Vi är framme! Fredag morgon 04:30 passerade vi mållinjen, 17 dagar och 21 timmar efter starten i Las Palmas. Det har varit en fantastisk resa, mest fin medvind men även jobbiga dagar. Vi såg förvånandsvärt få båtar, efter två dagar seglade vi helt ensamma tills det var 3 dagar kvar. Då började vi se andra på AIS:en

Så här glada var vi på startdagen i Las Palmas

18 dagar, 2800 sjömil senare. Fortfarande glada. Vi kände oss rätt stolta och lyckliga. Vi gjorde det!

Mellan dessa två bilder har vi upplevt en otrolig resa. Det har nu gått drygt ett dygn sen vi kom, men fortfarande är det rätt kaotiskt. Det är mycket på gång hela tiden här. Varje gång det kommer in någon kompis är det mottagning på bryggan. Obligatorisk drink och fruktkorg från arrangörerna, plus alla vänner som tar emot. Stort kramkalas och en kort resumé över antal squalls, saker som gått sönder och alla andra historier som varje besättning upplevt på överfarten. I marinan finns ett antal trevliga restauranger med utsikt över båtarna. Där samlas de flesta för att jämföra sina vägval, förklara/bortförklara sin snittfart, hur stora fiskar man fått, hur många squalls man upplevt, det finns mycket att prata om!

Vi tar det lugnt nu ett tag. Fixar och återställer lite i båten, äter och njuter av att få sova hela natten utan att väckas för att ta sin vakt. Här nedan kommer lite bilder från överfarten. Återkommer med fler intryck från Atlanten, men just nu är det mycket annat som pockar på uppmärksamhet. Vi måste smälta våra intryck några dagar först, och landa efter seglingen. Alla är dock överens om att det var en stor upplevelse, i en positiv anda, en resa som säker påverkat oss alla, mer än vi kanske just nu kan ana. Stort tack Lisa, som bara damp ner i vår båt några dagar innan start, som med din stora erfarenhet som segalare fann dig till rätta med en gång. Styrde tappert på dina vakter, i pressande värme, hårda vindar och kolmörka nätter. Handstyrning var det som gällde. Lisa gjorde även kulinariska insatser i byssan. Inte lika lätt som det låter när båten rullar 30 grader från sida till sida, hela tiden! Karl, trots en envis sjösjuka var du en klippa på att styra. Du trivdes bättre över än under däck. Kökstjänsten ersatte du med din ovärdeliga kunskap i all elektronik, datorer och instrument. Mycket ombord har gått smärtfritt tack var dig! Vi kan numera utnyttja våra instrument optimalt, och datorerna har aldrig varit så uppdaterade.

Lisa hänger kvar ombord en vecka till innan hon måste åter till Stockholm. Karl väntar otåligt på sin fru Filippa som kommer ner om mindre än en vecka. De stannar kvar ombord över jul o nyår och avlöses av vår dotter Fredrika och hennes Magnus som seglar med oss drygt en vecka in i Januari. Vi kommer att segla omkring mellan St Vincent och Grenada och njuta av Carribean.

Ett stort tack till alla er som hört av er under överfarten. Det har verkligen varit uppskattat att få dessa uppmuntrande kommentarerna. Man är ganska ensam och liten därute, Atlanten är rätt stor i en liten båt.