Vår nattsegling från Antigua till St Martin gick väldigt bra, så bra att vi kom fram för tidigt. Det var en knapp timme kvar till gryningen när vi närmade oss hamnen. Anledningen att vi seglade på natten var att vi inte skulle hinna fram på en dag. Det var nästan 100 mil, och det skulle vi knappt klara på de 12 timmar det är ljust. Vinden var frisk, men inte hård, ca 10-12 m/s och kursen innebar en perfekt slör. Som grädde på moset var det stjärnklart och fullmåne. Vi var inte ensamma den natten. Nästa dag skulle Heineken Cup börja och det var flera stora kappseglingsbåtar som hade kurs på St Martin den natten. Själva skulle vi också deltaga, inte med Spray utan som gastar på vår kompis Jörgen Wennbergs båt, en Elan 410, Take Off. Jag var ”mast-man” och Lisa packade spinnaker och skötte in- och utrullnigen av focken. De seglade också ARC i vintras till Västindien.

002

Inpassage till lagunen söderifrån.

Vi ankrade i gryningen utanför bron in till lagunen på den holländska sidan. Inne i lagunen finns det ett stort ankringsområde samt flera marinor. Lisa tog jollen och klarerade in och på förmiddagen öppnades bron. Vi ankrade framför en marina med endast ”mega-yachts”. I raden av helt osannolikt stora båtar låg även ett par f.d Volvo-Ocean båtar. De såg ut som jollar i jämförelse..

009

Det blåste faktiskt mer här inne i lagunen än utanför och vi fick försöka flera gånger innan ankaret tog i det grunda vattnet. Det var en blandning av sand och lera.

Heineken Cup är en stor regatta som går varje år här på St Martin. Det är ca 200 båtar och en blandning mellan charterbåtar och proffisionella stora kappseglingsmaskiner. Vår besättning bestod av 9 personer och fyra nationaliteter och vi var anmälda till en av racing-klasserna, dvs med proffsiga båtar och besättningar, plus vi…

008

Delar av besättningen på Take Off.

Det var kappsegling från torsdag till söndag, från 8 till sent på eftermiddagen varje dag. Solen sken, med avbrott för några regnskurar då och då och vinden var frisk, alltför frisk för oss! Det blåste mellan 12 och 15 m/s hela tiden, och i regnbyarna ökade det ännu mer. Med tanke på att vi aldrig seglat ihop och med ordergivning på en blandning av engelska, svenska och danska kan ni lätt förstå att vi hade det rätt körigt i våra manövrar.

007

Jake, från England, en mycket duktig fördäckare.

Första dagen var en kryss/länsbana mellan bojar. Rätt avancerad segling när det blåser och är trångt vid bojarna. Vi hann dock bara en kryss och en halv läns när kicken gick sönder vid en häftig gipp. Beslaget mellan kicken och masten gick av och därmed var det färdigseglat den dagen. Skeppare Jörgen hade dock stor tur och fick tag på ett nytt beslag från en gammal mast som låg på gården till en marina.

013

Jörgen Wennberg, skeppare, rorsman och ägare.

Nästa dag var det distanssegling runt hela ön. Jörgen startar bra och vi känner att vi är med i täten. Vi hinner göra två slag sen kommer storen ner… Nu var det fallet som gått av. Snabbt upp med en gast (det var inte jag) i masten och ner med fallet igen. Tyvärr seglade vi åt fel håll under den manövern, som tog 30 minuter, så vi fick gå tillbaka för att runda en boj. Vi seglade upp oss under dagen, men en halvtimme går inte att ta in i det här fältet.

012

010

Norge var bla representerad av denna X55 med 15 personer ombord

Dag tre var det dags för kryss/läns igen. Vinden var om möjligt ännu friskare idag, inget som vi önskade. Våra spinnakergippar och nertagningar var rätt kaotiska hela tiden. Det är inte lätt ens för en tränad besättning i dessa förhållandena, men vi lyckades överleva dagen utan allvarligare missöden. 3 seglingar, två varv varje gång gjorde att var helt slut efter den dagen. Resultatmässigt var vi långt ner i listan, men det var kul seglingar och många spektakulära situationer runt om. Det var inte bara vi som hade problem. Vi såg ett otal broatchar, en klockren ”t-bone” i vår egen klass just efter starten, samt många skörade segel.

020

Sista dagen var det dags för en distansrunda igen, denna gången runt knappt halva ön. Det blev kryss i tre timmar och sen undanvind tillbaks i två timmar. Starten gick så där. Efter en kort kryss var det spinnakersättning för ett rätt kort ben. När vi skulle ta ner spinnakern kom det en ovanligt kraftig squall. Det blev mörkt på himlen och regnet var tungt. Vi lyckade inte få ombord spinnakern utan den kom in under fören. Med den farten vi gjorde var det omöjligt att få upp den. Tyvärr gick den sönder så mycket att vi inte kunde använda den spinnakern mer. Vi hade ju en lång undanvind hem som väntade, där vi fick hissa en annan spinnaker som inte var optimal. Vi kom inte sist, men nästan.

024

Norrmännen gick bra och blev 2:a i sin klass.

På kvällarna var det naturligtvis stora partyn. Vi orkade inte varje kväll, men vi var med på prisutdelningen och såg alla de artister som uppträdde på den ofantligt stora scenen. Efter fyra dagars kappsegling var det skönt med sovmorgon.

026

Vid inpassagen var det trångt på land.

027

Prisutdelning på den gigantiska scenen med den ännu mer gigantisk ljudanläggningen!

Nu skulle vi äntligen byta ut våra helt slutkörda batterier mot nya. I flera veckor hade jag haft mailkontakt med Budget Marine, en stor butikskedja som finns bla i hela Västindien. Just här på St Martin har de sin huvudbutik samt ”taxfree-priser” om man inte bor här på ön.

034

Nya batterier, äntligen!

Problemet att byta batterier är att de nya måste passa i vår nuvarande batterilåda. Det är många och stora kablar framdragna, och att ändra på dem skulle vara mycket jobb. Vi mätte utrymmet många gånger för att vara säkra på att de skulle få plats. Även i affären gick vi ut på lagret och kontrollmätte de nya batterierna. Enligt våra beräkningar skulle vi ha en millimeter (!) tillgodo på bredden i batterilådan. På längden hade vi mer mariginal. Spänningen var alltså stor när de äntligen kom ut med batterierna och vi skulle lyfta ner dem.

033

Ut med de gamla..

036

In med de ny, 2000 usd fattigare.

Som tur var ingick fri leverans samt de tog även med sig våra gamla. Vi låg ute i lagunen så det var ingen enkel manöver. Killen som kom ut var måttligt intresserad av att hjälpa oss. De gamla batterierna, 3 st, vägde 65 kg styck! Att med krökt rygg lyfta upp dem ur batterilådan i akterhytten var knappt vad Lisa och jag orkade med. Hade de vägt ett kilo till hade vi inte klarat det. Vi släpade fram dem till lejdaren upp i sittbrunnen. Där kunde vi koppla dem i storfallet och sen hissa upp dem på däck och ner i jollen där våra nya batterier stod. Vi bar och släpade i värmen, och när vi så lyfte i de nya passade de som handen i handsken! Det var inte ens en mm tillgodo, de gick precis ner och vi behövde därför inte kila fast dem på bredden. Stor lättnad. När allt var klart och vi satte på huvudströmmen och allt funkade var det en rätt nöjd besättning på Spray.

038

Vi slösade med el den kvällen. Många lampor lyste, datorerna var på, vi såg på tv, allt utan att behöva starta motorn. Vi har dock vant oss sista tiden att leva strömsnålt, så att ha all denna tillgång på ström känns lyxigt. Vi köpte 3 st Lifeline (Amerikanska) batterier, vardera på 210 Ah. Det är mindre än vi hade innan, men helt tillräckligt. I kombination med vår EFOY (bränslecell) samt två solcellspaneler och dessutom två Ballmar generatorer på motorn känner vi att vi är gott försörjda.

 

Trots att vi var i St Martin nästan en vecka såg vi inte mycket av ön. Heiniken Cup och batteribytet tog det mesta av tiden.

Vi låg ankrade inne i lagunen på den holländska sidan och varje jolleresa  i den hårda vinden blev en blöt och oangenäm upplevelse. St Martin är en stor turistdestination och varje dag dundrar mängder av plan in fyllda med sol- och partyhungriga resenärer. Flygplatsen ligger på holländska sidan och inflygningen går rakt över Maho beach, en av öns många fina stränder. Det är en turistattraktion i sig att titta på när de stora jumbojättarna går in för landning strax över håret på solbadarna och landar 50 meter bakom. På beachbaren har man skrivit upp varje plan  så att alla kan vara beredda med kamerorna. De modiga (eller galna) ställer sig också precis bakom nätet när ett plan lyfter och blir sandblästrade och flygplansbränslestänkta när motorerna drar på med full kraft.

bild 55

Har går Liat 254 från Martinique ner för landning.

bild 56

American Airlines 053 från Miami

bild 58

Delta 334 från new York

bild 57

En nyblästrad badpojke

Det var ganska skönt att dra upp ankaret och lämna St Martin. När vi drog upp det satt det en lina i ankaret. Vi blev jätterädda för vi trodde det var en trip-lina från någon annans ankare, med allt efterföljande besvär. Men i andra ändan av linan satt  istället en hink. Precis en sån hink som vi hade stått och hållit i på Budget Marine, eftersom vår gamla hink gått sönder, men ställt ner igen för den var lite väl dyr. Nu är den tvättad och fin och vi har en ny hink. En hink använder man mycket ombord. Vi drar upp vatten och sköljer av däcket; vi tvättar kläder; vi skär huvudet av fiskarna över den för att inte bloda ner båten och det är en bra förvaringsplats för sånt som annars lätt driver runt i stuvfacken.

Vi satte kurs söderut mot den lilla ön Statia eller St. Eustatius som den också heter. Statia är en före detta holländsk koloni som var en frihamn och en mycket betydelsefull omlastningshamn för slavtrafiken, när den pågick. Ön sticker rakt upp ur havet och det finns ingen riktig hamn, men väl en fin bukt att andra i utan för huvudstaden Oranjenstad. Vattnet är kristallklart och mycket attraktivt att dyka i för det dräller av vrak utanför. Vi satsade som vanligt på bergsbestigning och  klättrade upp på vulkanen Quill, ca 540 m hög. Stigen går genom regnskogen och vi stötte på den första ormen vi sett i Karibien, en Red-bellied racer, som bara finns på Statia och grannön Saba.

039

042

 

 

052

Det är inga turister på Statia. Ön saknar stränder och ordentliga kommunikationer och det finns kanske 2-3 hotell. Vi trivdes jättebra i den gulliga lilla staden, med sina pepparkakshus. Det bor ca 4000 människor på ön. När vi kom dit pågick valkampanjen för fullt och pådraget inför detta var stort med affischer och flaggor överallt. Vi räknade oss fram till att det var 6 olika partier med upp till 9 kandidater för varje parti.  På en valmanskår som uppgår till 1900 röstberättigade var det ganska ambitiöst. Ön tillhör Holland, men har visst självstyre. Vad man lever av är en gåta för oss, men det finns en oljedepå som väl sysselsätter några. Bilarna är fina och det mesta fint och putsat. Hönor och kycklingar springer runt överallt och såklart även getter.

047

003

007

005

 

008

Efter en dag kom Take Off in och vi åt middag på ett charmigt hotell som hette Wills Well. Där åt man i de exentriska ägarnas kök. Han lagade maten och hon konverserade gästerna. Runt borden klampade 3 stora Grand Danois, stora som ponnies och  att otal katter, samt papegojor. Baren var ”en honorary bar”, så man valde ut en flaska och tog själv is och jucie ur kylskåpet och glas från hyllan och blandade till vad man ville ha innan man gick ut på terrassen och tittade på solnedgången. Efter middagen körde en av de andra gästerna hem oss till båten på sitt lastbilsflak.

 

Här tar vi avsked av Take Off och famljen Wennberg, som vi seglat med sedan Gran Canaria. De ska ta upp sin båt på Grenada och sedan komma tillbaka nästa år för att segla jorden runt med World Arc.

009

 

Själva satte vi kurs söderut till St Nevis. St Nevis & Kitts är ett självständigt land och ett besök där renderar ett poäng i tävlingen om flest besökta länder, som vi har med Claes Anchér och Maria Chambers och som vi satte upp reglerna för på en oförglömlig helgsegling till Gotska Sandön. Då vann Claes med 56 länder, men nu tror jag vi är ifatt.

Det har varit otroligt blåsigt och passagerna mellan öarna är ganska jobbiga med 12-15 sekundmeter från sidan eller snett framifrån och duktigt höga vågor.

Direkt när vi tagit en vår boj utanför beachen kom Olle och Lillan från Sanuk farande i sin jolle och strax därefter Mike från Seahawk.  Vi åkte alla in till stranden och rastastället Sunshine bar där rompunchen var mycket prisvärd och stark. Vi träffade även de trevliga kanadensiska seglarna från Morning Haze, som låg på samma brygga som i Las Palmas.

 

 

 

 

2 thoughts on “St Martin

  1. Hej Stefan,
    Det ser faktiskt ut som vi är på Dominikanska R. i den perioden. Vet ej om vi går syd eller nordkusten på vår väg västerut. Var kommer ni att vara?
    / k-a

Leave a Reply to Karl-Axel Cancel reply

Your email address will not be published.