Om det var  besvärligt och tog tid med gasolen i Cascais, gick det desto lättare med metanolen till vår bränslecell. Vi flyttade oss in till en marina, Oreiras, som ligger halvvägs mellan Cascais och Lissabon. En av de trevligaste och mysigaste på hela resan so far. Tidigt dagen därpå tar jag cykeln  på tåget till en yachting-butik inne i Lissabon. När jag äntligen hittar butiken får jag genast hjälp av den trevliga personalen. När de ser att jag tänker ta 20 liter metanol på min cykel erbjuder de sig genast att leverera dunkarna med bil senare på kvällen. Jag accepterar snabbt erbjudandet och cyklar hem till båten igen. På kvällen får vi allt framkört ända till bryggan. Ibland går det väldigt lätt.

Vi hade nu varit fem dagar i Lissabon och vi ville vidare. Tyvärr visade väderprognoserna på väldigt svaga vindar. Efter den jobbiga seglingen över Biscaya tyckte vi det var ok om det var lätt väder nu. Från Lissabon till Porto Santo är det ca 480 mil, vilket borde ta ca 3,5 dagar. Vi kastade loss i lördags mitt på dagen, och mycket riktigt fick vi dra i gång motorn när vi kommit ut från kusten en bit. Planen var att gå rätt västerut tills vi skulle träffa på den nordliga vinden som skulle öka successivt och komma att dominera området i minst en vecka. Vi följde planen, nordan kom på dag två, men väldigt svagt. Medvind och lätt vind är ju ingen bra kombo. Vi dieslade i princip de två första nätterna, på dagarna kunde vi få gennakern att stå. På dag tre fyllde vinden i fint och vi körde nu med sprirad genua. Båten går bra på det viset.

Vår sjökoj i salongen kom väl till användning då det rullade bra i hög dyning.

Första gången  gennakern är uppe. Den drog fint i den svaga vinden.

Förmiddagskaffe med kakor är standard ombord. Oavsett vad klockan är kommer det alltid fram ett fika innan lunch. Så är det, även om det pga olika omständigheter hunnit bli eftermiddag hoppar man inte över förmiddagskaffet! Då kan vissa delar av besättningen bli kinkiga. Här är det fika på akterdäck.

På morgonen dag tre ser vi så äntligen Porto Santo dyka upp i horisonten. Trots en fin bris är det varmt, Lisa sitter på fördäck i skuggan av seglen o läser.

Strax innan vi kom fram fick vi vår första Guldmakrill! En vacker fisk. Den är helt guldfärgad i vattnet, men när den kommer upp på däck försvinner färgen. Smaken är utsökt, en verkligt god matsfisk.

På kvällen serverads den med ris och en god citronsås med grädde i.

Vi gick på lördagen kl 12 och förtöjde Porto Santo tisdag kl 1600. 480 mil. Ungefär halva tiden för motor. Då kör vi i ca 7 knop. När vi för segel kommer under 4 knop startar vi motorn. Vi började med 4 timmars vakter, 00-04 / 04-08 /  08-12 osv.  Efter 2 dagar förskjöt vi vakten till 22-02, därefter gick jag till gryningen ca 0700. Det var mycket fartygstrafik härute. Först korsade vi kusttrafiken från Gibraltar och norrut, därefter kom alla fartyg som var på väg till o ch från Sydafrika och nordeuropa, för att till sist möta flera fartyg på väg till/ från Medelhavet och över Atlanten. Vår AIS tilsammans med radarn gör att vi har bra koll på läget.

Porto Santo är nästan som en ö i Västindien. Höga berg, kristallklart vatten och en fantastisk beach utanför pirarna. Vi tyckte om hamnen med en gång.

Idag cyklade vi först söderut och klättrade upp på ett berg, för att sedan cykla till norra delen och därifrån få en fin utsikt över hamnen. Vi börjar bli rätt bra backcyklister.

Några bilder från södra delen av ön.

Porto Santo har en lång vågbrytare längs med marinan. Det har blivit en tradition att båtarna som angör ön lämnar en hälsning på muren.

Muren som är minst 200 meter lång är fylld med mer eller mindre vackra utsmyckningar. Vi kände igen flera svenska seglare, både såna vi känner men även flera vilkas böcker vi läst. Alltså var det bara att planera vår egen hälsning. Ombord hade vi blå bottenfärg samt röd färg som vi använt för att märka upp ankarkättingen med, gul och vit köpte vi.

Först riggade vi en ställning, Vår fina planka som vi haft surrad på mantåget tills nu fick äntligen komma till nytta. Det såg väldig proffsigt ut. Därefter grundades det med vit färg.

Varpå jag målar en röd ram runt alltihop.

Däefter gör Lisa flaggen och skriver in båtnamnet.

Och det hela avslutas med våra namn.

Voila, rätt snyggt tycker vi själva! Tid 3 timmar. Det var inte helt lätt, muren var väldigt skrovlig.

Dagen innan hade vi handlat på det fina supermercadot i byn. Innan vi tar ombord något går det igen vår kackerlack-tvätt.

Allt doppas i saltvatten och sköljs därefter i färskvatten. Vi såg tidigare på dagen en fet kackerlacka på bryggan, drygt 4-5 cm! Får se on vi lyckas hålla dom från båten.

Vi skriver idag den 2:e oktober och termometern visar på en behaglig temperatur. Undrar hur vädret är i Sverige ?

Dags att avrunda den här uppdateringen, som är skriven utanför hamnkontoret i hamnen. Wifi räcker bara dit…

Vi har träffat många trevliga seglare. Det blir snabbt en gemenskap, många ska i princip mot Kanarieöarna och man ses ofta i hamnarna. Alltid lika kul att träffas igen. Alla har sin egen upplevelse att berätta, hur stora fiskar de fångat, hur nära fartyg de passerat, hur mycket diesel det gått åt, vad som har pajat… osv. Just nu väntar vi på våra tyska vänner från båten Anne. De gick två dagar efter oss och borde vara här nu

Besättningen på Anne från Heiligehafen. Också på väg mot Västindien. Vi har träffats och lärt känna dem sen vi sågs i La Coruna första gången.