Squalls är ett slags regnbyar som bildas dag eller natt över oceanerna och i synnerhet strax norr och söder om ekvatorn. Vi har så här långt stött på flera squalls, men inte värre än just en regnby och något ökande vind. Ungefär som vi är vana vid hemmaifrån Sverige. I går natt fick squalls en ny innebörd för oss. Jag och Elisabet hade just gått av vakten kl 20:00 och lämnat över till Lisa och Karl. Vi såg på himmlen mörka moln och hade revat både storen och genuan. Det blixtrade lite också vilket det normalt inte har gjort tidigare. Vi hade precis somnat då Karl kommer ner och väcker oss.

Jag hör med en gång att det är bråttom. När vi kommer upp på däck möts vi av ett kompakt mörker, ett skyfall som kommer in på tvären, hård vind och förvirrad sjö. Lisa försökte styra så gott det gick, men med back i storen gick båten bakåt. Storseglet har vi alltid säkrat med en preventergaj för att undvika ofrivillig gipp. Gajen var nu spänd som en fiolsträng. när vi fått ordning på seglen kunde vi äntligen få fart i båten igen. Radarn var på och visade en regnby som täckte hela skärmen där vi var i mitten. Vinden blåste nu hårt, ca 25-30 knop vågorna kom från alla håll och regnet var som en vägg. Någon sikt hade vi inte alls. Lisa gjorde en kämpainsats vid rodret. Vi försökte nu komma ut ur regnbyn som verkade gå med samma kurs och fart som vi. Hur vi än styrde verkade vi ligga mitt i squallen. Först efter ett par timmar lättarde regnet och vinden la sig något. Alla fyra kämpade hårt mitt i natten. Trots sjöställ var vi som dränkta katter. På fördäck visste vi inte om det var vågor eller regn som sprutade på oss.Natten fortsatte med mera squalls, fast med mindre intensitet.

Mitt i allt detta börjar det plötsligt lukta diesel i båten. När Elisabet kollade under durken skummade det diesel i kölsvinet. Inget bra tecken… Det visade sig att en av två tankar hade fått en läcka. Vi pumpade läns och kunde konstatera att det fortsatte läcka. Inte roligt alls. Diesellukt i kombiantion med skumpig sjö är ingen hit för den som har anlag för sjösjuka.

Det blev en lång natt. Karl och Lisa kunde slutligen gå ner och lägga sig vid 2-tiden, medan Karl-Axel och Elisabet hade vakt till kl 08.00 nästa morgon. Regnet slutade inte förrän vid 6. Efter en sådan natt blir dagen lite sisådär. Alla är trötta och det är ett drygt arbete att torka alla kläder och sanera båten efter regnet. Vår dieselsituation gjorde dessutom att vi beslöt att stänga av frysen, som drar mycket ström, (vi laddar batterierna med motorn). All mat skulle därför tas om hand och tillagas, packas över i kylskåpet eller slängas. Det blev en dag med lite vind och smällande segel. Att sitta och lyssna på smällande segel är en tortyrmetod värdig de röda khmererna. Karls och Elisabets förslag att något av den diesel som rinner ut i kölsvinet och fyller båten med en stickande lukt, skulle användas för framdrivning mot St Lucia mötte inget gensvar hos den mer racingbetonade delen av besättningen.

Vi kan tyvärr konstatera att den båt som leder vår klass seglar fort. De ökar ut avståndet till oss varje dag. Vi ligger just nu på andra plats. Tredje båten i klassen hade senaste dygnet krympt avståndet till oss med 3 sjömil men vi har fortfarande 24 sjömils marginal. Det börjar dra ihop sig till en spännande avslutning. Efter att ha kämpat hårt med gennakern i avtagen vindar under em/kväll har vi nu under natten åter fin gång. ca 6 knop rakt mot mål, månsken och inga squalls.

Vi har nu ca 450 distans kvar och det börjar kännas hanterbart (kortare än Stockholm -Bornholm tor). Vi har bettat på vår ankomsttid och lagt ner 10 EUR var i förseglade kuvert. Vi hoppas nu på fina vindar fram emot det hägrande målet.

Elsabet o Karl-Axel