Vi jobbar oss ner utmed Portugals kust. Det, som vi i förväg, trodde skulle vara ”an easy piece” i sol och medvind har blivit en bitvis ganska tung och skumpig segling i en envis motvind och med mycket regn.

Kusten är ganska rak och för att vågorna inte ska vara för branta håller vi oss en bit ut och tittar på kusten genom kikaren.  Och äntligen har vi belönats med besök av delfiner. De kommer nästan varje dag, från ingenstans, och hoppar runt båten i ca 20 minuter, ivrigt tjattrande. Man blir så glad när man ser dem, och det ser så roligt ut när de hoppar omkring. Tyvärr är de svåra att fånga på bild. Denna bilden är den bästa av ca 50 knäppningar. Vissa saker upplever man bäst live!

I Porto, som var en mycket fin stad röstade Karl-Axel på svenska konsulatet. Konsulatet ligger i stans bästa läge nere vid floden. Trots sitt namn saknar Porto en hamn. Små båtar kan gå in i floden Douro. Om man har mast hindras man vid den andra bron i Porto, men utan mast kan man fortsätta i flera dagar upp bland vinodlingarna utmed flodsluttningarna. Stora båtar ligger i hamnen Lexioces norr om Porto som är en skitig och eländig hamn, där vi stannade minsta möjliga tid.  Marinan i Porto var dock mycket fin, men vattenkvaliteten lämnar en del övrigt att önska.

Vi har nu i princip slutat ta vatten i hamnarna, utan gör vårt eget vatten ute till havs. Vi tillverkar 50 l vatten på 1 timma. Rena trolleriet.

En annan nyhet ombord är våra nya magiska glasögon mot sjösjuka. Att vi båda lider av sjösjuka är ingen hemlighet, och vad som helst som kan lindra detta är välkommet. Dessa glasögon, som kanske inte är dem man väljer om man vill sitta på en utomhusservering på Stureplan, har någon form av inbyggda vattenpass, som talar om för den förvirrade hjärnan vad som är horisontalplan. Vi har prövat dem en del och tycker de funkar ok, speciellt när man är nere i båten och inte ser horisonten. Återkommer med en mer detaljerad rapport. Snygga är de knappast.

Efter  Porto har vi tittat i de mer eller mindre gudsförgätna städerna. Aveiro och Figuera do Foz, som ligger utmed kusten

I Figuera do Foz kom vi att stanna i hela 5 dagar.  Elisabet skulle hem på en styrelserunda och vädret var inte särskilt inbjudande med regn och kuling. Våra försök att hyra bil i Fig Foz misslyckades och till slut fick Elisabet ta bussen till Lissabon, sova över i tyskarnas båt. De tyskar, som vi lärde känna under dramatiska förhållanden i Nordspanien, som nu kommit till Lissabon och sedan trassla sig ut från hamnområdet till flygplatsen i gryningen.

Efter 2 dagar åter till Figuera do Foz igen , där Karl-Axel blivit kompis med en hel liten seglings community med båtar från England och Frankrike.