vi vinkar adjö till Janne o Kristina när vi lämnar Borkum i regn.

016

Dags att byta nationsflagg i masten. Som utländsk båt har man alltid landets flagga hissad under styrbods vantspridare. Under vintern har Lisa sytt minst 20 olika flaggor som vi nu använder.

017

Vlieland är en ö mellan Texel och Terschelling. Den utgör “hörnet” i Holland där kusten svänger av söderut mot Rotterdam. I norra delen på ön ligger en fatastisk fin liten hamn. När vi kommer in verkar det helt fullt, men en trevlig hamnkapten anvisar en bra plats utanpå en holländsk stor X-yacht. Vi trivdes och stannade i två dagar.  Infarten hit blev också rätt intressant… Ombord har vi flera navigationsprogram. Trots all fin elektronik blev det några ofrivilliga rundsvängar mellan två grundflak eftersom vi inte fick bojarna att stämma med verkligheten. Det blev onödigt jobbigt, eftersom vi hade vårt stormsegel på rulle bakom genuan. När vi skulle stagvända märkte vi i sista stund att det inte skulle gå att få runt genuan, pga stormfocken. Alltså fick vi jippa. I den höga sjön och friska vinden hade vi normalt inte gippat, men nu blev det plötsligt lite bråttom och vi fick jobba onödigt hårt. Efteråt kunde vi se på AIS:en hur nära sandbankarna vi var.

024

Efter Vlieland fortsatte vi i den fina O-liga vinden. Medvind för tredje dagen! Vi fortsatte ända till Scheweningen, strax norr om Rotterdam. Stundtals blåste det så mycket att vi fick reva både stor och genua. När solen lyser och vi flyger fram, mellan 7 o 8 knop med toppnotering på 10, är det lätt att ha för mycket segel uppe.  I går kväll kom vi så fram till Zeebrugge, Belgien. Strax efter Schevningen passerade vi Rotterdam.

003

Det finns en korridor för seglare som ska förbi hamninloppet. Kustbevakningen ligger utanför och bevakar att ingen går på fel ställe. Vi förstår varför.. i en strid ström susar det förbi stora containerbåtar, tankbåtar och allt däremellan. Det är inte läga att be de här båtarna gira..

007

På em när det lugnat ner sig kommer det plötsligt en fågel och landar på min solhatt!! Han var helt slut, låg först ner innan han reste sig upp. Han trodde väl jag var en stolpe som stod där ute i havet. 011

I säkert 20 min stod han där, tyckte väl det var rätt ok, vi verkade ju fredligt sinnade. När han piggnat till lite hoppade han ner på akterdäck och satt sen där ända till vi förtöjt i Zeebrugge. Då hoppade han i land och flög i väg. Vi slog i vårt fågellexikon men är inte säkra på vad det för för en fågel, kanske en Brushane? Någon som känner igen den?

Idag har vi ledigt från seglingen. Våra cyklar funkar bra och vi cyklade ner till Brugge och var kulturella (=gick in på turistinformationen och fick en karta över sevärdheterna) Det var varmt, som vanligt, så det blev en kort rundvandring kring det stora torget. Lunch och hemcykling till båten. Vi planerar nu för nästa etapp. Den första veckan längs med Nordfrisiska öarna har gett oss lite självförtroende. Trots tidvis mycket vind och grunda vatten har vi (för det mesta!) haft koll på läget. Nu bävar vi för Engelska Kanalen som kommer snabbt närmare, med all trafik som ska tryckas igenom där det är som smalast, mellan Dover och Calais. Färjor, lastfartyg och Spray.

 

4 thoughts on “Bland sandbankar och bojar

  1. Vad härligt det ser ut. Nästan lite Västindien-känningar redan i värmen?
    Roligt att se kastblocket i användning, jag kände på mig att Elisabet skulle tycka om, och få användning för sin julklapp.
    Ang fågeln så skulle jag sätta mina pengar på en Grönbena
    Jag och Filippa har precis kommit hem från ett kvällsdopp (simtur) vid Kärleksholmen. Det måste varit över 24 grader i vattnet för det kändes som om man skulle kunna ligga i hela natten.

  2. Hej Karl,
    Fågeln hade inga gröna ben, utan de var brunsvarta. Näbben helt rak och svart. Han hade dessutom konstig tyngdpunkt. Hängde framåt. Hur som helst, roligt att få en liftare, som liksom vi tycker det där med att flyga är överskattat. Bättre att segla. Ni har varmare i vattnet än vad vi har.. Ha en bra helg.

  3. Hej!!
    Läskigt med alla stora fartyg, påminner mig om känslan i en optimist när Vaxholmsbåten kom. Vilken gullig fågel, hoppas att ni gav den vatten och smulor.
    Kram

  4. Kul att läsa om era erfarenheter så långt. Vi ska i morgon ta oss ut vid eftermiddagshögvattnet och segla mot slussarna i Harlingen. Är nu i Norderney så det blir en natt-segling. Törs inte ta morgonhögvattnet med risk att på natten hamna vid inloppet till den 30 Nm långa rännan in till Harlingen. Vill slippa er erfarenhet vid Borkum. Det verkade inte så kul.

    Önskar er en fortsatt go tur!
    Cia och Magnus på Adastra. OSK.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *