Det var nästan sorgligt att lämna den trevliga ön Porto Santo och sätta kurs mot Madeira. På kvällen innan vi åkte kom flera av våra vänner från Fig Foz och Lisssabon in. Både den tyska båten Anne och den franska båten Captain Do Too och det blev ännu ett gemytligt möte med öl och skepparhistorier på bryggan.
Innan vi seglade iväg sprang vi en runda och passerade en stor beachvolley stadion komplett med stor plan och läktare och en hotellbyggnad bredvid. Allt helt öde och på väg att förfalla. Och naturligtvis den obligatoriska skylten att anläggningen är byggd med finansiellt bistånd från EU. Vi har sett många av dessa skyltar utmed vår resa. Oftast är det kajanläggningar och strandpromenader som har blivit upprustade. Man känner igen de bidragsfinansierad hamnarna på de extremt påkostade materialen och de överdimensionerade anläggningarna. Fina, men sannolikt otroligt dyra. Beachvolleyanläggningen på Porto Santo tog nog ändå priset. Ön är ungefär lika stor som min barndoms ö Torpön och har 5000 invånare. Den ligger helt isolerad ute i Atlanten. Vem kan komma på att bygga en beachvolleystadion där och ännu värre, hur kan en sådan bidragsansökan beviljas i Bryssel? Enligt damen på hamnkontoret var den använd en gång. Ingen kommer att ha råd att underhålla den.
Vi klarerade ut och satte kurs på Madeira ca ca 30 mil bort. Madeira är mycket bergig har toppar på nästan 2000 m och ganska få hamnar. Klippkusten är brutal. Vi gick in till hamnen Quinta do Lorde på östra delen. Jajamensan, ännu en EU-hamn. Helt ny, allt överdimensionerat, även kackerlackorna.
Här träffade vi våra tyska vänner Jens och Dagmar på båten Garlix, som vi hjälpte när de hade stora problem i en blåsig hamn i Galicien.
Vi hyrde en bil och körde iväg för att göra en så kallad levada vandring. Levadorna, som jag tror är unikt för Madeira är ett gigantiskt system av bevattningsledningar leder vattnet från de höga bergen, som ofta ligger i molnen och får mer regn, ned till alla planteringar längre ner. Mest bananodlingar. Det finns över hundratals mil sådana ledningar, fantastiskt huggna och med perfekta dammar och slussar för att leda vattnet. Bredvid ledningarna finns alltid en gångväg perfekt att gå på. Hisnande natursceneri och frodiga gröna dalar. Värt en resa till Madeira.
Vi tänkte gå vidare till huvudstaden Funchal, men blev avrådda på grund av att hamnen är orolig med mycket dyning. I stället tog vi bussen dit. Det var också en resa, med bussen som stånkade sig upp och ned utmed bergsidorna, med en dödsföraktande chaufför. Vi mätte som mest upp 91 decibel inne i bussen i de värsta backarna. Efter 1½ timmas resa var vi färdiga för vilohem. Funchal besöks av massor av kyssningsbåtar och det sätter en speciell prägel på en stad som varje dag får iland några tusen penningstinna kryssningspassagerare, som har ca 6 timmar på sig att sprätta pengar. Inkastarna på restaurangerna är mycket ihärdiga , så även taxichaufförerna. Priserna är rejält uppjackade närmast hamnen och faller sedan linjärt med avståndet. Vi tröttnade redan efter en halv dag och tog vårt vrålande monster till buss tillbaka. Synd på en sådan vacker stad.
En turistattraktion är att åka släde nedför de branta gatorna.
Efter att ha studerat vindkartorna kom vi fram till att det var ett bra tillfälle att göra 2-dagarshoppet ned till Kanarieöarna, så efter 3 dagar på Madeira satte vi, i sällskap med två norska båtar, kurs mot Kanarieöarna.
Här passerar vi mellan ett par spektakulära klippor 20 mil söder om Madeira. Bakom oss kommer den norska båten Spirit, från Alta i Norge! Arianne, den andra norska familjen ligger någon mil framför oss. Det första dygnet var det frisk vind, men perfekt slör. När det senare mojnade blev rullningen i den höga dyningen besvärlig.
Vi hade siktat in oss på ön La Graciosa, som är en liten paradisö, norr om Lanzarote. Seglingen dit tog 44 timmar. Lätt medvind, fullmåne. Det enda att klaga på var en envis dyning, som gjorde att båten rullade fasansfullt och en total frånvaro av fisk.
Här angör vi La Graciosa i gryningen.
Tack för alla trevliga reseskildringar. Vi följer er på vägen med stort intresse. Fredagkväll i Örvik framför brasan.