Efter 6 timmar och 40 distansminuter ankrade vi utanför St Anne på södra Martinique. Vi hade på morgonen klättrat upp på den spektakulära Petit Piton på St Lucia. Kl 12 gick vi därifrån och precis innan solen gick ner i havet ankrade vi bland minst hundra andra båtar utanför St Anne. Äntligen Frankrike! Äntligen mat till rimliga priser, dessutom stort utbud på mycket som vi inte tidigare sett i södra Västindien. Andra dagen tog vi jollen in till den stora marinan i Le Marin. Dit var det ca 2 sjömil. Här fanns allt. Fullservicevarv, flera båttillbehörsaffärer, samt det bästa av allt; ett stort supermercado precis vid vattnet. Man kunde ta sin fulla kundvagn och köra ända ut på dingybryggan och tippa ner allt i jollen! Vi passade även på att byta ut två tomma gasoltuber. I Le Marin låg våra vänner Björn och Maria med sin Maria af Stockholm. De väntade på sina barn som skulle vara med några veckor. På hemvägen blev vi bjudna på ett glas vin ombord, det var förmodligen sista gången på länge vi skulle se dem. De skulle nu segla söderut igen. I solnedgången kom vi tillbaks till vår ankarplats. Strax innan Spray låg en annan svensk Hallberg Rassy, Balance , med Kerstin och Staffan Agnetun. De hade legat i minst fem veckor här och funderade nu på att gå söderut direkt till Bonaire. Här fick vi en trevlig pratstund och goda GT!

Vi trivdes väldigt bra St Anne. Fin dingybrygga, bra internet på en mysig restaurang vid stranden, trevlig liten by. Vi blev kvar här i sex dagar.

En dag gjorde vi en promenad ner mot södra udden av ön. Stigen gick strax innanför vattnet, genom tät skog/buskage. Efter ett par km hör vi tung musik framför oss. När vi kommer närmare ser vi en fin liten sandstrand full av söndagslediga Martiniquebor. Precis bakom stranden mellan träden har ett sällskap byggt upp en söndags-picknick, modell större. Som vanligt den obligatoriska helt överdimensionerade ljudanläggningen, inklusive en DJ, grillavdelning, bar samt vilstolar för kvinnor och barn.

Männen/grabbarna stod i baren eller vid grillen. Vi gick fram och blev genast välkomnade av en stor svart kille. Alla var för övrigt svarta. De var otroligt trevliga, bjöd genast på rom och cola från baren.

Efter första groggen nästan tvingade de i oss en till. Annars skulle vi ju halta sa de och skrattade. Efter ett tag ville de även bjuda på grillad kyckling, men då tyckte vi det var dags att gå vidare, annars hade vi nog fått krypa hem med det tempot på groggarna…

Så trevliga och gästvänliga människor! Vi upplevde stor skillnad på bemötandet norr och söder om St Lucia . Här uppe kände vi oss mer bekväma och inte lika lurade. Söderut var det alltid boatboys som kom ut i sina båtar och ville göra business. Det var väl ok, men en del blir arga när man avvisar deras tjänster. De kom ofta tillbaka flera gånger, vilket blev jobbigt. Vi var alltid snälla, betalade för sådant vi egentligen inte behövde eller ville ha. Det är viktigt att få en bra kontakt med boatboysen, särskilt i lite mindre vikar. Det känns bättre då när mörkret lägger sig.

Till slut kände vi att det var dags att segla vidare. På väg upp till Fort de France stannade vi en natt i en fin liten vik, Grand Anse d’Arlet. Här rullade det lite men det var helt ok. På morgonen gick vi över ett berg och kom ner i grannviken; Anse d’Arlets, som såg likadan ut med litet torg, färgglada hus och kyrka.Frampå eftermiddagen ökade dyningen i viken och vi besköt att gå de ca 10 sjömilen till Fort de France för att få en lugn natt. Det blev det inte… I FF rullade det ännu mer! Vinden var sso, rätt ovanligt. Alla båtarna här rullade mycket. Vi hittade en plats jämte våra vänner på norska Ariane. Nästa dag försökte jag träffa en läkare för att visa upp mitt ansikte som inte återhämtat sig mycket. Det gick inte alls. Jag hittade bussen ut till det stora sjukhuset, men sen blev det stopp. Det var inte så enkelt att bara åka dit. Efter många turer fick jag klart för mig att nästa lediga tid för doktorsbesök var den 17/3! Idag var det den 12/2. Så gick det med det.

Vi visste att det skulle bli karneval här på ön från söndag och tre dagar framåt. Det var länge o vänta så vi gick upp till St Pierre och ankrade där. Det var bara 12 sjömil. Här låg våra vänner på Sanuk (ARC kompis) samt vår norske vän Guttorm Guttormsen på sin Kolibri. När vi precis hade ankrat fick vi höra från Sanuk att tullen stängde kl 14 samma dag och öppnade igen  först på måndag morgon. Vi ville ju gå från Martinique tidigt på måndag morgon. Olle på Sanuk erbjöd sig att köra in oss med sin jolle så vi skulle hinna klarera ut. Fem i två kommer vi inrusande, dyngsura från ankomstdoppet och hann precis klara av formaliteterna hos tullen och immigration. Snällt gjort av Olle!

Bryggan i St Pierre.

På kvällen blev det sundowners i sittrunnen på Sanuk.

Nästa dag gör vi en utflykt till ett romdestilleri, Depaz. Destilleriet ligger på sluttningen ovanför byn omgivet av sockerrörsfält och med en vacker plantagebyggnad. Det var väl förberett för besökare, en snitslad bana gick genom hela fabriken och avslutades med provsmakning i butiken.

När vi provsmakat så mycket vi kunde utan att skämmas kom det ett franskt par. De smakade på varsin rom, lämnade varsin vit plastmugg på disken och gick vidare. Framför oss två på disken stod minst 20 små plastmuggar… Stärkta av den goda povsmakningsromen köpte vi med oss några flaskor.

Rom är gott, väldigt gott!

På eftermiddagen gick vi en promenad söderut för att hitta till en fjärilspark. Jag vet inte vad vi gjorde för fel, men någon fjärilspark hittade vi inte. Däremot ett fantastiskt odlingslandskap med bananodlingar, kokospalmer, brödfrukter. Precis vid vägen stod ett stort mangoträd och det låg mogna mangos i drivor nedanför. Vi plockade säkert 2 kg, men hade kunnat plocka 20 kg utan svårighet. Utsikten över ankringsplatsen i St Pierre var fantastisk.St Pierre var en trevlig lagom stor stad med en fin ankringsplats och ett trevligt torg med torghandel.

Guldmakrill, den godaste av alla fiskar tycker vi.

På kvällen var Guttorm och hans seglarkompis Erik Monrad Hansen ombord hos oss på en sundowner. Erik visade sig vara kappseglare och hade tampats mot både Tompa Löfstedt och Martin Alsén. Han hälsade så gott.

KARNEVAL

En av höjdpunkterna på året i den här delen av världen är Karnevalen. Alla öar med självaktning har en karneval, som inträffar varje år inför fastan. Den på Trinidad är den största utanför Rio, men även Martinigue har en stor karneval. Höjdpunkten inträffar på Fettisdagen, Mardi Gras, men i Fort de France började karnevalen redan på lördagen och fortsatte ända till onsdagen med olika teman.   Eftersom den största paraden skulle vara på söndagen, så seglade  vi ner till Fort de France på söndagsmorgonen och ankrade på vårt gamla ställe utanför Ariane och Sokoto i bukten. Dessutom hälsade vi på Spirit, som kommit upp från Trinidad med en nyinstallerad targabåge.

Kl 15.00 skulle paraden börja och redan en halvtimma före utsatt tid började bilarna tuta och trummorna dåna.  Paraden bestod av en osedvanlig blandning av utsmyckade, målade gamla bilar med en väl tilltagen ljudanläggning, till stora ekipage med palmer och allehanda byggnationer på.

Sedan kom det stora orkestrar, upp till 100 personer i varje, med trummor som huvudinstrument. Alla klädda i fantastiska kläder i sprakande färger.

Och sedan kom de dansande grupperna. Allt från perfekt koreograferade till ”alla får vara med”, men alla fint utklädda och i alla åldrar.

Till sist gatans karneval, där alla klätt ut sig till något.  Alla var färgstarka, en del helt osannolika. Stora svarta muskulösa machomän i balettkjolar till bastanta 70 åriga damer i svepande kjolar och jättehuvudbonader. Alla dansade i timmar i  den gassande solen. Vi gav upp vid åttatiden på kvällen, men musiken pågick mest hela natten.

Dominica

Nytt land, ny flagga. Hemmagjord på spillbitar av spinnakerväv. Tack Hamel Sails!

Trots karnevalskvällen satte vi klockan på 06.00 nästa morgon och satte kurs mot Dominica. Dominica, som är stort som halva Öland och har 71 000 innevånare är ett eget land, inte att förväxla med Dominikanska republiken, som ligger utanför Cuba. Dominica är en mycket dramatisk ö, som kommer rakt upp i havet med brant kust. Bergen är höga och redan en kvarts sjömil ut från kusten är det 1000 m djupt. Landet är ganska vilt och ”unspoilt” och mycket från Pirates of the Caribbean är inspelat  i den spännande naturen här. Vi gick till huvudstaden, som heter Roseau och förtöjde vid en boj hos guiden Sea-cat, som vi både läst och hört talas om.

Lisa hälsas välkommen av Seacats boatboy Smokie

De första vi träffade när vi skulle klarera in var våra danska vänner från katamaranen Chili. De kunde inte nog uppmana oss att följa reglerna för inklarering, något som de inte själva gjort några dagar tidigare. De hade planerat att segla norrut och satte bara iland sin tonårsdotter med pojkvän, som ville stanna några dagar på Dominica. När detta blev uppenbart för immigrations myndigheterna arresterades genast ungdomarna, som efter många om och men fick de tag på föräldrarna ombord på båten, som vände och seglade tillbaka. Då arresterades även pappen, kapten ombord, och alla fick tillbringa en natt i det lokala fängelset med hot om dryga böter. Efter viss svårighet fick de tag i en advokat och med hjälp av stor ångerfullhet och påstådd okunskap om reglerna lyckades de till slut bli frisläppta och behövde bara betala en mindre summa i böter och advokatarvodet.

Här är fängelsekunden Anders från den danska katamaranen Chili

Vi hade tur, för när vi kom in i den ganska ruffiga staden Roseau , pågick karnevalen för fullt även där. Här var det inte så koreograferat utan hemmagjorda dräkter och folk, som dansade på gatorna och drack rompunch och öl o stora mängder.

Busstorget i Rosseau

I karnevalståget ingick stora lastbilar, som får våra studentflak att framstå som rena söndagsskoleutflykterna. Två våningar höga, sångare och dansare överst,  en stort band och helt gigantiska högtalare i våningen under och efter drogs ett elverk, stort som en SL-buss.

När ekipagen åkte förbi gungade hela gatan av trycket från högtalarna och man fick lock för öronen. Sen kom en ölvagn och sedan nästa dansande gäng. Ålder eller utseende inget hinder.

Det finns mycket att göra på Dominica och vi villa framförallt ut och vandra i den spännande naturen. Dominica är en vulkanö och här finns varma källor och även en kokande sjö. För att komma till den måste man gå en ganska lång och krävande hike. Vi lyckades nästla oss in i en holländsk grupp av seglande ungdomar, som skulle dit med guiden Sea-cat och avfärden var redan 06.30. Det blev en otrolig tur genom regnskogens alla olika delar. Längst ner är det nästan mörkt och ormbunkarna är upp emot 10 meter höga och träden har ofantligt höga stammar och lianerna hänger ner. När man kommer högre upp kommer man till ”mountain forest” med lägre och kraftigare träd och buskar. Så småningom kom vi till ett lavafält med kokande små bäckar, där Sea-cat kokade ägg och till slut, två branta stigningar senare, till den magnifika kokande sjön. På vägen tillbaka badade vi i varma källor och turen avslutades med att vi fick simma i en flod djupt nere i en ravin och klättra uppför några mindre vattenfall. Hela turen tog ca 7 timmar. 26 km lång och oräkneligt antal höjdmeter. Vi kom hem som lerhögar till båten.

Guiden “Sea-Cat”, som egentligen heter Octavius, var en riktig karaktär. Vi skrattade ofta åt hans “show”, han gillade att bjuda på sig själv. Men han var även väldigt duktig på alla träd och djur.

Sea-Cat insmord i nyttig lera..

Boiling Lake

På hemvägen stannade vi och badade i naturliga jacuzzi! Temp: 40 grader.

Vi var ganska möra i benen nästa dag men hade hört talas om att Victoria Falls var ett vattenfall som man inte skulle missa. Så iväg med Sea-cat igen. Denna gång var han i sitt esse och stannade bilen hela tiden och hoppade ut och plockade frukter från träden, allt från kokosnötter, kakao, papaya, stjärnfrukter, cashews till andra små okända bär och frukter, samtidigt som han pratade och tjoade med alla och såg till att vi blev bjudna på både hembränt ”moonshine” och kokosmjölk.

Till slut kom vi fram till floden som skulle leda oss upp till fallet och efter ca 45 minuters och där fick vi vada, klättra och hoppa kors och tvärs mellan stenarna innan vi slutligen nådde det magnifika fallet, som kastade sig ner i en pool med kristallklart och kallt vatten.

Om man lyckades simma igenom det piskande vattnet kunde man klamra sig fast vid en liten avsats bakom fallet. Till slut fick vi också hoppa från en avsats 4 m upp, ner i poolen. Helt oförglömligt. Och dessutom var hela ravinen som en bild från paradiset, som tagen ur Vakttornet eller Vakna.

Victoria Falls, 75 m högt

Till höger om vattenfallet kunde man simma in och hålla fsat vid väggen, om man tog sig genom det piskande vattnet. Däefter klättrade vi upp 5 meter jämte fallet och hoppade ut i skummet. Häftigt.

Lunchen intog vi hos ett rastafarikollektivs ”Rastaurant”. Allt garanterat närodlat och dessutom okryddat och serverat i en kokosnötshalva med en kokosnötssked. Atti, som föredrar något från Sibyllas gatukök till lunch, mådde inte bra på två dagar.

På Dominica finns det en spillra kvar av den karibiska ursprungsbefolkningen. De är indianer och kallas Caribs eller Kalinagos och har sneda ögon och lite ljusare hy. Dessa 3500 människor bor i ett reservat på västra sidan av ön. Vi tog lokalbussen dit för att hälsa på Cecilia Benjamin, som vi lovat skicka hälsningar till från det trevliga långseglarparet Ulla och Peter Lützke, som vi träffade i Brighton. Det var inga problem att hitta Cecilia, som arbetar med att fläta korgar i den lilla hantverksbyn i reservatet. Vi frågade bara en av våra medpassagerare på bussen, som direkt såg till att busschauffören körde oss ända till dörren och gick in och hämtade Cecilia. Hon visade oss runt  och vi köpte korgar och åt lunch och fick en trevlig stund tillsammans. Cecilia arbetar med att hjälpa de ”less fortunate” bland Cariberna, och vi hade med liten påse med diverse kläder från båten.

Vi trivdes bra i Roseau hos Sea-cat eller Octavius, som han heter och det var riktigt sorgligt att släppa mooringen och segla vidare. Hit kommer vi att återvända. Det finns minst 50 vattenfall till att hoppa i.

Sea-cat och hans boatboy Dwain tar en öl ombord på Spray.