Efter drygt två månaders uppehåll från seglandet kändes det lite ovant att kasta loss o rulla ut seglen. Men samtidigt så skönt o vara ombord och på väg igen.  Vi behövde bara 4 dagar för att få båten klar för avgång, mycket tack vara att jag stannade kvar drygt tre veckor efter vi tog upp båten på land, och gjorde mycket jobb då.

001

Vår trevlige båtgranne från Deltaville Boatyard

Första dygnet blev en lugn segling ner genom Cheasapeake Bay och sen norrut längs kusten till Cape May. En idyllisk sommarstad längst ner i New Jersey. Ankringsplatsen var precis utan för US Coast Guard’s största utbildningscamp på ostkusten. I USA är CG stort. Varje morgon kl 07.00 blåstes det revelj och därefter spelades nationalsången. Till långt in på kvällarna hördes de taktfasta sångerna när soldaterna exercerade, kul att höra ett tag, men de slutade aldrig! I Cape May kom Marian o Terri ner från Philadelphia och hälsade på. Vi hade ett par trevliga dagar här, med mycket utflykter och seafood på kvällarna.

005

Marian, Terri o Lisa. Utflykt till “The Point” i Cape May

Vårt nästa mål var Atlantic City, också i NJ, bara 30 nm norrut. Terri som fortfarande var ledig seglade med den etappen. Marian var tvungen att återvända till jobbet. Tyvärr var det fortfarande lätta vindar, alltför lätt. Vi gick för motor större delen av dagen. Fördelen när det är alldeles lugnt är att man ser så mycket på vattnet. Strax innan vi kom fram såg vi fiskar som hoppade framför oss. Det var ett par hundra meter bort, så vi förstod att de var stora. När vi kom närmre såg det ut som stora fiskar jagade mindre fisk i en kokande gryta. När vi sen mer eller mindre körde genom det upprörda området såg vi att det var stora hajar (!) som simmade som galningar fram o tillbaka och jagade andra fiskar, eller om de jagade varandra. Det var ingen lek, de högg o bet i allt de kom åt, förmodligen högg de sina kompisar också. Det var säkert 50 stycken, allt mellan 1 och 2 meter långa, vi har aldrig sett något liknande. Den dagen stannade vi inte och badade efter båten!

006

Bikinibrudar på akterdäck i lätta vindar.

009

Angöring av Atlantic City

017

I Atlantic City förtöjde vi i den lilla pittoreska, men grunda, Gardiners Historic Basin. Terri tog tåget tillbaka till Philly. Lisa och jag fortsatte promenaden ner till den berömda Boardwalken som går framför de stora casinona vid vattnet. Från början när Boardwalken byggdes (den första i världen) var den 17 miles lång (ca 27 km). Med åren har den blivit kortare, och efter Sandys härjningar för några år sedan har den blivit ännu kortare. Men ändå, rätt imponerande att gå där och se detta mini Las Vegas. Vi tittade in på två casinos, en vanlig torsdagkväll, men ändå mycket folk som satsar lite dollar på rouletten eller kortspel eller sitter de och dra i spelmaskiner. På min tid kallades de för Enarmade banditer, och man skulle ha tre körsbär på rad. Dessa maskiner har nu utvecklats och skulle förmodligen få en dataspelande ungdom att lysa av lycka. Vi tittade en stund på dessa maskiner, och fattade absolut ingenting, det var stora och många displayer vid varje maskin, men om det var någon som vann något kunde varje fall inte vi se. Efter en stund var vi rätt trötta på denna trots allt rätt sorgliga miljö och de gigantiska hallarna där folk, som ser ut att behöva använda sina pengar till annat, sitter och stirrar på displayerna. Inte ser de ut att ha kul heller. På Boardwalken kan man få sitt lystmäte i alla sorters snabbmat. Pizzor som smärre månlandare och svällande bakverk, garanterat utan fibrer. Men Atlantic City har helt klart sin storhet bakom sig. Många casinos är stängda och publiken är allt annat än glamorös. Mera joggingkläder än smoking, kan man lugnt säga. Den kvällen tog vi en taxi till båten, vilket inte händer ofta, men det var en bit att gå, och det var mörkt, och rätt rufft område.

013

016

015

012

Nästa morgon skulle vi gå innan tidvattnet hade sjunkit för mycket. Vi hade förtöjt längst ut i marinan, där djupet var drygt två meter på högvatten. När det var som lägst stod vi djupt ner i dyn med kölen. Vi skulle nu segla från New Jersey, förbi infarten till New York och vidare NO utanför hela Long Island och angöra Block Island. En liten ö strax söder om Newport i Rhode Island. Det var ca 175 nm dit. Alltså ville vi komma iväg på fm för att vara framme nästa dag på em. Tyvärr var det högvatten redan kl 6 på morgonen, men vi bedömde att vi skulle kunna köra för motor ut genom dyn fram till klockan 10. Vi joggade en runda och på väg till båten såg vi det perfekta frukoststället på en brygga vid vattnet. Gilcchrist’s, värt en resa. Kvickt duschade vi och återvände till det mysiga frukosthaket. Vi fick ett bord och beställde in ägg, stekta korvar, pannkaka och rostat bröd med marmelad. Och kaffe. Det smakade underbart gott, absolut fritt från fiber, men vi hade ju joggat en timme innan.

018

Tyvärr dröjde vi oss kvar för länge på Gilcchrist’s, för när vi kastade loss halv elva satt vi alltför djupt i dyn för att komma loss. Vilken miss. Vi som absolut ville komma iväg på förmidagen för att slippa angöra den nya hamnen i mörker. Men vi hade gjort bort oss denna gången. Det var bara att vänta ca 6 timmar tills vattnet hade lyft oss en bit. När vi väl kom i väg vid 3 tiden var det bra vind för ovanlighetens skull. Fin slör ca 10-12 knops vind. Vi åt en utsökt middag med uppfällt bord i sittbrunnen, båten seglade sig själv och vi njöt av den inre frid som infinner sig när vädret är ”bra”, farten ok och kursen den rätta. Framemot kvällen ökade vinden och vred emot. Inte mer än att vi kunde gå mot mål med nästan fullt inskotat. Vi tuggade på hela natten med 6,5-7 knop, det blåste nog aldrig mer än 12-14 knop vilket gjorde att sjön aldrig blev jobbig. Vårt 3-timmars vaktsystem funkar bra. Nu var det nordliga vindar och för första gången på länge kom sjöställsjackan fram. På nätterna använder vi numera täcken också. Det var rätt spännande att gå utanför inseglingen till New York. Hela himlen var upplyst av jättestaden. Däremot var det mindre trafik än vi hade räknat med. Med AIS hade vi stenkoll på alla stora båtar. Fiskebåtarna kör inte med AIS men det behövs inte, de ser ut som ett flytande tivoli, med strålkastare åt alla håll. Fram emot morgonen minskade vinden och vid 8-tiden var det dags att dra igång motorn igen. Vi gick sen hela dagen för motor och kom fram kl 7, en halvtimme före solnedgången. Så trots vår missberäkning av tidvattnet i Atlantic City hann vi ankra innan mörkret föll. Block Island är på sommaren en tummelplats för många New Yorkare och andra. Ön påminner lite om Ven. Att den blivit så populär bland båtfolk beror till stor del på den fina lagunen att ankra i. Man har muddrat en infart till en fd insjö, där det på sommarhelgerna kan ankra upp till tusen båtar! I land finns egentligen bara en liten by, men många fina stränder. Ön är bara 10 km lång och 5 km bred. Inslaget av stora vita ”Beach Hotel” är stort. Många är de verandor som finns på de flesta hotellen och restaurangerna, ofta med fantastisk utsikt.

029

Dingy docken på Block Island

030

 

050

Denna restaurangen hette “The Oar” eller hur??

 

043

031

Key lime paj

032

New England Clam Chowder

 

039

Vi tog i land våra cyklar och cyklade norrut första dagen, tittade på fyren på norra udden, låg på en strand på eftermiddagen och på kvällen hamnade vi på en ostron-öppnar-tävling. För 15 usd fick man två drinkbiljetter för vin eller öl samt provsmaka så många ostron man orkade. Vi ställde oss i en kö fram till ett av tre ostronbord. Efter drygt tjugo minuter var vi framme, men just då slutade serveringen för nu skulle tävlingen dra i gång. Typiskt, där stod vi med tallrikar i handen väntade bara på att få smaka dessa läckerheter. Det tog en timme innan serveringen drog o gång igen. Då hade en vinnare korats i tävlingen; 24 öppnade ostron på två minuter, och han blödde inte någonstans på händerna! Vi fick så småningom så mycket ostron vi orkade, jag fick ner 24 och Lisa 23. Kvällen blev rätt bra till slut, särskilt som Lisa hittade två extra drinkbiljetter i gräset!

045048

046

Nästa dag cyklade vi runt den södra delen av ön. Mycket uppför och nerför, men alltid med havet som fond. Vädret är fortfarande mycket fint, 25-28 grader och sol, på natten ner mot 15. Så skönt att sova när det är lite friskare i luften. Idag var vi på en ny strand, som man bara kunde nå nedför en väldigt lång brant trappa.

057

059

061

Idag var vi på en ny strand, som man bara kunde nå nedför en väldigt lång brant trappa. Men väl där nere var det jättefint. På eftermiddagen åt vi en god lunch på ett väldigt trevligt hotell, Spring Garden Hotel uppe på en kulle med fantastisk utsikt. Den obligatoriska veranden med tillhörande bar var väldigt läcker. Äldre par drack rosa drinkar, andra drack vitt vin och åt skaldjur eller ostron. Mätta rullade vi vidare med våra cyklar, tittade lite i den mysiga byn, cyklade sen ner till marinan, packade ner cyklarna och åkte ombord.

051

På väg ut till Spray, dag övergår i natt, magiskt ljus!

I morgon tänker vi segla den korta biten , 20 nm, till Newport. Där har Kate och hennes man hyrt ett hus några veckor och vi ser fram emot att umgås med dem.

3 thoughts on “I svaga vindar norrut

  1. Halloj,

    Vad roligt att det blir en säsong 2, ska bli lika spännande att följa era äventyr även denna gång ;)

    Kram Ullis

  2. Tack för all trevlig läsning!
    Drömde mej tillbak till New England.
    Besökte alla platser för 6 år sedan!
    Fint att ni ser pigga ut!
    kram lena jarheim

Leave a Reply to Karl-Axel Cancel reply

Your email address will not be published.