Från Bonaire till Aruba

Den lilla holländska ön Bonaire, som är ett eget län i Holland, är mycket lätt att tycka om. Man ligger förtöjd i huvudorten Kralendijk vid mooringbollar i en fin rad mitt i stan. Hela ön är omgärdad av ett korallrev och det är förstklassig dykning runt hela ön, inklusive under de förtöjda båtarna. Morgonsimningen runt båten blev magisk i kristallklart vatten och massor av fiskar, gulrandiga, blåa , gula. Vi hade en egen hus-sköldpadda boende under båten, som vi såg varje dag. Till höger låg en dingydock vid det prisvärda och trevliga Karels bar och cafe, till vänster åkte man upp till ett dykcenter och rakt fram pågick stadens liv i sakta mak.

Runt båten passerade andra yachties, segelbåtar och utflyktsbåtar av olika slag.  Bonaire är en kryssningsdestination, så varje dag kommer det en eller två gigantiska kryssningsbåtar och tömmer ut sitt innehåll av tusentals passagerare som myllrar runt i stan ett par timmar och åker iväg i olika riktningar. Framåt eftermiddagen är de tillbaka på sina fartyg och staden återtar sitt vanliga trötta jag igen.

Frans hade bestämt sig för att ta ett dykcertifikat, så varje morgon körde vi honom med jollen till det trevliga dykcentret, där han blev väl omhändertagen med en egen instruktör i 3 dagar. Atti och jag tog hand om våra vanliga sysslor, handla, blogga, laga, fixa reservdelar, prata med andra seglare mm. Attis blåsor blev behandlade på den lokala vårdcentralen med fortsatt penicillin och salva.

Myggorna på Bonaire var inte att leka med och vi fick ständigt nya bett av de små illasinnade krypen  no-see-ums. Helt omöjligt att inte klia på de mycket ilska betten. Frans, den lyckosten, blev visserligen biten, men fick inga röda kliande bett.

Vi gjorde en cykelutflykt i motvinden till andra sidan ön. Vi hade sett att det fanns en cykelväg på kartan och jag hade för mitt inre öga sett en fint asfalterad holländsk cykelväg. Jo, tack. Så fort man kom utanför stan började rena vilda västern med sand och sten, nedgångna hus och kaktusar. Vi kom till en liten flamingolagun och snurrade sedan runt och letade efter cykelvägen i ett område som såg mer ut som om vi letade efter Sierra Madres skatt och en handfull dollar. Naturligtvis slutade utflykten med att jag fick en kaktustagg i däcket och en präktig punka.

När vi kom ut på vägen igen fick vi genast lift med en liten lastbil, som la cyklarna på flaket och körde oss till den lokala däckverkstaden, där man lagade mina sammanlagt 4 hål i slangen för 5 USD och så var det klart.

Nästa dag lyckades vi pricka av de flesta andra punkterna på listan. På dykcentret fyllde de vår lilla lufttub ”Spare Air” utan kostnad. ”It is only air”, sa de. När vi kom med vår trasiga mastlampa från Budget Marine på Grenada till Budget Marine på Bonaire bytte de den utan prut, trots avsaknad av kvitto. Och även Atti, som nu också fått punka köpte ny slang och fick hjälp att byta. Dessutom fick vi ersättning för lagningen av seglet i Martinique. Snyggt gjort av Turbulence Sails.

En vecka går snabbt och snart var det dags för den nyblivne dykcertifikatägaren Frans att bjuda på avskedsmiddag och bege sig till flygplatsen för att flyga hem.

På Bonaire låg det många långseglare på väg åt olika håll. Vi lärde känna den trevliga besättningen på  Galactica från Kodiak i Alaska och utbytte information om Stilla Havet mm. Denna tuffa besättning hade varit ute i 8 år och varit överallt inklusive Syd –Georgien och Antarktis. Yngste sonen Eric 6 år var född i Australien, just när mamma Alicia sytt klart skyddsöverdraget till jollen. Nu skulle de till Cuba och sedan hem till Kodiak via Panama och Hawaii för att flytta i land och börja leva vanligt liv. Vi hoppas träffa dem igen i Panama. Ännu ett av alla spännande möten.

Vi fortsatte västerut med siktet inställt på Curacao. Vinden var fin och jämn, helt underbar segling. När vi kom till Curacao ville egentligen ingen av oss sluta segla utan vi bestämde oss för att segla över natten direkt till Aruba.

Vi tittade dock in i huvudstaden Vilhelmstad, som såg jättetrevlig ut. Av våra vänner på Loupan, som varit mycket på Curacao, hade vi fått veta att den är trevlig, men det är inte möjligt att ankra där utan man ligger istället längre söderut i ett litet innanhav som heter Spanish water och tar buss eller taxi till stan. Vi kände oss mätta på myggbett och var lite sugna på att komma vidare så vi hoppade över Curacao. Ett misstag skulle det visa sig sedan.

Vi hade planerat att komma fram till Aruba i gryningen, men märkte genast att vi var tvungna att dra ner på farten för att inte komma för tidigt. Utmed Aruba hade vi medström på upp emot 3 knop, så vi fullständigt försade förbi Oranjenstad, där vi skulle gå in i gryningen och fick ligga och segla fram och tillbaka ända från kl 02.00 på natten. Svårt att segla mot vind och ström på 3  knop. Båten hamnar inte alls där man tänkt sig.

 

Man skulle kunna tro att det är enkelt att klarera ut och in på de holländska öarna, men så är inte fallet. På Aruba måste man först gå till en inklareringskaj, som är  mer lämpad för containerbåtar än små segelbåtar. Efter mycket ropande på kanal 16 kom det till slut en Port Control person i bil som gick ut och tittade på när vi gjorde den ganska besvärliga förtöjningen utan att lyfta ett finger till hjälp. Sedan kom Customs farande i en bil med en massa papper att fylla i, och till slut kom Immigration i en tredje bil med mera papper. Alla trevliga och vänliga. Customs klev ombord med stora kängor och tittade ombord och lyfte misstänksamt på våra lådor med metanol och Atti  fick visa och förklara vad en bränslecell är och hur den används. Förmodligen är det närheten till Venezuela och den omfattande smugglingen, som gör att misstänksamheten är stor. Nu har vi stuvat undan all metanol för att inte väcka intresse för myndigheterna i Colombia och Panama.

Till slut fick vi klartecken och passen stämplade och kunde ropa upp den lyxiga Renassaince marina, som vi hade bespetsat oss på. Vi fick en jättebra plats och blev fint mötta på kajen och informerade om att i hamnavgiften på 350 kr natten, dvs ungefär samma som i Byxelkrok, ingår fritt nyttjande av hela Renaissance Hotels alla anläggningar.

Inte dumt alls, med hänsyn till att här finns ett sort poolområde med flera pooler och egen strand, solstolar, parasoller, handdukar. Dessutom ett stort luftkonditionerat gym och till slut en egen paradisö med sandstränder och en shuttleboat som går fram och tillbaka hela dagen. Och fritt WIFI.  Ganska lätt att trivas med andra ord.

Långbenta gracer

 

Vår ursprungliga plan var att stanna ca 2 dagar för att sedan fortsätta mot St Martha i Colombia. För att komma till St Marta måste man gå förbi den beryktade udden Peninsula de la Guraja. Här blåser det alltid och är ofta mycket höga vågar. Frank Virgentino skriver i sin seglingsguide över Colombia att detta område är att betrakta som ett svart hål. Om man har seglat förbi kan man aldrig segla tillbaka mot vind och ström utan den som vill tillbaka österut måste då  fortsätta västerut utmed hela Mellanamerika och sedan leta sig tillbaka österut via Mexiko, Cuba osv. Dessvärre har vädret i detta svåra område inte visat sig från sin bästa sida, med massor av vind upp emot 40 knop i detta område.

Så nu avvaktar vi varje dag på ett förmånligt vindfönster för att gå vidare. Helst med inte mer än 10-15 knops vind i prognosen, eftersom man måste lägga till minst 10 knop till prognoserna. Våghöjderna vågar vi inte ens tänka på. Passagen är ca 2 dygn och de står att man ska förbereda sig på rough conditions. Hu ja!

Men det är verkligen inte synd om oss nu, där vi ligger i solstolarna och slösar med handdukarna. Gymmet och poolerna utnyttjar vi också frekvent.

Här finns det dessutom mer restauranger och barer än kunder, så inkastarna står i rader. Oranjenstad är utöver det en stad svår att få grepp om  Inga mataffärer att tala om, däremot massor av klockor och smaragder. Hit kan man åka charter direkt från Sverige. De illasinnade myggorna från Bonaire lyckades även få mig att riva upp ett sår och få en sårinfektion i det, så även vårdcentralen i Oranjenstad har fått äran av ett besök och en ny penicillinkur är påbörjad. Nu har vi köpt Västindiens starkaste myggmedel och hoppas få slut på den typen av onödiga infektioner.

 

Husläkaremottagningen Aruba

 

Grannarna vid bryggan

Vackra håruppsättningar

 

Så med detta fint dekorerade träd från Bonaire och oss på bryggan i Aruba önskar vi Er alla en riktigt GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR.