Den lilla byn Marea de Portillio och vår nästa ankarplats i staden Civirico kom att bli våra favoritplatser på Cuba. Södra Cuba är bergigt, så från ankarplatsen kunde man se upp över kullarna och bergen och det var totalt skyddat från vind och vågor. De enda ljud som hördes var tupparnas galande, några spridda hammarslag från fiskarna , som höll på att laga en båt vid stranden och ljudet av hästhovarnas klapprande från vägen.

Vi tog jollen iland och möttes omedelbart av vänliga människor som erbjöd oss grönsaker, ägg och fisk . Vi följde med några hem och fick paprikor och tomater i utbyte mot standardvalutan tvål och schampo och en klänning. Vid nästa hus kom en man utrusande och erbjöd ägg. Han ville heller inte ha betalt, men vi gav honom en t-shirt. Han ville hellre ha skor och det kunde man förstå eftersom han hade en flip-flop på ena foten och en snörsko på den andra. Om man ska tipsa om en bra present, så tror jag att foppa-tofflor skulle få en kuban att gråta av lycka.

Uppe vid stora vägen fanns en liten bar, som serverade gott kaffe och helt underbart goda skinkmackor. Att fläskköttet är gott på Cuba förstår man när man ser alla lyckliga grisar som går omkring överallt och bökar. Vid den här baren hände allt. Då och då stannade en hästskjuts eller en traktor och folk stannande och tog en kaffe eller ett glas rom. Många fyllde också på rom i medhavda flaskor. Här fanns riktiga cow-boys, kompletta med benskydd och sporrar. Och en och annan stinkande lastbil eller buss. Några bilar såg vi inte till. Vi satt här hela eftermiddagen i sällskap med Mats från den fransk-svenska båten Happy Days , som också ankrat i viken. På bageriet kunde man köpa 10 nybakade bröd för 10 pesos, mindre än 2 kr. Det Ni, Kringelgården!

Nästa morgon vinkade vi adjö till Happy Days, som hade krångel med sin utombordare och blev kvar en dag till, medan vi gick för motor utmed den vackra kusten till den lilla staden Civirico. Infarten till Civiricio var väldigt grund, med de sedvanliga små pinnarna , som markerade revet, men väl förbi revet öppnade sig en fantastisk lagun. Här dök pelikanerna efter fisk och fiskarna höll på med sina nät. Tre pojkar kom utsimmande och ville prata engelska . De hade aldrig träffat ”estranjeros” förut och tyckte vi var väldigt intressanta. Senare på kvällen kom ytterligare en båt, som inte uppmärksammade pinnarna i vattnet utan blev sittande på revet hela natten. Vi pratade med dem nästa morgon och de var ganska skakade. Bortsett från kölskador och en trasig badstege hade de klarat sig hyfsat väl, tack vare det lugna vädret. I hård vind hade det varit en annan historia, då hade hela båten kunnat malas ned på revet.

Vi tog en joggingtur och spanade in stan på morgonen och anmälde vår ankomst till den allestädes närvarande Guarda Frontera. De var helt ointresserade av oss, så vi kunde lugnt ligga kvar hela dagen. Att handla på Cuba är alltid spännande. Den bästa metoden är att se vad folk bär på och fråga dem var de fått tag på det. På så sätt kan man hitta ost på en bensinstation eller som denna dag jättegod youghurt i plastpåsar liggande innanför bardisken på baren vid busstorget. Barerna vid busstorget är för övrigt de bästa har vi lärt oss och även denna dag åt vi goda mackor med stekt griskött på. I övrigt är utbudet i de lokala affärerna mycket udda och sporadiskt. Ris, mjöl och bönor köper man i lös vikt ur stora säckar och kubanerna har en ranson på 3 kg per person och månad. Utöver det kan det finnas ketchup i tetrapack, sylt i konservburkar, olika pulver för att röra ut drycker med, refrescos, och oätliga ostbågar och inte så mycket annat. Denna dag var mjölet slut, men vi fick tag på ris. Det blev ett helt kilo för jag hade glömt var halvt heter på spanska och försökte med det franska ”demi ”. När vi noggrann siktade riset innan det kom ner i båten hittade vi protentillskott i form av minst 20 kackerlackor.

Dagens middag åt vi på Club Nautico, Jättegott fläskkött, stekta plantaner, skivad tomat och öl för ca 15 kr för två personer. Missa inte denna delen av Cuba.

Nästa dagsmål var Santiago de Cuba, som  är en in och utklareringshamn. Santiago är Cubas andra stad i storlek , en otroligt stökig och rörig stad.

Man får inte gå ända in till staden utan ligger utanför en skyddad marina, Marina Punta Gorda, lite utanför staden. Marinan lämnar en del övrigt att önska med sina nedrasade betongkajer och obefintliga infrastruktur. Dessutom är vattnet smutsigt och om man har otur får an gula fläckar på skrovet av nedfall från det närliggande raffinaderiet eller om det var cementfabriken.

Här blev det rena svenskmötet, för i hamnen låg redan Happy Days och dessutom Maria av Stockholm med Björn Neckman och Maria ombord. Atti och Björn är f.d arbetskamrater från Bore Lines och dem har vi träffat både i Las Palmas och Martinique. Björn och Maria var på väg till Panama via Jamaica. Jättekul att träffa dem igen och höra om deras resa. Två dagar senare anslöt den svenska Hallberg Rassyn Elsa, också på väg till Panama. Dessutom kom våra vänner Sweet Sensation och Blue Heeler in så det blev ett socialt liv ordentligt över gränsen för Attis smak.

För att komma till Santiago kunde man ta buss, taxi eller färja och vi valde att åka färja och blev bekanta med den trevlige fiskaren Elan. Han visade oss till marknaden och på hemvägen gav han oss också kackerlackfritt mjöl och citroner, som vi inte lyckats få tag på själva. Allt i utbyte mot t-shirts, pennor, rev och krok.

Cubansk fiskare sittandes i ett bildäck!

Spray och Maria av Stockholm

Delar av svenskgänget

Atti klippte håret och vi ägnade mesta delen av dagen åt att sitta på Grand Hotells veranda, som hade internet, gott kaffe och moijitos. Dessvärre fick man också stå ut med ett gatubuller och en skönsångare, som gjorde att det ringde i öronen hela dagen och natten. Eftersom Santiago är kulligt är ljudet och avgaserna från alla accelererande lastbilar näst intill outhärdligt.

Men staden har absolut sin charm, även om vi inte trivdes så bra. Här finns mycket musik och det är stökigt och charmigt. Vår fixande fiskare Elan, såg också till att vi fick köpa cubanska cigarrer utlagda på sängen hemma hos en kompis till honom. Cohibas, tror jag de hette. Fidels favoritsort. 40 dollar for 25 stycken. Vi som aldrig har köpt cigarrer förut har ingen aning om ifall det var billigt eller ej.

Santiago de Cuba

Syfrabiken

Nästa projekt var att tanka diesel. Det visade sig inte vara en så lätt historia och tog hela dagen i anspråk. Vi var fyra båtar som skulle ta diesel. Hamnkaptenens försäkran dagen innan, att vi kunde ta diesel från kajen, stämde naturligtvis inte. Diesel fanns på en bensinstation inne i Santiago. De som hade lösa dunkar tog med dem, men vi och en båt till hade inte det. Dieselmannen som skulle köra oss kom med en jättetank, 150 liter, som vi kunde låna. Vi hoppade in i minibussen, 6 glada sailors, två cubaner och ett antal dunkar i varierande storlek och skick. Efter 45 min körning var vi vid macken. Medan vår chaufför gick in och betalade (alltid i förväg) , langade dieselmannen helt sonika in slangen genom ett sidofönster, hoppade in i bussen och började fylla alla våra dunkar. Till slut var det bara vår stora tank kvar. Den var tvungen att stå på högkant då det inte fanns något lock! När allt var klart började vi återresan, men inte direkt till båten. Först fick vi åka till ett hotell och hämta en dator som skulle med till marinan. En liten omväg på 45 min. Vägarna är minst sagt gropiga på Cuba, och med bara en trasa som lock i vår stora tank rann det diesel nedför mittgången i bussen. Ingen verkade bry sig särskilt om det. I marinan lyckades vi baxa ut tanken och med en pirra förflytta den längst ut på kajen. Där kunde vi slanga ner dieseln i mindre dunkar som vi lånade, köra ut dem med jollen och fylla på i våra tankar. En minst sagt jobbig manöver. Vinden var frisk vilket gjorde påfyllningen besvärlig.

På em var det dags för samma runda igen. Varje tur kunde bara ta diesel till två båtar. Denna gången gick färden först till en vattenstation andra sidan stan. Vattnet i marinan hade inte fungerat det senaste dygnet, så vi tror de försökte fixa en tankbil med vatten. Lite oklart vad som avhandlades, men så småningom var vi vid macken igen och kunde fylla alla dunkar på nytt. På hemvägen stannade bussen dessutom och tog upp vanliga passagerare också. De verkade inte det minsta förvånade att vi upptog halva bussen med våra mer eller mindre läckande dieseldunkar. I marinan hjälpte jag vår kompis på Happy Days att fylla diesel hans båt med ett antal dingyresor med smådunkar. Vid solnedgången hade alla fyra båtar fått ett tillskott av diesel. Vi kunde nu bara hoppas att det skulle vara bra kvalitet på oljan.

Mellan tankningarna gjorde Lisa en tur ut till ön Granma, omdöpt av Fidel Castro, till just Granma efter hans båt. Han eller brorsan Raoul har ett sommarställe mitt emot. Vår kompis fiskaren Elan, som bodde på den pittoreska ön var med som guide. Mycket stolt visade han sin båt och ännu stoltare sin pappas båt, som hade något så oerhört som en motor. Cubanska fiskebåtar har sällan motor och aldrig segel. Man ror ut till sitt fiske och ofta ser man dessa små fiskebåtar väldigt långt ut. Elan var mycket glad över sina nya revar och krokar.

Den trevlige fiskaren Elan

Elans familj

Sådana här tårtor går de ofta omkring med i Cuba

Elans båt

Vi lämnar Santiago de Cuba i gryningen

Efter nästan en och en halv månad på Cuba tyckte vi att det kändes dags att segla vidare och vi spenderade våra sista cubanska pengar på rom och seglade iväg i gryningen för att korsa den hårt trafikerade Windward Passage mellan Cuba och Haiti, en sträcka på ca 200 sjömil.

Det är svårt att sammanfatta Cuba på några rader, men som seglingsområde betraktat är det helt outstanding. Landet är 600 sjömil från väst till öst (något kortare än hela Sveriges östkust) och här finns allt från spännande städer som Havanna och Santiago, kritvita stränder, en så gott som obebodd skärgård av stränder och mangroves och ett obegränsat inland att utforska. Till detta kommer att människorna är otroligt vänliga, kriminaliteten näst intill obefintlig och att det är osannolikt billigt. Dessutom är det spännande, vackert och otroligt intressant. På landsbyggden känner man sig förflyttad till en helt annan tid och fortfarande är folk ovana vid turister. Turismen är främst koncentrerad till Havanna och badorten Varadero. Fortfarande, när detta skrivs, får amerikaner inte åka dit utan en massa särskilda tillstånd, men det är förmodligen en tidsfråga.

Sjökorten är adekvata, men ibland ofullständiga. Vi använde Navionics och Garmin sjökortsprogram på I-pads, samt Nigel Calders crusing guide Cuba, som dessvärre är från 1996. Det går också att ladda ner en utmärkt crusingguide av Frank Virgentino på www. freecruisingguides.com. Man måste anmäla sig hos Guarda Frontera i varje hamn och få tillstånd och en stämpel för att segla till nästa hamn. Ute på småöarna bryr sig ingen. Det låter jobbigt, men i själva verket är det väldigt lätt. Alla är snälla och vänliga och korruptionen begränsad . Vi råkade av någon anledning inte få med oss vårt seglingstillånd när vi klarerade ut från Havanna, men efter att ha förklarat det ett antal gånger stämplade myndigheterna helt sonika på ett annat papper. Visum för en månad får man vid ankomsten för 25 USD och det kan man förnya en gång med ytterligare en månad, Dessutom betalar man lite övriga avgifter vid inklarering, sammanlagt kanske 700 kr. Internet är en otrolig bristvara. Det finns bara i de större städerna och på turisthotell. Man köper kort i förväg för att nyttja nätet och ibland är de svåra att få tag på. Våra telefoner med Teliaabbonemang fungerade inte, men vi såg andra svenskar vars telefoner fungerade. Pengar kan vara svårt att få tag på. Det finns bankomater i de större städerna men bara Visa anknutna kort fungerade, inte Mastercard. Man kan också växla pengar på vissa hotell eller växlingskontor, men ibland är pengarna slut. På Cuba finns två valutor CUC för turister och Peso national för lokalbefolkningen. Om man får tag på peso blir allt otroligt billigt, men utbudet begränsat.

Vi blev oerhört förtjusta i detta vänliga land och rekommenderar det varmt som seglingsmål. Att kunna lite spanska underlättar.