Det är idag två veckor sedan vi lämnade Galapagos. Vi har seglat ca 2400 sjömil och har dryg 700 kvar. Om första veckan präglades av varierande vindar så har vecka två bjudit på typiska passadvindar. Ofta blåser det från OSO mellan 15-25 knop. Blå himmel på förmiddagen och ofta lite moln även ibland regnskurar på kvällen o natten.
Sedan tre dagar har vi haft vindar i det övre spannet, dvs 22-28 knop. Det upplevs som rätt friska vindar här. Vågorna har fritt spelrum utan hindrande land och blåser det nästan kuling blir sjön rätt hög efter ett tag. I söndags spirade vi genuan och föll av mot mål. Så har vi seglat i fyra dagar nu. Ibland rullar vi in några varv på genuan och om vi ser mörka moln på kvällen tar vi ett rev i storen också. Det gör inte så mycket på farten, men båten rullar betydligt mindre. Vi har sett drygt 10 knop på loggen vid ett par tillfällen men normalt gör vi runt 7. När det går så fort hoppar och kränger båten hela tiden.
Igår slutade vår watermaker att fungera. Lite snopet när vi nu är på väg ut i Stilla Havet. Det är elmotorn till högtryckspumpen som krånglar. Efter mailkontakt med tillverkaren i Trinidad, kom vi fram till att det är kolborstarna som behöver ses till, eventuellt slipa kanalerna där de går. Alltså inget stort problem, hoppas jag. Nu har vi fortfarande vatten i tankarna så vi klarar oss gått tills vi kommer fram.
För att kunna sova har vi pallat upp madrassen i dubbelkojen där bak. Vi ligger som en liten sardin inklämd i mitten, men vi rullar inte ur kojen.
Någon fisk har vi inte lyckats landa ännu trots att vi ofta har båda linorna ute. Vi har däremot blivit av med fyra drag av stora fiskar som rycker av linan. En kväll när vi tog in draget simmade en stor fisk efter draget. Vi såg en stor fena och trodde det var en haj. När han var 10 m bakom båten small det till i spöet, det gick så fort att linan inte hann rusa. Strax därpå ser vi en 2 m lång svärdfisk simma bort från båten. Han var i ytan och gjorde två små språng. Mäktigt att se den stora fisken med sitt långa svärd. Draget, som vi tyckte var stort hängde som en fluga i ena mungipan. Så vi kör nu bara med små drag och hoppas på små fiskar.
Idag firar vi två veckor till sjöss, vi har m.a.o. passerat Oxberg och är på väg mot Hökberg. Vi vet att det tar emot här, men samtidigt är målet inte långt borta.
I går kväll innan middagen såg vi en regnby komma bakifrån. Vis av skadan började vi genast minska segel. När vi håller på med genuan kommer en plötslig och kraftig vindby tvärs in från lä. Storen gippar över med en smäll, trots att den satt fast med en preventergaj. Gajen går tvärt av. I smällen går också kicklinan av och kicken dras ut så hårt att den går i två bitar. Den övre kröks också 45 grader. Vi gippar tillbaks bommen och ser att kicken inte går att skjuta ihop då den är krökt. Jobbigt läge. Bommen pekar 45 grader upp, seglet hänger som en påse klistrad i riggen ,vinden trycker på hårt. Vi ville nu få in storen snarast, men med bommen pekandes upp i himmelen går det inte att rulla in seglet. Bommen måste vara i horisontalplanet. Kicken måste bort. Vi lyckas slå ut sprinten som håller kicken vid masten och kunde då få ner bommen och skota hem seglet. Nu gick det att rulla in, äntligen. Vi tar bort kickstången, konstruerar en ny kick, fast utan stång. Vi har ett extra storfall som hänger längst ut på bommen som nu får tjänstgöra som dirk. Medan jag fixar kicken trär Lisa i en ny preventergaj. Efter en timme är allt klart och vi kan fortsätta segla. Under natten går vi dock bara för försegel. På morgonen rullar vi ut storen och ser att den nya kicken fungerar och håller. Åtgärdslistan börjar ta sig inför nästa stopp.
Allt ser bra ut och vi gör åter god fart mot Marqueses som vi räknar med att angöra på onsdag nästa vecka.
Imponerande boatsmanship!
I sådana lägen är det ju toppen att man har en “sidekick” ombord……….
Hoppas att ni får en fin avslutning på dom sista distansen in till “Mora” !
Kramar
Elisabeth o Ola
Hej på er, jag tycker det verkar som ni blivit riktiga oceanseglare nu. Ni tar det lugnt och löser problemen ett efter ett utan någon panik. Varmt och skönt har ni också kan jag tänka. Jag själv befinner mig i raka motpolen till er. Vi ligger just nu med YMER utanför Karlsborg i isen ( Syd Haparanda ) och väntar på att ett fartyg som skall gå i morgon. Temperaturen är visserligen +5 ° idag och vinden blåser NV med ca 17m/s. Men som sagt vi ligger i isen så vi har ingen sjögång. Isen mätte vi upp idag till ca 55cm så den är fortfarande säker att gå på.
Ha det så bra och var rädda om er.
Pär o Birgitta
Hej! Äntligen ett livstecken från er! Fantastiskt att ni är framme i “Ville-Valle land”, grattis till en verklig bedrift! Landkrabba som jag är, blir jag alldeles matt av att läsa om vad ni går igenom och råkar ut för. Vädrets makter verkar då inte alltid stå er bi. Hemma börjar våren spira, särskilt i Skåne där jag befinner mig, med mattor av vitsippor i skira bokskogar och nästan utslagna Magnoliaträd i läiga vrår. Påsken står för dörren med konstrunda på Österlen och diverse jobb hos Abbe och Sara för att hjälpa dem komma vidare. Hann ni höra innan ni stack, att de köpt en gammal gård utanför Sjöbo och bosatt sig där permanent sen 1 mars? Familjen har utökats med både hund, katt och höns. Nya erfarenheter även för dem varje dag.
Vintern förflöt med fina skridskoisar och snö av och till – vi saknade er på våra utflykter. Dock inga skärgårdsisar och ingen alpresa men väl några dagar i Saltoluokta och dagsturer på fjället. Ha det underbart, ser fram mot nästa inlägg / Ing-Marie