January, 2015 | S/Y Spray

Prickly Bay på Grenada (12 grader nord) blev vår sydligaste punkt på seglingen för denna gången. Vi hade funderingar på såväl Trinidad som Tobago, men övergav dem efter att ha hört våra norska vänner på Ariane , som gjorde ett försök att gå söderut, men som beskrev det som ”bankekryss hele vejen” och också mängden incidenter i farvattnen utmed Venezuelas kust. Många seglare förvarar sina båtar på varv på Trinidad, eftersom det ligger utanför orkanbältet, men många väljer också att ta upp dem på Grenada. Vi träffade bland annat våra Oceanseglarklubbsvänner Jan-Erik och Kate på Solit, som just kommit till Grenada för att sjösätta sin båt för ytterligare en säsong i Karibien och därefter hemsegling via Azorerna.

Jan-Erik och Kate med sin fina Solit

Vi vände nu stäven norrut för första gången på 6 månader och satte kurs mot Carriacou. Vi gick på utsidan av Grenada som omväxling och prövade fiskelyckan med två drag ute. Och minsann, vid norra udde på Grenada fick vi först en riktigt stor tonfisk på kroken ( ca 5 kg). Den gav oss en riktig match och var alldeles varm, när vi fick upp den. Samtidigt nappade det på andra spöet och där satt nästa tonfisk, en storlek mindre. Mycket stolta angjorde vi trevliga Tyrrel Bay på Carriacou och Atti satte genast igång med sushi-tillverkning med sitt sushi-kit, inköpt i Las Palmas. Efter sushifrossan stekte vi de fina fileerna , i kanske 30 sekunder och åt med ris och citron. Magiskt gott. Nästa dag gjorde vi foliepaket med tonfisk, lök, vitlök och ingefära. Resten av fisken gav vi till Ariane.

Carriacou ser inte lika bergig ut som de andra öarna i Grenadinerna, så vi bestämde oss för att packa upp cyklarna och utförska ön per cykel. Vår karta visade att efter huvudstaden Hillbrough fanns en ”secondary” road upp till norra udden och en möjlighet att cykla ned på utsidan av ön och snedda över till Tyrrel Bay. Hillbrough visade sig vara en sömning håla, men de små kafeerna med utsikt över vattnet var mycket trevliga. Vi fastnade för Kayak Cafe, med denna fina utsikt.

Kayak Cafe i Hillsbrough

En secondary road i Karibien visade sig inte vara en väg alls. Mera en stenig stig som gick upp och ned för kullarna och som ungefär varannan meter korsades av en ödla i storlek från 5 till 50 cm. Dessutom zick-zack randig på ryggen. Det var mycket skönt att komma ut på den riktiga vägen i norr och mötas av en förnämlig utsikt över reven och de närliggande öarna. Även Carriacou är mycket kuperad upptäckte vi. Vi var sannolikt de enda cyklisterna på hela ön och väckte stort intresse bland alla lösa hundar när vi susade fram genom de pyttesmå byarna på utsidan. Klättringen över berget till andra sidan var ingen lek i 35 graders värme. Vi har nu packat undan cyklarna igen. Det finns bättre saker att sysselsätta sig med i Karibien.

Norra udden på Carriacou

Utsikt från Carriacou mot Union Island

Så länge man handlar frukt och sprit är det roligt att handla. Utbudet är fantastiskt och väljer man rätt frukter är det billigt. Grapefrukt, bananer och avocado frossar vi i. Annan shopping är inte lika kul och utbudet begränsat. 1 L mjölk 20 kr, 3 dl grädde 45 kronor, ett korvpaket kostar kanske 70 kr. Köttfärs ca 150 kr /kg. En chipspåse modell liten 50 kr. Chips är ändå inte nyttigt. Vi har fortfarande kvar konserver från Kanarieöarna och får alltid ihop till en middag.

Lisa handlar grönsaker i Tyrell Bay på Union Island. En av våra favoritvikar i Grenadinerna.

Efter Tyrrel Bay gick vi till den lilla paradisön Petit St Vincent, som bara består av ett resort och en fantastiskt fin strand. Vi ankrade utanför och tog en drink i baren. Kontrasterna är stora från ö till ö. Priserna också. Ett dubbelrum på PSV, som ön kallas kostar 1700 USD natten. Det billigaste rummet.

För att fortsätta upp till St Vincent och the Grenadines måste man klarera in i Clifton på Union Island. Det är nu 4:e gången vi ankrar i denna Karibiens blåsigaste hamn. Det är med livet som insats man tar jollen in mellan alla vilt körande charter katamaranner, som försöker kryssa mellan rev, bojar och ankrade båtar och förtöja vid den vinutsatta bryggan. Eftersom vår son är i villaköpstagen behövde vi också hitta Skype uppkoppling. Man får dricka mycket dåligt kaffe i jakten på en bra wifi uppkoppling.

Lisa ror i land för att klarera in i Clifton. En väldigt blåsig hamn.

Det var mycket skönt att lämna Clifton och fortsätta till den pittoreska och nästan obebodda Chatham Bay. Dessutom hade vi bestämt oss för att försöka snorkla efter hummer. Man får ta hummer om den är större än 22 cm. Den klurige holländaren från Prickly Bay hade lärt oss hur man tillverkar en hummersnara. Man tar en pinne ca ½ m lång . I änden gör man en snara , som man kan dra till snabbt , om man skulle lyckas lura ut en hummer från sin håla och få honom att krypa in i snaran.Terje på Ariane gjorde en mycket proffsig snara av slangklämmor. Atti jobbade med en ståltråds förstärkt fiskelina.

Terje från Ariane med sin hummer-fångare

Min något enklare variant.

Trots mycket dykande lyckades vi inte hitta en endaste hummer, men det fanns otroligt mycket fisk och var kul att snorkla på revet. Pelikanerna dyker efter fisk i de stora stimmen och det finns också gott om sköldpaddor.

Vi tröstade oss för det misslyckade fiskafänget med en kycklingbuffe i land tillsammans med våra norska vänner från Ariane. Mycket trevligt. Sundownern kostade 5 EC dollar. (15 kr) Terje påstår att man kan se en green flash från solen just när solen går ner i havet, när det inte är några moln och förutsättningarna är de rätta. Trots de rätta förutsättningarna lyckades vi inte se någon denna gång heller . Förmodligen ska man dricka fler än en rompunch.