Galicien

Det är nu drygt en vecka sen vi kom till La Coruna efter Biscayabukten. Vi har haft mest sol, inte alltför varmt, fina vindar mellan NV och NO, dvs medvind då vi förflyttat oss mellan de små byarna.

001

När vi sovit några timmar efter vi förtöjt i La Coruna gick vi iland.  Vi tyckte om den här staden med en gång. Det var nära till centrum, jättefina cykelbanor, bra joggingrundor, långa sandstränder, och solen sken. Vi kom ganska snart in på “restaurang-gatan”. Klockan var ungerfär fem och spanjorerna började bli klara med sina luncher! Vi bestämmde oss snabbt att slå oss ner vid en av alla trevliga uteserveringar. Överallt serverades det seafood. Vi var i paradiset, kallt vitt vin, gott bröd, små tapas, och sen ett jättefat med olika skaldjur. Tre dygn på Biscayan hjälpte till att förhöja njutningen. I hamnen såg vi flera båtar som också var på väg till starten av ARC mot Västindien. Alla deltagare har fått en ARC-flagga, vilket gör att man direkt ser vilka man förmodligen kommer att träffa på fler gånger. Det var här vi träffade på vår olycksalige tysk … Han och hans fru ska också segla till Västindien.

004

Från La Coruna och fram till idag har vi besökt; Corme, Camarinas, Muros, Ribeira och Combarra. Efter den västligaste udden i Spanien, Cabo Finnisterre, kommer tre djupa vikar, “Rias”, med många öar. Ett väldigt fint område att segla i. Aldrig långt mellan byarna.

Här är vi på en cykelutflykt när vi låg i Camarinas. Dessvärre fick jag punktering på framhjulet när vi cyklat en timme från hamnen. Vi  hade för en gångs skull med oss ett lagningskit och en pump. Dessvärre var det en pump, som inte passade till cykeln. Efter bara några minuter kom dock några spanska cyklister, som hade med sig en pump som passade. Innan dess hade vi fått lyfta ur den medhavda lunchen ur plastlådan och hällt upp allt medhavt vatten i den för att lokalisera hålet i slangen.. Nöden är uppfinningarnas moder. Lagningen fungerade och fungerar fortfarande efter en vecka.

017

Det där med cyklar ombord är en historia för sig. Cyklar, även ihopfällbara, är  svårstuvade och det är ett evigt kånkande i varje hamn för att ta upp dem. Vi har slutat med att stuva undan dem utan lägger dem helt sonika på en ledig koj, dock ihopfällda. Olika länder har olika cykelkultur. Både Tyskland och Holland har bra cykelvägar och man kommer långt och ser mycket. Belgien är rena drömlandet för en cyklist. Cykelvägarna är breda som svenska motorvägar med ett eget skyltsystem och till om med egna broar över bilvägarna. England, som cykelland visade sig vara rena fasan. Inga cykelbanor, inga vägrenar och bilvägarna är generellt sett smalare än en belgisk cykelbana. Därtill krokiga och kuperade, med höga stenmurar på sidorna. Som inte detta skulle vara nog kör man dessutom på vänster sida. Inte roligt alls. Dessutom står det väldigt ofta att cykling är förbjuden. I England ska man vandra.

Spanien till slut är jättebra att cykla i. Kuperat ja, men  bra vägrenar och cykelvägar och en tillåtande attityd. Dessutom hisnande vackert  att susa runt utmed den branta kusten och se flera mil åt alla håll. Vi cyklade ut till Cabo Villano och tittade på fyren, som vi seglat förbi nedanför dagen innan. Kusten kallas Blanca de Muerto, dödens kust och man kan förstå att det inte är nådigt när Atlanten dundrar på från Newfoundland, men vi fick uppleva en fantastisk kust med fina badvikar. Dessvärre är vattnet kallt, ca 17 grader.

020

024

027

Galicien verkar ha en stor och fungerande fiskeindustri. Man ser fiskebåtar överallt och varje hamn vi besökt har en stor fiskehamn med rejäla båtar. I Ribiera, som var en något större stad byggde man dessutom ut fiskehamnen och hade stora hangarliknande byggnader där fisken landades och stora lastbilar hämtade fisk dygnet runt. När vi var där var det fiskefestival eller något liknande, Fiesta de marineros och hela stan var på fötter. Vi kom dock förbi ett, helt oemotstånligt, grillarrangemang, där grisar och korvar av alla storlekar grillades och serverades ihop med mackor av dasslocks storlek. Vi åt oss vingliga på kött den kvällen, men annars är det mest skaldjur som gäller. Dessutom har vi upptäckt det lokala vita vinet, Albarino, som vi tycker är jättegott.

019 b4 015

Nu har vi varit två dagar i en liten stad som heter Combarro. Här är alla hus vända mot havet och längst ner har man små fyrkantiga lagringsbyggnader i sten och en egen liten kaj. Här har man gjort små restauranger med ca 4 bord var. På morgonen, när det är ebb, verkar hela stan vara på stranden och leta efter musslor. Vi ska göra ett försök i morgon. Idag tog vi en lång promenad bland vingårdarna och jag som letat efter salvia i flera veckor i affärerna kunde plocka hela ruskor vid vägkanten.

 

b3