Vi har nu förtöjt i Portland, Maine. Här i Maine tänker vi stanna ett tag. Mer om det senare.

Efter Block Island utanför Long Island seglade vi vidare till seglarmetropolen Newport , Rhode Island. Här känns det som New England börjar. Helt plötsligt man se en och annan klippa bland all sand och till och med ett barrträd. För att inte tala om alla vackra vita hus med gröna fönsterbågar.
Newport är en stor seglarhamn och här har ett antal Americas Cup seglats. Fortfarande finns det gamla vackra Americas cup-båtar i hamnen.

011

012

24

Detta är en replika av de anrika J-båtarna som man seglade med om Cupen i sekelskiftet

Att lägga till i en marina var inte att tänka på. I Newport kostar det upp till 6 dollar per fot och natt att förtöja i en marina. För vår båt skulle det innebära ca 2200 kr per natt för att knyta fast sina tampar. Vi har väldigt svårt att förstå varför det är så otroligt dyrt. Att ankra i den skyddade hamnen är däremot gratis, vilket vi förstås gjorde, alldeles bredvid Ida Lewis Yacht Club, med sin fina dingy dock. Våra vänner Kate och Tony mötte på kajen. Kate och jag är vänner sedan 35 år tillbaka, då jag pluggade på University of Pennsylvania. Vi har genom åren hållit en tät kontakt och träffats regelbundet, på många olika platser i världen. Även våra familjer känner varandra väl och våra jämnåriga barn har tillbringat både jular, påsk och sommarlov hos varandra ända sedan de var riktigt små. Kate och Tony, som båda är advokater hade hyrt ett stort hus i Newport och inviterat massor av vänner.

002

Tony och Kate
Även vi blev övertalade att sova iland, så efter en utsökt grillmiddag, fick vi sova över i ett av husets 5 sovrum och njöt av att slösa med både vatten och el.

002

006
Newport är också känt för sina stora mansions, byggda i slutet av 1800-talet efter europeisk förebild. Där umgicks de stormrika familjerna Vanderbilt mfl främst med varandra i sina gigantiska hus under några sommarmånader. Husen är som slott med upp till 70 rum och ligger utsökt vackert utmed kusten. Vi gick en 5 km lång sk ”cliff walk” där man kan glutta in i trädgårdarna. En del är fortfarande i privat ägo, men många är nu museum, som man kan besöka. Vi besökte ett i raden ”the Elms”. Påminde mycket om Downton Abbey. Mycket sevärt.

20

15

16

17
Eftersom vi nu kommit till New England börjar nu lobster, hummer, dyka upp överst på alla menyer. Vår första, och hittills godaste lobster roll åt vi i hamnen. Middagarna åt vi i Kate och Tonys hus, tillsammans med dottern Giuliana och andra vänner. Den för oss så viktiga sun downern tog vi i de fina Adriondack stolarna vid Castle point.

21

Tony, Kate och deras dotter Giuliana

28

29

31
Även en liten segeltur fick vi med i ganska trixiga förhållanden med dimma, vind och massor av båtar.

007

009
Efter 3 dagars lyxliv i Newport vågade vi inte stanna längre. Det är lätt att bli van vid varmvatten och mjuka sängar. Vi seglade vidare mot hamnstaden New Bedford. Strax utanför Newports hamn kom dimman inrullande och vi fick famla oss fram i mjölken med hjälp av radar. Mycket spöklikt med dånande mistlurar och tutande båtar. Amerikanska sjömärken är utrustade med en stor klämtande klocka, så det låter som helgsmålsringning när man seglar förbi. I New Bedford, som har en levande fiskeindustri och en stor fiskeflotta besökte vi valfångstmuseet. Vi försöker lära oss att känna igen hur olika valar ser ut. Alltid kul att kunna identifiera ryggarna när man ser dem.

006

007

Vårt mål för nästa dag var det lilla samhället Onset i Massachusetts, alldeles i början på Cape Cod. Där bor våra vänner James och Emily från Dragonfly och här fanns en fin brygga till vårt förfogande. För ovanlighetens skull blåste det nordligt, så vi fick en riktigt hård kryss i den branta sjön med riktiga översköljningar. I princip första kryssen sedan Östersjön, så det kändes väldigt ovant. Och jobbigt.

008

009

014

010

016

020
Väl framme blev vi hembjudna på stort pizzaparty hos Emilys föräldrar och sedan följde en dag av båtvård. Att ligga förtöjd vid en brygga är en otrolig lyx,. Som vanligt ställde de generöst upp med bil att låna ut, så vi passade på att fylla på förrådet av metanol. Observera inte för invärtes bruk , utan till vår bränslecell EFOY. Att få tag på metanol är inte så lätt som vi trodde. Detta var första stället sedan St Bart i Västindien. Det blev en intressant bilresa i ett folktomt industriområde innan vi hittade rätt. I samma område fanns också den amerikanska försvarsindustrijätten Dynamics anläggningar, så det dröjde inte länge förrän en security bil gled upp vid sidan av oss och undrade vad vi förvirrade svenskar höll på med innan han lotsade oss rätt.

018

Pizzakväll hemma hos Emilys familj.
Cape Cod Kanalen är en grävd kanal genom det vackra turistparadiset Cape Cod. Det gäller att tajma strömmen, som kan vara upp till 4 knop. Gör man det tar passagen bara drygt en timme. Att tanka i dessa trakter är en ren fröjd. Dieseln kostar 2,59 per gallon, dvs ca 6 kr/litern.

023
Vårt mål för dagen var den lilla turiststaden Provincetown längst ute på Cape Cod. Staden är känd som en vallfartsort för konstnärer och gay community, och det märks verkligen på publiken, men också på det otroliga utbudet av gallerier och roliga arts and crafts butiker. Vi var där för 35 år sedan och den var redan då väldigt influerad av gay samhället. Ganska otroligt i USA, som först i år beslutat tillåta samkönade äktenskap, men vad jag förstår har Massachusetts alltid varit en stat med liberalare syn än resten av USA.

030

031

035

036

038

 

Dags för en ny lobster roll

043

Vi hade gärna stannat lite längre ute på Cape Cod, men hamnen var fruktansvärt blåsig så vi hivade upp ankaret redan efter en dag och satte kurs på Gloucester, staden därifrån fiskebåtarna i filmen ”The perfect storm” la ut . På vägen passerade vi Stillwagon Bank, som är ett känt valtillhåll. Vi såg ryggarna på flera valar och deras sprutplymer. En stor val visade ryggen precis framför båten. Vet inte vad det var för sort, men man kan ju alltid hoppas att det var den ovanliga grönlandsvalen, ”right whale” på engelska. Den heter ”right whale” därför att den val så lätt att fånga och så rik på tran. Just därför blev den utfiskad och är nu hotad. Den finns bara på några få ställen, bla på Stillwagon bank. Dessvärre såg vi också fenor från våra mindre goda vänner hajarna. Sedan ”the shark attack” utanför Atlantic City, där minst 50 hajar simmade runt båten som absoluta galningar har morgonbadet, ja alla bad för övrigt, förlorat sin tjusning.

046

Även Gloucester är en fiskestad. Vi noterade att priset på färsk hummer nu ramlat ner till 5,99 dollar per pound. Typ 100 kr kilot. Ungefär som falukorv med andra ord. Den rika tillgången på hummer märks också i vattnet. Det är flöten . som markerar hummertinor, överallt. Och jag menar ÖVERALLT. Utmed hela kusten, mitt i farlederna, på alla grundflak men även på vattendjup ner till 80 meter. Och hur långt ut som helst. Man måste hålla skarp utkik hela tiden. Speciellt i motljus och i höga vågor försvinner de rackarna och dyker inte upp förrän mitt framför stäven.
Trots dessa förtretelser körde vi upp till en fiskebåt och köpte två humrar för 5 dollar stycket. Pinfärska , svarta med hopsatta klor. Atti satte genast på vattengrytan.

048

053

Målet för dagen var den lilla ögruppen Isles of Shoals, som ligger på gränsen mellan Maine och New Hampshire. Påminner om ett Utklippan i storformat. På den största ön Star Island ligger ett hotell som tar emot konferenser av något slag. Vi lyckades inte klura ut vad, men det verkade lite lagom religiöst och sekt-aktigt. Det smög omkring en del udda typer på och runt hotellet, som i och för sig var otroligt vackert. Lagunen nedanför var rent magisk att ligga i. Vi som skulle äta varsin hummer till middag upptäckte till vår bestörtning att brödet var slut. På vår shoppingrunda i New Bedford hade vi bara hittat det vanliga amerikanska fyrkantsbrödet, och eftersom inget av oss anser det är ätligt, hade vi inte köpt något. I vår nöd försökte vi köpa bröd på hotellet. Döm om vår förvåning, när de istället för att sälja bröd kom med det godaste, hembakade, osaltade brödet man kan tänka sig och gav oss så mycket vi ville ha.

060

061

062

069

067

084

071

089

077

094

095

096

Det blev en fantastisk hummermiddag i båten, med bara hummer, majonäs, aioli, citron och det goda religiösa brödet.
Hela ön är för övrigt ekologisk. Inte en plastbit så långt ögat når. Allt återvinns och hotellet elektrifieras via solceller. För den som vill komma bort någon gång kan vi rekommendera Isles of Shoals. Kuf-varning härmed utfärdad.

097

På vägen därifrån seglade vi igenom en stor flock av sälar, alla sjungande sin egen ylande sälsång.

012

010

Idag läste jag ut den fantastiska boken ”Och i Wienerwald står träden kvar” av Elisabeth Åsbrink. August pristagare 2011. Läs den!! För den som älskar att läsa är långsegling väldigt bra. Jag har läst 79 böcker sedan vi gav oss iväg. Många bra, en del inte så bra. Här är några av mina favoriter, utan inbördes ordning.
1. Och i Wienerwald står träden kvar.    Elisabeth Åsbrink
2. En av oss. En berättelse om Norge.    Åsne Seierstad (handlar om Breivik)
3. Tant Julia och författaren.        Mario Vargas Llosa
4. Americanah.     Chimando Ngoti Adichie (handlar om Nigeria bl a)
5. Jag heter inte Miriam.     Majgull Axelsson
6. Cry, the beloved country.      Alan Paton (handlar om Sydafrika, skriven på 30-talet)

Om jag bara fick välja en bland dessa skulle jag ta boken av Åsne Seierstad. Jag blev ordentligt tagen av den boken.

 

5 thoughts on “Äntligen New England: Rhode Island och Massachusetts

  1. Hej på er! Som nyblivna ägare till en HR36 (med diffusa långfärdstankar) så har vi följt er med stort intresse enda sedan Kanarieöarna. Vill bara säga att vi verkligen uppskattar er blogg och ser fram mota att läsa mer! Hälsningar från ett mulet men mysigt Gullholmen!
    Magnus & Barbro

  2. Hej Magnus o Barbro.
    Tack för Er trevliga kommentar. Vi tycker det är så kul att plötsligt få ett meddelande från någon vi aldrig tidigare stött på. Hoppas det kan inspirera Er att så småningom förverkliga Era egna planer att komma iväg. Ni kommer inte att ångra Er!
    Hälsningar från ett för dagen grått, dimmigt och disigt Booth Bay Harbour, Maine.
    /Karl-Axel

  3. Grattis på 60-årsdagen, Lisa!! Du kunde inte valt ett bättre ställe att fira födelsedagen på, gissar jag. För ni är väl kvar i “hummerparadiset”?
    Kramar Kerstin och L-O

Leave a Reply to Karl-Axel Cancel reply

Your email address will not be published.