Nu har vi varit här på St Lucia i en vecka och börjar så sakta vänja oss vid ”island-time” och att alla medtagna svenska sommarkläder är för varma för detta klimat.

Sysslolösa är vi dock inte.  Efter en första natts god sömn på en stilla båt började vi ta tag i alla sysslor.  Inklarering tex är en historia på ca 2 timmar med besök hos sjukvårsmyndigheter, immigration, tull och hamnmyndigheter. Alla är mycket vänliga och trevliga och ingen tycks lida av stressrelaterade åkommor.

Båten fick sig en avspolning av sötvatten som omväxling, tvätten lämnades in hos de lokala tvättdamerna och vi själva sanerades på salt och övriga avlagringar. Fruktbåten kom på besök.

På kvällen var vi på byfest i den lokala byn Gros Islet. Där stänger man av en hel gata och sedan ligger röken tung över nejden. En del av röken kommer från alla stånd där kyckling och hummer grillas. Framåt natten skruvas reaggemusiken upp och hela stan dansar. Vi var dock lite för trötta för allt detta utan nöje oss med grillad kyckling och rompunch. Vi besökte även Pigeon Point, berget som vi rundade på vägen in till hamnen. Detta berg har varit en försvarspunkt mellan St Lucia och det franska Martinique 20 sjömil bort. Inte alltid helt framgångsrikt, med hänsyn till att St Lucia vandrat mellan engelskt och franskt ägande inte mindre än 14 gånger. Sedan 1979 är  St Lucia ett självständigt land.

Nationaldagen är den 13 december, men likheter med vårt luciafirande saknas.

Nästa projekt att ta tag i var vår läckande dieseltank. Inte ett helt enkelt projekt. I vår Hallberg  Rassy finns det två tankar. En övre och en nedre, sammankopplade med en koppling och en avstängningsanordning. I det längsta hoppades vi på att det skulle vara ett lättåtkomligt fel i övre tanken eller kopplingen, men så turligt var det inte. Felet var i nedre tanken. Den tanken ligger på tvären i båten. Under durken, under en tvärslå som håller såväl navigationsbord som kök på plats, in under köket och de fina träsnickerierna fastskruvad med millimeter presicion mot de längsgående balkarna. Tanken är i rostfritt stål, med skarpa kanter och tung. Karl och Karl-Axel påbörjade de mödosamma arbetet att frilägga tanken med minsta möjliga skada på inredningen och utan att veta om det överhuvudtaget skulle gå att få loss den i en del.

Först måste all diesel pumpas ut. Ca 60 liter i kölsvinet och det som var kvar i tanken. Vi fyllde våra tomma metanoldunkar, vår extra dieseldunk, våra vattenflaskor, dunkar av olika slag som vi hittade på bryggan. En solskenshistoria i detta är att damerna som sålde grönsaker i land var överlyckliga att ta hand om vår diesel. De använde den för att skydda sina hus från termiter sa de.

Den undre tanken börja friläggas.

Stora problem att få ner delar av köket som är byggt uppe på ena änden av tanken, utan att förstöra för mycket.

Till slut lyckas vi få isär inredningen så mycket att tanken kunde lyftas ur.

Tank dj-vlen äntligen på bryggan, efter 2 dagar! Vid en första inspektion såg vi inget ställe där den kunde läcka.

Transport till en verkstad.

Mr China Man och hans verkstad, känd som den skickligaste svetsaren på St Lucia.

Tanken fylldes med vatten och då såg vi sprickan. En spricka ca 5 cm lång i skarven mellan botten och sidan, smal som ett hårstrå.

Svetsningen var klar på 10 minuter!

Nu återstod bara att få allt på plats igen.

Kemiskt rent kölsvin, och ingen diesellukt längre.

Med några cm till godo gled tanken ner igen.

Här syns en del av alla träbitar samt skruv som skulle på plats igen. Vi sorterade upp allt nogrannt, vi ville ju inte få för mycket delar över..

3 dagar senare var allt på plats igen. Mycket svett och huvudbry, men vi hade fixat problemet. Stort tack till Hallberg Rassy för supporten via mail. Vi kan bara konstatera att båten är väldigt välbyggd, även köket. Alla bitarna kom på plats, skruvarna gick jämt upp, och det syns inte att tanken varit ute. Jag behöver kanske inte tillägga att det var varmt, mellan 32 och 38 grader under däck.

När tanken äntligen var på plats gjorde vi en utflykt till den vackra viken Marigot Bay. För mer än 30 år sedan gav vår vän Kate Atti  en bok om Karibien, fylld av hamnbeskrivningar och annat matnyttigt. På framsidan av denna bok var just en bild av Marigot Bay och Atti har längtat dit sedan dess. Häftigt att nu ligga där med vår egen båt. Vi träffade också våra tyska vänner  Jens och Dagmar från  XP 44:an Garlix, som var första båt i mål på ARC +.

Dagmar och Jens från “Garlix”

Utsikt över Margiot Bay, min “drömvik” i 30 år. Spray till vänster om landtungan med palmer.

En regnskogsutflykt med linbaneåkning. Mest spännande var bilresan dit.

Åter i Rodney Bay vinkade vi av Lisa Sjökvist, som nu for tillbaka till Stockholm efter en dryg månad ombord på Spray. Tack Lisa för ett fantastiskt kompanjonskap ombord. Vi delar nu en otrolig upplevelse.

Tre besättningsmän från Aida som förirrat sig långt från Sandhamn; K-A, Ebbe och Lisa.

Ebbe seglade på en Oyster-båt i Racingklassen och vann den totalt! Starkt jobbat Ebbe!

Lisa missade därmed den stora ARC prisutdelningen i på Rodneys Bays cricket ground. Ett imponerande prisbord med priser för allt möjligt från största fisk till längst seglad distans. Vi kom på 2:a plats i vår klass. 11 totalt (av 117 båtar!) och näst bästa svenska båt. För detta är vi mycket stolta.

Våra svenska vänner, Jörgen och Louise Wennberg med sina två små barn fick det finaste priset av alla; The Spirit of ARC. Stor glädje i svensklägret som för övrigt skördade många priser.

Efter många avsked i Rodney Bay seglade vi upp till Martinique, där vi hämtade upp Karl och Filippa som tillbringat en komprimerad bröllopsresa på Club Med i Buccaners Creek.

Mellan Martinique och St Lucia landade vi vår hitintills största fisk. En vacker guldmakrill. Det räckte och blev över för två grillkvällar!

Nu är vi på väg till Bequia, där vi ska fira jul.

Hoppas vi hittar internet där

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR  till Er alla.

Elisabet, Karl-Axel, Karl och Filippa