Det börjar nu dra ihop sig för en tredje säsong ombord på Spray och vi börjar så sakta samla ihop alla prylar som ska med och oss själva inför avresan till Karibien om ca 3 veckor.
Spray ligger på land på Spice Island Marina på södra Grenada och hittills detta år har Grenada inte drabbats av någon orkan. Vi var som all andra väldigt oroliga när orkanen Matthew började ta fart ute på Atlanten, men den valde att ta en nordligare bana och passerade inte över Grenada. Däremot har flera av de platser vi besökte förra säsongen råkat väldigt illa ut. Främst kanske den sagolikt vackra ön Ile a Vache utanför Haiti, som även utan orkan var otroligt fattig. Den största delen av bebyggelsen låg direkt nere vid vattnet och var inte av den kalibern att den hade mycket att sätta emot varken vind eller vatten. Haitierna är ett hårt prövat folk.

Bebyggelse på Ile a Vache. Byn ligger precis i  strandkanten. Vi oroar oss för hur den ser ut idag.
Vi tänker även på den glade fiskaren Elan på ön Granma utanför Santiago på Cuba och hoppas han hunnit rädda sin båt, som han var så omåttligt stolt över. Över 600 000 personer lär ha evakuerats från Santiagoområdet enligt CNN.

Elan med familj och båt

Att vara hemma på semester från seglingen är fantastiskt, tycker i alla fall vissa av oss. Vi har varit hemma sedan maj månad och har bott i mitt föräldrahem på gården Boda i södra Östergötland, mitt i ett fungerande lantbruk bland kor och traktorer.

Boda gård

Kapten på fyrhjulig skuta

Skördetid

Den första delen av sommaren gick uteslutande åt för att förbereda vår dotter Fredrika´s och Magnus’ bröllop. Att hålla ett bröllop för 130 personer hemma kräver sin planering, men det var faktiskt mest roligt och till slut blev de gifta.

Partytält och möbler kommer

Dukningen klar

Bröllopstårtan klar

Herr och fru Magnus och Fredrika Söderberg

Brudföljet kommer till gården

Släktfoto

Partyt har kommit igång

Efter bröllopsyran åkte vi iväg och seglade en vecka på Sörlandet i Norge tillsammans med seglarvännen Guttorm Guttormsen ombord på hans nya Swan 47 Moonlight. Vi lärde känna Guttorm i Karibien, men under hemseglingen till Norge förliste hans båt Kolibri utanför Azorerna. Guttorm och hans besättning räddades med helikopter och nu är han glad igen på sin nya båt. Sörlandet är ett kjempefint seglingsområde och det blev inte sämre av att Guttorm kände folk vid varje brygga, så det blev många sundowners.

Moonlight

Guttorm

Efter seglingen tillbringade vi ett par veckor i vårt kära Åre, med fjällvandring och hjortronplockning på programmet. Att vara på land är farligt kunde vi konstatera. Vid ett försök att erövra Åreskutans topp på tid lyckades Atti snubbla och få ett otäckt krossår i huvudet. Det blev stort pådrag med fjällräddning, ambulans och Åre sjukhus. Efter att ha blivit sydd med 12 stygn, och gipsad för en misstänkt skada på båtbenet (passande namn) kom han hem, dessvärre med nervskador i fötterna på grund av kylan. Bättre att vara i båten.

Åre på¨sommaren

5 dagars fjälltur med tält runt Sylarna

Hjortonskörd

Nysydd och nygipsad på Åre sjukhus

Att vara hemma innebär ett rikt socialt liv och vi kryssar mellan cocktailpartyn, middagar och olika evenemang. Väldigt trevligt. Begriper inte att vi någonsin haft tid att arbeta.
Vi passade också på att besöka båtmässan Öppet varv på Orust, där vi stötte ihop med flera långseglarvänner och diskuterade framtidsplaner.

Planering tillsammans med Ulla och Pelle Berg från Loupan

Det börjar bli höst. Vi kommer att åka ner till Grenada den 31 oktober resp 7 november och då ska det förhoppningsvis vara slut på orkaner. Vi flyger med Virgin Atlantic, med extra tillköpt bagage för att få med all utrustning, som vi köpt på oss hemma. Bland annat har vi köpt en ny satellittelefon av märker Iridium, som vi hoppas kunna använda för att ta ner väderfiler. Förut hade vi en Inmarsat och lärde oss inte att använda den för väderkommunikation. Till det använde vi istället SSB-radio, kortvågsradio, men den har visat sig vara en lynnig varelse, som kräver öm omvårdnad och en hel del kunskap för att fungera bra.
Med hjälp av Pelle Berg på Loupan har vi nu skaffat massor av ny utrustning och vi gör båda korstecknet inför högarna av sladdar och andra prylar som ska kopplas ihop och förhoppningsvis fungera ombord.

Utan vår son Karls stora tålamod som helpdesk hade vi aldrig fått ordning på alla laptops, paddor och telefoner. Tack Filippa att vi fått låna Karl!

Så hur ser nu våra planer ut? Efter moget övervägande har vi bestämt oss för att fortsätta vårt seglingsäventyr västerut. Det innebär att vi efter Grenada och en liten tur upp till Martinique för proviantering, styr kosan mot ABC- öarna (Aruba, Bonair och Curacao) i Nederländska Antillerna. Därefter blir det Colombia och sedan Panama . I Panama väntar först den intressanta San Blas arkipelagen befolkad av Kuna-indianer, innan vi knyter fast Spray i Shelter Bay Marina utanför inloppet till Panamakanalen någon gång i januari 2017. Vi har anmält oss till ARC Panama och hoppas på att kunna gå igenom Panamakanalen i trevligt sällskap av många båtvänner, bla Loupan, Sandvita, Balance mfl i början av februari. Därefter planerar vi Galapagosöarna och sedan det långa, 3000 sjömil, hoppet till Franska Polynesien dit vi, om allt fungerar borde komma någon gång i slutet av mars/början av april.
Sedan hoppas vi på många långa månader av botaniserande i Söderhavet innan vi är beredda på att ta nästa kliv, vilket är den mera obekväma överfarten till Nya Zealand. Detta bör, om allt gått väl så långt, ske i oktober 2017, alltså om ett år från nu.

Längre än så har och tänker vi inte planera. Vi tar ett år i taget och så får vi se.

Vi återkommer med bloggen på riktigt när vi kommer ner till Grenada. Det ska bli riktigt kul att komma dit igen och flytta in ombord på Spray. Hoppas inte att alla Grenadas kackerlackor hittat dit före oss.

Hälsningar från landbaserade
Elisabet och Karl-Axel