Efter att ha klarat vår första revpassage i Raroia kände vi oss mogna att ta itu med några fler atoller i den sagolika Tuamotus arkipelagen. Tuamotu betyder ”många öar” på tahitiska och kallades förut ”the dangerous archipelago” eftersom öarna är låga och reven många. På grund av de svåra strömförhållandena är det näst intill omöjligt att med död räkning kunna räkna fram var man är och att skilja en liten palmklädd ö från en annan är ingen lätt uppgift. Det är först sedan GPSernas tid som seglare vågat sig hit och nu kan man segla här någorlunda bekvämt .Det är dock fortfarande nödvändigt att räkna på tidvatten och titta på ljusförhållanden för att pricka in den rätta tiden för att gå ut och in i lagunerna. Det betyder att man ofta seglar på natten, trots att det inte är så långt mellan öarna för att vara säker på att gå in genom reven i dagsljus och med solen i ryggen och med lämpliga strömförhållanden.

Vi lämnade den trevliga atollen Raroia på morgonen för att segla över natten till atollen Kauhei, som vi hade läst om. Dit var det 150 mil, alltså lagom för en 24 timmars segling med start på morgonen och ankomst i dagsljus nästa förmiddag. Vi hann med ett besök på ytterligare en pärlfarm där den trevliga chefen Gigi, försåg oss med musselkött tillräckligt för middag till tre båtar. Köttet, påminner om pilgrimsmusslor och kan ätas marinerat i lime eller lätt stekt med vitlök tex. Supergott.

Våra goda pilgrimsmusslor sköljs.
Vi seglade parallellt med Loupan hela natten och passagen in till atollen Kauhei var odramatisk. Här mötte vi ännu en lagun med turkost vatten och en liten trevlig by. I byn var det full aktivitet eftersom koprabåten skulle komma nästa dag och invägningen pågick som bäst.


Kyrkorna dominerar ofta de små byarna och på Kauhei hamnade vi i en religiös procession genom byn med förböner och sång. Under söndagens kyrkobesök kände vi oss riktigt bekanta med flera av byborna och hälsades välkomna med franska kindpussar.


Snorklingen var helt osannolik med rev på bägge sidor och klart vatten. Dessutom kunde vi glädja oss åt fina levande koraller i alla färger och fiskar i ännu fler färger som sökte skydd. Enstaka hajar cruisade runt reven på jakt efter goda fiskar. Vi turister är inte tillräckligt goda uppenbarligen, så de försvinner iväg efter ett tag. En riktig höjdarupplevelse var när en Manta rey, en rocka i storlek som en ordinär dubbelsäng kom susande. Den var helt orädd och svepte förbi på någon meters avstånd, nyfiket tittande genom sina utstående blåa ögon. En snäll planktonätare, som kan bli upp till 6 m bred.

Fantastiska Fakarava
Nästa atoll på listan var Fakarava, som är en av de största i Tuamotus. Lagunen är 30 sjömil från norr till söder, ca 5,5 mil lång alltså och här skulle enligt uppgift finnas något så åtråvärt som internet och dessutom både affärer och restauranger. Dessutom hade vi hört mycket positivt om den från andra båtar. När vi skulle lyfta ankaret satt vi fast i ett korallhuvud och Atti fick göra ännu en av sina spektakulära räddningar med cyklop och snorkel och trassla ut oss. Revpassagen ut från Kauhei bjöd på kraftig ström med stående vågor, men vi följde vårt gamla streck i plottern och kände oss lugna.

Vågorna i passagen

Och plötsligt hände det. Napp på fiskelinan med ett bläckfiskdrag från Larsons i Nuku Hiva och vi kunde landa en fin Wahoo, den första sedan Cuba. Wahoo är en god matfisk med vitt kött, någonting mitt emellan torsk ock makrill. Dessutom lagom stor så vi kunde dela med oss till vara grannbåtar.

Atollen Fakarava är med på Unescos lista över naturområden värda att bevara, men den har också lite infrastruktur och affärer. Vi baxade iland våra cyklar för att få lite större räckvidd. Cyklarna, som inte sett dagens ljus sedan Bonair i november kärvade rejält och det gick varken att snurra hjul eller trampor, men efter att ha mer eller mindre dränkt naven i olja blev de till slut cyklingsbara. Första stopp blev den trevliga baren La Paillote, som serverade goda franska crepes bland annat och sedan bar det av till Fakarava yacht service, som hade internet, det första sedan Marquesasöarna.

 

 

 

 

 

Trots att den lilla byn Rotava, på norra änden var jättetrevlig, hivade vi upp redan efter två dagar och seglade de 30 sjömilen ner till det legendariska södra passet. Det är en smått sensationell känsla att segla på smult vatten inne i lagunen. Eftersom den är stor som halva Vättern finns det sjömätta leder att segla i.
Redan när vi kom till det södra passet förstod vi att detta var något exceptionellt. Vi knöt fast vid en av 6 utlagda ankringsbojar bland korallerna och när vi hoppade i vattnet för att kolla att de såg säkra ut, var det som att ha hamnat mitt i ett akvarium. Fiskar åt alla håll och i alla färger. Stora , små, randiga, rutiga, prickiga. Siktdjup på 15 m och koraller i alla färger.

Tetamanu Village resort, matsalen

Under bryggan till den trevliga restaurangen på Tetamanu Village resort, som ligger mitt i Southern Pass på Fakarava

Hajarna jagar småfisk i kanten av Southern pass där vi driftsnorklade i tidvattnet, världsklass!!


Vi tog jollen in till själva passet, där det ligger en litet dykcenter och häpnade över färgen på vattnet och alla hajarna. I Fakarava southern pass finns en population av ca 1000 hajar, som lever gott av alla fiskar i vattnet. Det anses vara en av världens mest spektakulära dykplatser och en dyk-site heter ”Wall of sharks” där dykarna sitter och håller sig fast i korallen och tittar på alla hajar som strömmar förbi. Pelle på Loupan gjorde ett sådant dyk, men vi nöjde oss med att driftsnorkla.
När man ska driftsnorkla väntar man in ingående ström och kör sedan ut med jollen i passet, hoppar i och driver med strömmen genom passet med jollen i en tamp i handen. Det vimlade av hajar, hundratals, mest blackfin -, white tipped- och grey sharks. I början är det lite läskigt när de kommer nära, men efter ett tag vänjer man sig och det är faktiskt helt sensationellt att driva i ca 2 knop och titta på hela skådespelet. Eftersom man hela tiden har jollen med kan man hoppa upp i den om de skulle bli för närgångna. När man kommer in på grundare vatten ökar strömmen och man driver i raketfart genom vattnet med fiskar och koraller under sig. Jag tror att vi utan att överdriva kan säga att det var den mest häftiga upplevelsen på våra 3 år av segling.

Pelle från Loupan tog fina bilder när vi snorklade. Här ligger Lisa o Atti  och spanar.  Hajar ni att vi hade rätt hög puls!?
Sedan en kaffe på det trevliga cafet vid dykcentret och därefter ett snorkelpass igen. Så höll vi på i tre dagar och det gick inte att tröttna. Dessutom var människorna trevliga och omgivningarna fantastiska. Det finns två pyttesmå resorts, där man kan bo i små bungalower. Det ena heter Motu Aito Paradise www.fakarava.org och det andra Tetamanu Village Resort www.tetamanuvillage.pf. Inget att tveka om, det är bara att åka dit.

Vi åt middag på det lilla Motu Aito där Mahini eldade upp sin stenugn och serverade oss och Loupan, samt de 8 gästerna på resortet på stenugnsbakad pizza och banankaka.


Mors dag inföll lägligt, så jag blev väckt med sång och jubel. Atti uppvaktade med ett skot upphittad på botten . Som ytterligare mors dags present hade resortet glömt att stänga av sitt internet så vi kunde skypa med barnen och även ringa till mamma Kerstin.

Efter 3 oförglömliga dagar hivade vi upp och gick vidare till nästa paradis, en palmklädd sandstrand med rosa sand i Hirifa också inne i atollen där vi levde strandliv några dagar.

Utsidan av atollen

Inne i lagunen
Efter denna utflykt i paradiset var det dags att återvända upp till Rotava i norra änden av atollen och återgå till de vanliga yacthtingsysslorna. Båtvård, tvätt, proviantering. Det är hårt att vara seglare.

Vi törs nog utnämna Fakarava till vår favoritatoll i Tuamotus och faktiskt en av höjdpunkterna i vår segling. So far…

4 thoughts on “Bland hajar och koraller i Tuamotus

  1. Hej,
    Efter att ha läst er rapport från Tuamotus har jag kommit till slutsatsen, som jag kallar för
    Håkans teorem: “Den där Paul hade fel!”
    Hälsningar

  2. Hej Håkan,
    Jag är inte så säker på det. Att driftsnorkla i Fakarava soth pass kostar ingenting. Förutsatt att att man är där , och det var vi ju.
    Elisabet

    • Då får jag ändra till: “Den där Paul hade fel men rätt ändå”
      Ha det lika fantastiskt i fortsättningen!!
      Avundsjuk Håkan

Leave a Reply to Håkan Cancel reply

Your email address will not be published.