Vi trivdes så bra på Dominica så vi stannade ytterligare några dagar. Nästa ankringställe var Portsmouth på norra änden av ön. Vi hade bränt allt krut på alla långa utflykter på södra ön, så vi tog det mycket lugnt och badade och pysslade med båten. På vägen hit tog vi sikte på en valskådningsbåt och följde i dess kölvatten. I de djupa vattnen utanför ön finns enligt uppgift finns både kaskelotvalar och knölval. Vi såg pilotvalar och Atti såg även ryggen på en större val, som vi inte hann identifiera. Den såg ut som ett litet skär.
Här väljer jag ut de finaste grapefrukterna.
Ett måste i Portsmouth är en båtutflykt upp i floden Indian River. Här blir man rodd uppför den slingrande floden. Även här spelades många scener in från Pirates of the Caribbean och bland annat kan man se häxans Calypsos :s hus. Trädens rotsystem är osannolika. Denna utflykt var dock lite för tillrättalagd för vår smak.
Vår roddare. Motor var inte tillåtet på floden. Det gjorde att vi såg många djur.
Otroliga rötter!
Häxan Calypso’s hus.
Varje söndag anordnar boat boys en barbeque för alla yachties i viken i Portsmouth. All you can eat and all you can drink för 50 EC dollar (ca 160 kr). Sedan dans.
Dominica är verkligen en trevlig ö. Lite vild och spännande, men med en osannolikt vänlig och öppen befolkning. Ungefär lika många innevånare som Jönköping. Det är svårt att förstå hur de får ihop det, men vi förstod att de är stora biståndstagare. Framförallt från USA och Canada, men även Kina hjälper dem. Och minsann såg vi skyltar om EU-finansierade projekt även här.
Nästa seglingsmål var de otroligt charmiga franska öarna Iles de Saintes, Här är det som att vandra omkring i en liten sömning by på franska rivieran. En bygata med restauranger , bagerier, gallerier och några chica boutiquer, sedan landsbygd med kor och getter. Här åker alla scooter eller golfbil.
Huvudgatan
Vi fann oss väl tillrätta och hittade vårt favoritcafe’ med bra internet och gott kaffe. Här kan man lätt bli kvar några veckor. God mat, fina stränder, bra affärer och mycket charmigt.
Vi seglade vidare efter några dagar utmed kusten på Guadeloupe. Där gjorde vi endast ett kort stopp på norra änden i staden Deshais och sedan tog vi steget över till Antigua. En ganska tuff överfart med halvvind och sedan bidevind i 10-15 m/sek i höga Atlantvågor.
Antigua är lite av symbolen för alla våra långseglardrömmar. Vi har varit har två gånger förut och seglat Antigua Sailing Week både 2005 och 2009, och alltid drömt om att få komma hit på egen köl. Så det var mäktigt att segla in i English Harbour och passera de stora klipporna Hercules legs.
English Harbour är den perfekta hamnen, mycket skyddad. Det tyckte även lord Nelson, som var här med sin flotta på 1700-talet. Nelsons gamla dockyard är mycket fint restaurerad, så här går man omkring bland de gamla husen, som fortfarande används och man köper sitt bröd i Nelsons gamla bageri.
Nelson´s gamla bageri.
Vi träffade på våra vänner Agneta och Goggen, från Bohus Malmön och hade trevliga några dagar med dem. Agneta är från Karlshamn och Goggen från Voss i Norge. Nu seglar de på Beneteau 42:an Sundancer, på vintern. Ett måste är söndags barbecuen på Shirley Heights, med steelband och reaggemusik. Utsikten över hamnen är helt oslagbar. Vi gick upp dit för att få fart på aptiten.
Utsikt från Shierly Heights.
Vi besökte också vårt gamla favorithak på Pigeon Beach och åt hamburgare. Efter kappseglingarna under Antigua Sailing week brukade vi ankra utanför och simma in med några dollar i kepsen för kunna finansiera en Pina colada och en hamburgare. Nu har stället blivit uppsnofsat, men hamburgarna var lika goda.
På Antigua kan man verkligen se mycket stora och lyxiga båtar. Den ena båten större och lyxigare än den andra ligger på rad, och det putsas och fejas överallt.
När ankaret är uppe försvinner hela ankaret på en svängbar arm ner i innandömmet! På masten syns den praktiska lilla hisskorgen man åker upp i. Bättre än o hänga i en båtsmansstol. Ska se om vi kan få till en sån hiss på vår mast.
Spray som syns bakom den blå båten hade kunnat stå på fördäck på den är bjässen, på tvären!
Praktiskt sett att förvara sin Drake på.
En bland många mega-yachts.
Ingen risk att få bommen i huvudet här.
Samma båt som ovan. Hydraliken till förseglen är i storlek med en soptunna.
Fällbar mast!? Såg inte kul ut. Anledningen var en kollison med en annan båt i starten av Antigua 600.
Måste ju ta med en motorbåt också. Vad är det för fel på Albin 25?
På vår egen båt putsas och fejas det ibland också. Vi har nu varit självförsörjande på bla vatten och el sen vi låg i en marina senast. Det var den 14:e januari. Vi ligger numera alltid till ankars. Vår watermaker fungerar klockrent. När vi nu bara är två ombord räcker det att vi gör vatten ca varannan dag. Då får vi 100 liter på två timmar. Den drar mycket ström så vi gör bara vatten när vi har motorn i gång.
Våra batterier har tyvärr tagit slut. De håller inte spänningen mer än någon timme, sen måste vi ladda igen. Ombord har vi en stor batteribank. För service har vi 3 x 270 Ah, och ett startbatteri på 75 Ah, som ett mindre kärnkraftverk. Servicebatterierna är av märket Mastervolt, typ AGM. De är helt underhållsfria, tål många och djupa urladdningar, men livslängden är dessvärre bara ca 5-6 år. De är stora och tunga, 65kg styck! Vi har nu hittat nya liknande batterier som vi kommer att installera på St Mateen nästa vecka. Den senaste tiden har vi klarat strömförsörjningen genom vår bränslecell från EFOY. En smått fantastisk liten pryl. På kemisk väg laddar den våra batterier så fort spänningen kommer under 12,5V, och stängs av vid 14,2V. Den är ljudlös, drivs av methanol och är underhållsfri. Vi var tveksamma om man verkligen kunde få tag på methanol på alla de ställen som leverantören uppgav att det skulle finnas på. Det är lite som Nespresso-kappslar, man kan bara använda EFOY’s egna methanol-dunkar. Vi köpte 40 L innan vi seglade från Sverige. Sen har vi köpt i Lissabon och tänkte även ta ombord några dunkar i Las Palmas. Men där hade de tagit slut! Det var inte så konstigt med tanken på att ARC startade då. Här i Västindien har jag köpt i Fort de France på Martinique. Det finns även på Guadeloppe samt på St Barth. I USA finns det också på flera ställen.
Vi är så nöjda med båten. Seglen och segelhanteringen bara går och går… Hydraliken verkar sköta sig själv. Det krävs dock mycket ström under kort tid när vi kör ut och in seglen. Med våra dåliga batterier måste vi starta motorn då. Motorn i sig går som en klocka. Vi hade full service i Las Palmas i november, och nästa stora service blir väl nu i vår. För övrigt är det lite småpyssel hela tiden. Det salta vattnet gör att allt “rostfritt” kräver underhåll. Färskvatten är bra, men efterhand måste vi ta fram lite Autosol för att få det att glänsa igen. Alla block och kullager underhåller vi då och då med varmt vatten. Det löser saltavlagringarna bra. Botten ser ok ut. En och annan havstulpan har börjat dyka upp. Annars är det mest grönt slem som sätter sig vid vattenlinjen. Vid våra dagliga morgondopp har vi ofta en trasa med och försöker hålla skrovet i hyfsat skick. I maj/juni kommer vi att lyfta båten och måla om botten. Anoderna klarar sig betydligt bättre nu sen vi slutade koplla landström, trots det salta vattnet.
Nu ska vi snart äta lunch sen tänkte vi segla mot St Marteen. Det är 100 distans och vi vill inte angöra i mörker, därför sticker vi i eftermiddag och kommer fram i morgon förmiddag. Det har blåst mycket (som vanligt) de sista dagarna, men det kommande dygnet ska det var lite midre vind. Riktningen är däremot bra, ser ut att bli en fin slör.
Härliga bilder och fina skildringar. Ni lever verkligen drömmen :-)
Följer era fantastiska äventyr. Hoppas Atti är bättre. Jag är också på en ö; Mauritius:)
Kram
Hoppas allt är väl. Det är så härligt att läsa om alla era äventyr. Karl är på omslaget av senaste Oceanseglaren men det visste ni kanske redan.