Efter 3 månader och 17 dagar och 3797 sjömil sen vi gick från Stockholm, anlände vi i fredags till Las Palmas. Det var en liten högtidsstund. Las Palmas, som vi så länge haft i sinnet, drömmt om och längtat efter. Det är här vår egentliga stora utmaning kommer att börja, att korsa Atlanten. Allt från slussarna i Kielkanalen, tidvattnet i Engelska kanalen, kulingen i Biscaya låg nu bakom oss och vi hade nått ytterligare ett etappmål. Vi var rätt nöjda och tacksamma att det gått så bra så här långt.

Lisa hissar flaggorna vid angöringen

Ankomstbryggan i Las Palmas

Efter La Graciosa uppe i norr gick vi söderut på ostsidan av Lanzarote. Mest öken men med inslag av höga vulkanberg. Mitt på ostkusten ligger huvudstaden på ön, Areciffe. Vi valde att fortsätta ner till södra änden, till Marina Rubicon. Vinden var nordlig och vi gjorde bra fart så vi passade på att  avverka lite distans. Vi hade dessutom ett par lovande hugg på våra drag, men lyckades inte få ombord någon fisk denna dag. Hade vi kunnat bromsa farten hade det nog hjälpt, men med stora genuan spirad i 20 knops vind var det för mycket jobb för att landa en fisk. I Marina Rubicon togs vi emot av en svensk kille som jobbade där sen flera år. Vi fick mycket värdefull information av den trevlige Stockholmaren. Marinan är väldigt fin, men lite öde nu när det var lågsäsong.

Från Rubicon fortsatte vi ner längs med Furteventura, ner till sydliga delen på ön. Där ankrade vi i sällskap med våra norska vänner från Arianne och Spirit. De kom ner från Ariciffe. Strax innan mörkret la sig ankrade vi utanför en liten fiskeby, Lajita. Det känns fortfarande ovanligt att ankra utanför en strand med hela Atlanten utanför. Vädersystemen är i stort rätt stabila. Det kan förekomma lokala vindar i gryningen och på kvällen, men de orsakar sällan några problem. På morgonen hivade vi upp ankarna och fortsatte söderut till Morro Jable.

Strax innan ankomst såg vi flera valar. Det var pilot-valar. De rör sig lugnare än delfiner och är större.

Idag lyckades vi få upp en Guldmakrill. Vi hade dessutom flera som högg men lyckades smita innan de var ombord.

I Morro Jable ankrade vi utanför hamnen, strax utanför en fin strand. På kvällen tar vi jollen i land och äter middag med besättningen på Ariane. Tonfisk, utsökt!

Sprit hade 3 barn ombord och Arianne två. Varje förmiddag hade de skola i sina båtar. Lisa erbjöd sig att ha  svensk-undervisningen en dag. Vi hade undervisning i geografi, historia, näringsliv, kultur, sport och språk. Deras ålder varieade från 5  till 14 år.

De var ombord i 3 timmar och vi hade väldigt roligt. Roligast tyckte de språket var när vi jämförde vissa ord.

Charmigare barn än Emil finns nog inte. Vi har träffats många gånger sen norra spanien. I La Coruna var första gången, då kom han springande i en stålmansdräkt med en Messi-tröja utanpå och önskade oss godmorgon. Hans första fråga var;  “Har dere några svenske börn ombord?” Vi har haft mycket roligt i hop sen dess.

Barnen återvänder efter avslutad skola hos oss.

Terje och Tonje från Ariane

Tonje och Bengt-Erik från Spirit.

Bengt-Erik är rätt unik såtillvida att han seglat både Nordost och Nordvästpassagen i segelbåt. Hade de inte blivit arresterade i Ryssland och kvarhållna hade de gjort bägge passagerna på samma år, nu tog det två år. Imponerande!!

Natten till dag två kom det plötsligt hög dyning in i viken. Till att börja med var det lugnt, men ganska snart rullade vi väldigt mycket, och dånen från brotten mot stranden blev högre och högre. Fån att ha varit en bra ankarplats blev det plötsligt farligt. Det går väldigt fort från att ha koll till det kan vara försent. Dyningen var nu så hög och lång att den bröt ganska snart efter den passerat oss. Vi fick snabbt upp ankaret och gick in i hamnen. Spirt som var sist från platsen var otäckt nära brotten.

I hamnen var det svårt med platser. Lisa gick i land och charmade hamnkapten som till slut gick med på att vi skulle få ankra utanför några pontonbryggor. Där låg vi till slut säkert. På kvällen hade vi lite avsked, då Ariane nu skulle till södra Gran Canaria, Sprit skulle stanna kvar och vi skulle till Las Palmas.

Överfarten var hädelselös och vindfattig. Vid 15-tiden på eftermiddagen var vi äntligen där, efter 60 nm för motor. Vi stannade dock en gång mitt på dagen och simmade i havet. Frå Las P åker Lisa åka hem till Stockholm för jobb några dagar, och jag kommer att fix lite med båten. I hamnen finns alla marinshoppar man kan behöva. Det är några små saker som behöver kompletteras inför ARC.

Las P är relativt billigt att ligga i. Därför finns det gått om långliggare, och båtar som ser rätt övergivna ut.

Men även andra typer av båtar, så kallade super-yachts!

4 man i besättningen tvättar båten varje dag på morgonen..

Men vad är detta för någonting?? Undra vilket mätetal det skulle bli på Gotland Runt med en sån här??

Nu följer en vecka här i marinan. Det finns många svenska båtar här, och ett stort socialt umgänge. På lördag kommer Lisa åter och vi seglar då västerut mot andra Kanarieöar. Den 10 november är vi tillbaka här för “the final countdown..”