Det är svårt att sammanfatta denna hädelserika säsong som vi påbörjade i  Chesapeake Bay, Virginia USA i augusti 2015 och avslutades på Spice Islands Marina på Grenada i maj 2016.

Vi seglade först upp utmed hela USAs östkust och sedan söderut igen ända till USA:s sydligaste punkt i Key West Florida, där vi firade jul.  Sedan tog vi skuttet över till Cuba, ett land , som vi verkligen lärde oss trivas i och stannade i nästan 2 månader. Detta följes av en bitvis ganska mödosam segling mot vinden utmed Haiti, Dominikanska Republiken, Puerto Rico innan vi var tillbaka i kända vatten i östra Karibien igen

Distans

Totalt seglade vi ca 5000  sjömil på 8 månader, varav  ca 1300  mot vinden.

 Nordligaste punkt

Vi vände vid Mount Desert Island i Maine  på 44 grader nord, en dagssegling från kanadensiska gränsen.

Västligaste punkt

Cabo San Antonia på Cuba på 85 grader väst

Sydligaste punkt

Prickly bay Grenada på 12 grader nord.

Kallast

Var det med frost på däck både i Maine i oktober och i Virginia i slutet av november.

Varmast

Bland myggorna på upptagningsplatsen på Spice Island Marina.

Länder

Vi besökte 11 länder: USA, Cuba, Haiti, Dom Rep, Frankrike, Antigua & Barbuda, St Kitts and Nevis, Dominica, St Lucia, St Vincent & Grenadins och Grenada och en mängd olika kolonier, protektorat och liknande, som det vimlar av i Västindien.

Kortaste besöket var på den lilla vulkanön Montserrat, som är någon form av engelsk koloni, där vi ankrade över natten, men bara var i land ca 1 timme.

Längsta besöket var USA, där vi tillbringade drygt 4 månader denna säsong, totalt 6 månader.

Highlights

 Cuba

Bland många highlights måste vi nog sätta besöket på Cuba främst. Från att tidigare ha varit omgärdat av byråkrati och krångel är det nu mycket enkelt att besöka Cuba per båt. Man får ett visum i första hamnen, lägger upp en resrutt, som ska godkännas och sedan är det bara att segla iväg. På Cuba finns allt. Häftiga städer som Havanna och Santiago, en landsbygd där hästar och oxar dominerar på åkrarna, höga vackra berg, en orörd skärgård, världens vackraste stränder (Playa Sirena på Key Largo utsågs till värdens näst vackraste strand i tidningen Conde Nast i år), mängder av coola bilar från 50-talet och en befolkning, som är den vänligaste och mest tillmötesgående vi mött hittills. Dessutom är det billigt, riktigt billigt. Vi tror att det är bråttom att åka dit. Redan i år kommer de första amerikanska kryssningsbåtarna och risken att det slitna, charmiga Havanna förvandlas till en stad fylld av krims-krams och inkastare är överhängande. Väldigt många av sevärdheterna på landsbygden i form av underjordiska grottsystem och hantverksmässig cigarrtillverkning  kommer inte att tåla den stora invasion av turister som är att vänta.  På yachting-sidan finns fortfarande en stor potential. Marinorna är få och väldigt nedgångna, men vem åker till Cuba för att uppleva rena duschar och fina brygganläggningar. Åk dit genast, tveka inte.

USA

En annan highlight var att komma till New York per båt. Vi stannade där i 3 veckor , låg utmärkt på boj i Port Washington på Long Island till en sammanlagd kostnad av 50 USD och tog tåget in till denna häftiga stad där vi besökte och fick besök av vänner, såg New York Marathon, var på Metropolitan och mycket annat. Sista natten låg vi ankrade utanför frihetsgudinnan och såg hela Manhattan tändas upp i skymningen, efter att ha gått nedför East river förbi FN-skrapan och under Brooklyn bridge. En stor upplevelse.

Överhuvudtaget var hela resan upp och ner utmed USA:s östkust väldigt rolig och spännande. Från barrskogsklädda berg och  kallt, klart vatten fyllt med hummertinor i Maine, utmed New Englands kust med dess sällsamma blandning av gråvita hus till de lyxigaste sommar residensen på Block Island och Newport, genom det lummiga Chesapeake Bay, som kändes som rena bondlandet, ner genom sydstaterna med spansk mossa hängande från träden och ostron i varenda rätt för att slutligen hamna i Florida bland palmer och lyxbåtar. USA är ett stort land. Som seglingsdestination också väldigt praktiskt. Ett språk, en valuta, fungerande internet och mataffärer som får våra ICA Maxi att framstå som närbutiker.

Besök

Att få besök ombord var roligt. Vi hade förmånen att få besök av såväl Johan Brundell, en av Lisas studiekompisar, som Hans och Annica Hamel, seglarkompisar från Karlshamn. Båda hade med sig många uppskattade godsaker och tidningar från Sverige och det är roligt att få dela vårt liv ombord och få visa de vatten, som vi nu upplever som våra.  Ombord var också Mariann Klint med familj i Key West. Joel var gast på den ganska tuffa etappen ned från Miami. Och Kate och Tony Vetrano överaskade genom att komma ombord på Lisas födelsedag i Camden, Maine.

Hiker och hashes

Att vi gillar att klättra upp på berg och vara med i motionslopp är ingen nyhet för den som läst våra blogg.  Att gå på hiker med eller utan guide är en av höjdpunkterna på vår resa. Speciellt på den fina ön Dominica, där guiden Sea-cat alltid tar oss med på hisnande turer bland vattenfall och regnskogar. Och på Grenada missar vi aldrig de så kallade Hash House Harris-tävlingarna, som är tillägnade  ”runners with a drinking problem” och som går över stock och sten  genom floder och träsk, som ett Tjurruset, fast i varmt vatten. Atti är grym i denna gren och hoppar som en tonåring på stenarna. Vi gillar också att man här kommer i kontakt med lokalbefolkningen på ett trevligt och opretentiöst sätt.

Seglarvänner

När man varit ute i två säsonger stöter man ihop med en del seglare man sett förut och självklart får man också nya vänner. Vi hade förmånen att segla tillsammans med den australienska båten Blue Heeler och den engelska Sweet Sensation i  nästan två månader och det var väldigt roligt att dela glädjeämnen och vedermödor med dem. Vi återsåg också tyska Garlix  och svenska Loupan och Sandvita vilket var kul. Det blir en liten cruising community och man har stor glädje och hjälp av varandra. Av Alison på Blue Heeler fick vi ett kinesiskt insektsgift, som eliminerade de kackerlackor vi haft med oss ända sedan Spanien, och Anne på Sandvita räddade nästan livet på mig, genom att lämna över en tub zinkpasta, som äntligen fick stopp på ett smärtsamt munsår som förmörkade min tillvara i över en månad.

Mindre kul

Dominikanska Republiken

Tråkigt att behöva peka ut ett helt land som mindre kul, men tyvärr skapar de otrevliga och korrupta myndighetspersonerna i Dominikanska Republiken en väldigt otrevligt intryck. Man känner sig utlämnad till deras nycker och kan inte planera sin segling på ett tryggt sätt, eftersom man aldrig kan veta var de  dyker upp och vilka idéer de har. Landet är otroligt vackert och det finns sannolikt väldigt mycket att se, men myndigheternas beteende fungerade direkt avtändande för oss och vi ville bara därifrån så fort som möjligt.

Kostnader

Vår ambition att klara oss på 30 000 SEK per månad höll i princip. USA blev lite dyrare främst beroende på varvskostnader och dyra marinor. I Cuba, å andra sidan levde vi som kungar för 10 000 per månad. Det är inte de löpande kostnaderna som mat och restaurangbesök, eller alla sun-downers , som belastar budgeten, utan  de stora kostnaderna ligger på försäkringar, hemresor och båttillbehör.

Hälsa

Denna säsong har vi nästan varit friska hela tiden. Förkylningar och liknande verkar man inte få på havet. Attis ansiktsförlamning har släppt, men en viss kvardröjande snedhet i ena ögat och Lisas njurar har hållit sig i schack, efter en chockdos av anti-inflammatorisk behandling på Huddinge sjukhus i oktober.

Planer

I den mån man kan ha sådana i vårt seglarliv är vi nu sugna på att fortsätta västerut. Det skulle i så fall innebära att vi återvänder till båten på Grenada i början av november för att efter lite kajkande bland öarna där sätter kurs mot Panama, via ABC öarna och Colombia.

Längre än så har vi inte planerat.

Nu är vi hemma och njuter av svensk sommar. Visserligen båtlösa, men med desto mera gräs och kor. Till sommaren blir det bröllop för vår dotter Fredrika och Magnus, vi har lovat att publicera några bilder från det på bloggen..

Tack alla ni som läst vår blogg och kommit med uppmuntrande tillrop, både på bloggen och på mail.  Vi återkommer i november.