Det regnar när jag vaknar. Det är grått o det blåser.  Jag ligger på en boj utanför en marina i Port Washington. Jag har kommit till slutet på Long Island Sound, här börjar East River och jag kan se skyline av Manhattan. Lite häftig. Ambitionen var att ta jollen i land o jogga, men det ihärdiga regnandet gör att jag istället tar min bok och kryper ner under täcket igen. Så kan en dag börja i en seglares liv, man tar dagen som den kommer. Nu åter till Onset där förra inlägget slutade.

I Onset tog gasolen slut i den ena flaskan.  Alltid lättare o byta när vi ligger vid kaj. Iland  med cykeln och ut på gasolspaning. Marinan i hamnen hade ingen, men tipsade om Kents Welding, en bit därifrån. Efter en halvtimme på cykeln hittade jag till slut Kents Welding, långt utanför stan i ett industriområde. Jag träffade Kent och förklarade hur min flaska såg ut, inga problem, det fixar vi i morgon, sa Kent. Nästa dag kommer jag med min flaska, men nu är det Kents fru som tar emot. Hon var inte lika hjäpsam. Tyvärr är flaskan några år och dessutom tyckte hon att det fattades en speciell sorts säkerhetsventil.  Sorry, den där kan vi inte fylla här. Suck. Då kommer trevlige Kent ut och genast är det inga problem. Nu gick det änndå inte att fylla gasol, de hade ingen koppling som passade.. Jobbigt o cykla hem igen med den tomma gasolflaskan. Motvind var det också.

Nästa dag kom Emily och James (de vi träffade i Carribean i sin egenhändigt byggda katamara) och hämtade mig. Vi åkte hem till deras hus. Jag hade både tvätt toch en tom gasoltub med mig. De bjöd på god middag, vi tittade på bilder och berättade om våra respektive äventyr. De hade ännu inte seglat i Maine, men blev nu sugna på en tur dit nästa sommar.

Dagen därpå tog James med mig till ett ställe som fyllde min gasoltub, utan en massa frågor… Tack James!

Solen sken och jag hängde upp en del tvätt som inte hann torka hos våra vänner.

Inne i stan tyckte jag det var lämpligt att parkera min Mysingen på vederbörlig plats!

Det drar ihop sig till Halloween, det firas stort här.

Jag hade nu varit i Onset i flera dagar. Meningen var att Lisa skulle komma tillbaka hit. Nu blev det inte så. Doktorn i Stockholm ville först avsluta en behandling för hennes njurar innan hon fick flyga hit igen. Det skulle ta ytterligare två veckor.  Då passade det bra att jag själv tog båten till New York under tiden, så skulle Lisa komma dit i stället. Vi hade sedan en tid tillbaka kommit överens med en kompis till Karl, att få segla med oss några dagar. Waldemar bor o jobbar i New York.  Nästa dag kastar jag alltså loss från Onset och går ner till Marthas Vineyard. Fin medvind, sol och kallt. Tur det bara var 25 distans dit. Jag ankrade utanför pirarna i Vineyard Haven. Det var faktiskt mera lä där än inne i den stora hamnbassängen. I med jollen och iland en runda. När jag skulle betala i en affär med mitt kreditkort finns det inte i plånboken! Ojdå… jag betalade med cash, men var var kortet? En stor klump infinner sig i magen. Inget kort = massa strul. Ganska snabbt kommer jag ihåg att sista gången jag hade kortet uppe var i en bankomat i Onset. Här får man ut pengarna utan att först behöva ta ut sitt kort. Ut till båten igen och ringer till affären där bankomaten ligger. De bekräftade att kortet fanns där, phuu…. Så istället för att segla västerut nästa dag fick jag kämpa mig i hård nordlig motvind (naturligtvis) i 25 distans. Sjön gick så hög att loggen var nere under 1 knop när det var som värst. Att segla var inget bra alternativ. Det var ett smalt sund halvvägs  plus motström, och kallt som tusan. Jag var dock tvungen att vara framme före tre, då stängde de. Väl tillbaka i Onset blev det en snabb cykeltur till affären och kortet kunde åter stoppas ner i plånboken.

Motströmmen  i Woods Hole Passage var kraftig!

Frisk motvind hela dagen tillbaks till Onset.

Nästa dag skulle Walle stå på kajen i Newport och mönstra på för några dagar. Det passade ju iofs bra nu när Lisa var hemma. Den dagen hade jag fin halvvind nästan hela dagen. Men det började kallt…

Segling gör sig bäst i plusgrader. Men det var väldigt få andra båtar ute. Det var Spray och några fiskebåtar.

Castle Hill vid infarten till Newport. Ingen trängsel bland stolarna längre.

Samtidigt som jag kommer till busstorget, kliver Walle av sin buss. Vi gick en runda och i den friska o kalla vinden var det inte svårt att övertala Walle om en Lobster-roll nere vid marinan.  Nästa dag var det meningen att vi skulle segla västerut, in mot Long Island Sound, men det  blåste mycket igen, och rakt i näbben. Vi gjorde några slag ut i sundet, men bestämmde oss för att vända ochsegla upp i Narragansett Bay istället. Där ankarade vi i en fin vik.

Små segel i den friska vinden.

Walle hjälper till o fixa Taco-dinner

När vi kommit till Mystic Seaport gick vi iland och tog en öl, och minsann, hade de inte lite ostron där också!

Efter tre dagar var det dags för min gast att återvända till sitt. I New Haven klev Walle i Land och tog bussen tillbaka.

New Haven har en väldigt tråkig hamn. Bara stora oljetankar. På ena sidan finns en nerlagd dock. Det var låst och bara måsarna höll till på bryggan.

Ända fördelen med den här bryggan var att det var gångavstånd till IKEA. Den gula byggnaden skymtar andra sidan vägen.

Jodå, det fanns köttbullar o mos på matsedeln!

Och jag hittade lite inlagd sill också!

Nu var det dags att fortsätta mot botten på Long Island Sound. Jag kom inte iväg från New Haven förrän vid 12 på dagen, men bestämmde ändå att försöka nå Oyster Bay. Dit var det ca 35 nm. Som tur var fick jag en frisk slör hela eftermiddagen, loggade över 8 knop som bäst. Fick reva både storen och focken då vinden åter var uppe i 30 knop. Precis innan solen går ner vid 6 tar jag en boj utanför en Yacht Club I Oyster Bay. Det är en “fin” klubb, med två man som skjuter salut och halar flaggan vid solnedgången. De hade också fritt wi-fi som nådde ut til mig. Jag går inte iland, äter en sen middag och somnar gott.

Frisk vind som vanligt de senaste dagarn

Idag är det bara 15 nm kvar till mitt slutmål, Port Washington. Därifrån är det knappt en timme med lokaltåget in till Penn Station på Manhattan. Jag går för motor, det tar bara två timmar. Redan i går såg jag skyline av Manhattan.

Till höger om solstrimman syns skyline av Manhattan, 35 nm bort. Bra sikt, men även höga hus! Lite häftigt att se denna siluett från sittbrunnen i vår lilla båt.

Här är utsikten när jag svänger in i bukten där Port Washington ligger. Jag krokar en av de gula gratisbojarna ( de två första dgarna) och städar o fixar lite i båten. Här ska jag nu stanna tills Lisa kommer på torsdag.  Nu väntar lite sightseeing i New York.