Just nu kommer blogginläggen lite tätt. Det beror på att vi kommer att lämna USA och vårt lyxiga internetliv inom kort och sätta kurs mot Kuba. Vi har förstått att det är svårt att hitta internet där, så vi tänkte passa på att runda av vår mer än ½-åriga vistelse i USA innan vi ger oss ut på nya äventyr.

Efter Miami satte vi kurs direkt mot Key West. Sträckan är ca 150 nautiska mil (30 mil om man kör bil). Det finns tre vägar om man vill åka båt. En inre väg nära alla öar och under flera broar. Den vägen var helt utesluten för oss på grund av vårt djupgående. Nästa alternativ heter Hawks Channel. Då seglar man lite längre utanför öarna, men innanför reven, och har därmed sjölä och möjlighet att lägga till. Djupet är oftast mellan 3-5 meter. Efter visst övervägande bestämde vi oss för det tredje alternativet, som är att gå utanför hela ö-kedjan och gå in i den stora infarten. Fördelen med detta är naturligtvis att man slipper oroa sig för alla grund, nackdelen är att man delvis får motström från Golfströmmen, vilket kan bli ganska besvärligt och att man måste ta hela sträckan i ett svep.
Det blåste ganska rejält när vi gav oss iväg från Miami och utfarten med strömmen, men mot vinden var inte att leka med.
Vågorna blev väldigt höga och branta och trots full gas gjorde vi bara ca 2 knop över grund. Vågorna sköljde över hela båten och vi upptäckte ”the hard way” att en av luckorna inte var ordentligt stängd, så saltvattnet forsade ner i båten rakt på våra nytvättade överdrag.

Som vanligt är det svårt att på en bild förmedla hur vågorna ser ut och framförallt hur de påverkar båten. När vi passerade ut från Maiami Beach hade vi 3 knops medström. Jättebra iofs, men nu blåste det 25 knop åt rakt motsatta hållet vilket gjorde utpassagen blev farlig. På bägge sidor om farleden går det en smal stenpir som ligger i vattenytan, vilket gör att vattnet skjuts ut som genom en brandslang. Vi blev överraskade av vågornas storlek och inte minst hur tätt de kom. Jag har ofta sett hela fören försvinna in i vågor, men aldrig hur hela pulpiten också går rätt in i en grön vägg av vatten. Ett tag stod båten bara o nickade, ner i en vågdal, upp med flera ton vatten på förskeppet och så ner i nästa djupa vågdal. Jag var rädd att gummijollen på fördäck skulle slita sig. I det här läget var vi tacksamma över den kraftiga motorn, 55 hk Volvo Penta.

Med ombord hade vi 22 årige Joel Klint, ett välkommen gast med erfarenhet från Star Clipper. Det blev en väldigt seg natt. Vågorna var höga och motströmmen gjorde att vi inte gjorde mer än 4 knop hur vi än försökte. Drygt ett dygn och 184 distansminuter senare kunde vi äntligen angöra Key West i turkosblått vatten. Vi var så uttröttade att vi ropade upp första bästa marinan och det var underbart att knyta fast vid pollarna i den trevliga A&B Marina, mitt bland alla motorbåtar och skölja bort allt saltvatten ur håret. Vi ägnade resten av dagen att spola hela båten, ta ut och skölja flera kojöverdrag, ta ut dynor för tvätt med färskvatten och sedan torka i solen. Vi kände oss lyxiga i den fina marinan, med flervåningshöga sportfiskebåtar runt omkring oss. Men dyrt var det, 3 usd/fot och dygn + el! På kvällen anslöt resten av familjen Klint. Det blev en drink i land och tidigt i koj.
Nästa dag började vi med en joggingtur, följt av en stärkande frukost i land. Därefter cyklade Lisa till en läkarmottagning för att lämna några prover. Snart hoppas vi på tummen upp från doktorn för Lisas njurar. Det tar tid, kostar mycket pengar och kräver stort tålamod att som seglande turist försöka navigera rätt i vårdsvängen här! Medan Lisa var i land fortsatte jag att torka ut saltvatten från olika gömmor i båten samt körde två tvättmaskiner.
På eftermiddagen cyklade vi tillsammans på utflykt. Tittade på Ernest Hemingway’s hus, USA´s sydligaste punkt samt stora delar av Key West. På kvällen träffade vi Klintarna för en sundowner på en pir med livemusik och fantastisk utsikt över havet och en sol som gick ner mellan alla båtarna. Därefter middag på det klassiska Schooners Warf. Key West är väldigt speciellt. Det är USA:s sista utpost söderut och det karibiska och latinska inslaget är påtagligt. Massor av restauranger och mycket live musik överallt. Och väldigt laid-back.

Ernest Hemingway’s hus

Idag är det Julafton! Frukost ombord och för att komma i julstämmning här i värmen, tittade vi på Tomten på SVT play. Sen var det paketöppning. Vi hade gett oss själva i julklapp att ligga tre dagar i den dyra marinan, men vi hade även några små paket. Dessutom hade Mariann flera paket med sig från Sverige, från våra barn och våra vänner Marielouise och Ulrich. Tack snälla för de finns presenterna.

Kl 2 kom familjen Klint ombord på lunch. Med gemensamma insatser blev det ett jättefint julbord. Med svensk julmusik till saknades egentligen bara det kalla vädret!

På kvällen gick vi på en Julgudstjänst i en av de många kyrkorna här. Hela gudstjänsten påminde väldigt mycket om en svensk gudstjänst med psalmer som vi känner igen och julevangeliet. Vi var fortfarande mätta efter vårt julbord så dagen avslutades, som så ofta, med lite förfriskningar på en bar.

I morgon går vi ut och ankrar utanför marinan, och på lördag seglar vi västerut till Dry Tortuga. En liten enslig ögrupp 60 sjömil väster om Key West. Där kommer vi att ligga och invänta ett väderfönster för vår passage ner till Cuba och Hemingway Marina som ligger ca 10 sjömil väster om Havanna. Från Dry Tortuga dit ner är det inte mer än ca 90 sjömil, men med Golfströmmen som sätter rätt österut med 2-3 knop bör man planera överfarten väldigt noga. Nordliga vindar kan ju tyckas vara idealiska, MEN, inloppet till Marina Hemingway är helt öppet mot norr och kantas av korallrev. Vid nordliga vindar bryter vågorna tvärs över infarten och gör inpassage omöjlig. Vid sydliga vindar blir det kryss, inte kul. Vi vill nu ha västliga vindar, tyvärr dock väldigt sällsynt. Ost är ok, MEN, då går vinden rakt mot Golfströmmen, och vi vet  alltför väl hur vågorna ser ut då. Som extra krydda på planeringen skulle vi  väldigt gärna vilja vara väl förtöjda därnere lagom till Nyårsafton.
Vi får se hur det blir.

Internet är en bristvara på Cuba, så det kommer att bli glest med blogginläggen. Vår plan är  att gå västerut efter Havanna och runda Cuba motsols, det vill säga gå österut på den södra sidan. Vi koppas kunna stanna på Cuba ca 1 månad innan det blir dags att sätta kurs mot östra Karibien igen.

Så med dessa rader vill vi passa på att önska alla Ett Gott Nytt År 2016 med mycket snö och fina isar.