Detta inlägg är skrivet i ett nytt program som Karl laddat ner. Det gör det möjligt att skriva i off-line läge. När vi så småningom hittar något nät är det bara att trycka på en knapp så går det iväg. Hoppas jag. Vi får se hur det här blir.

Med Karl o Filippa ombord gick vi från Martinique till Margiot Bay på St Lucia för nattankring.

Vi kom in lagom för att hinna med en sundowner på Dolittles Bar, det perfekta stället i solnedgången.

Den 23:e i gryningen lätttade vi ankar och styrde söderut förbi St Vincent och vidare till Bequia. En distans på ca 60 mil. Att segla söderut i Västindien innebär oftas slör. Passadvinden blåser från O-NO, mellan 8-16 m/s varje dag. Väldigt bekväm segling, ibland lite onödigt blåsigt.

När vi angjorde Bequia kom det ut en fotograf i en liten gummibåt och tog proffsiga bilder på oss. Dagen efter kommer han ombord och säljer till lika proffsiga priser. På nätet kan man se bilderna, fast inte med samma kvallité.

Ett litet urval av bilder från proffsfotografen.

Bequia verkar vara ett populärt tillhåll för svenska och norska båtar kring Jul. Vi hade redan innan vi lämnade Kanarieöarna bestämmt träff här på julafton med våra norska vänner på Ariane och Spirit, båtarna med alla barnen. De hade seglat ihop över Atlanten, via Cap Verde till Barbados och låg nu sedan några dagar här i Bequia.

Stor glädje att ses igen och mycket att prata om. I stort sett hade det gått väldigt bra för alla. Inget hårt väder, inga större missöden. Att segla över Atlanten är inte svårt, men det kräver planering och rutiner ombord. Att fira små som stora händelser är alltid uppskattat. Födelsedagar (naturligtvis!), namsdagar, bröllopsdagar, förlovningsdagar, första 1000 milen, halvvägs, 1000 mil kvar etc. Engelsmän är barnsligt förtjusta i maskerader, vi hörde flera båtar där det varit maskerad ombord!

Så var det äntligen Julafton. Vi fick jobba hårt för att skapa lite julstämning. Jag tycker ändå vårt julbord blev rätt bra.

Lisa hade plockat fram julpyntet vi hade med oss; en julduk, kottar som vi hittade på Madeira, ett pepparkakshus i byggsats från IKEA. Istället för den obligatoriska sexkantnyckeln monterades huset ihop med smält socker.

Julförrådet har nu utökats med de julklappar vi fick; två små tomtar, (tack Kalle o Lotta!) samt en liten porslinsklocka från våra vänner på Garlix. Från Karl o Filippa fick vi ett ankare till vår jolle, en perfekt julklapp.

På eftermiddagen var det gemensam glögg och pepparkaka på stranden utanför Jack´s Bar. Ett populärt och mysigt ställe på stranden som drivs av svenskar. På kvällen var det “Swedish Christmas Dinner” på samma ställe. Restaurangen har inget fast tak utan är täckt med tjockt segeltyg, matplatserna går i olika nivåer och denna kvällen hade de fått duka flera bord ute på stranden för att alla skulle få plats. När vi kom såg det ut som i Robinssson när det var dax för röstning, det var fullt med ljus som satt på höga bambustänger, väldig stämmningsfullt. Det var svenskar och normänn till 90 %. Jättegod mat, typ sallader samt BBQ med fruktsallad till efterätt.

Hungriga sjömän gör sig redo för en attack på julbordet.

I väntan på efterrätten tar Lisa en svängom med en rastafari. Reaggi-bandet spelade oavbrutet.I början väldigt medryckande, men volymen gjorde att vi inte kunde prata längre.

Framåt 11-tiden bar det av med jollen ut till Spray. Vi låg rätt utanför restaurangen, så musiken hördes länge. En ovanlig jul, 29 grader på natten, shorts o flipflopp, månen lyser på det svarta ljumma vattent. Snön lyser inte på hus o tak, och inte endast tomten är vaken, en jul vi kommer att minnas.