För att fortsätta där vi slutade i förra inlägget gick vi faktiskt på “musseljakt” i Conbarra.  Tidigt på morgonen i regn o blåst utrustade vi oss med vad vi hade; hink, en stor skruvmejsel samt vår huggkrok.

006 007

När vi kom närmare såg vi hundratals människor som redan jobbade för fullt. När det är ebb torrläggs en stor vik där det tydligen finns goda snäckor, alltså inte alls musslor som vi trodde.  Proffsen använde stora krattor som de vände sanden med. Efter några drag plockade de upp de fina snäckorna och la i sin hink. De tittade med stora ögon på oss när vi med en huggkrok och en skruvmejsel började gräva…. Men vi hittade också snäckor.

008

Sanden var som gyttja och luktade också så. Jag tyckte det gick lika bra med fingrarna. Vi höll dock bara på i drygt en timme. Dagen efter när vi på morgonen joggade förbi stranden såg vi alla våra kompisar från gårdagen. Tydligen var plockningen reglerad. Klockan var fem i tio och alla stod samlade på torra land, minst 200 personer. Prick kl 10 blåste en kille i en visselpipa och det var nu tillåtet att gå ut o börja plocka .

Efter Conbarra gick vi direkt till Baiona, den sista hamnen uppe i Galicien. Söder härom blir kusten väldigt rak och enformig ända ner till Lissabon. Strax norr om Baiona finna ett par väldigt  fina öar, Illa de Ons och Islas Cies. Dessa öar är klassade som nationalpark och kräver tillstånd från myndigheterna. Vi var lite sent ute med vår ansökan och kunde bara se de fina öarna genom kikaren när vi seglade förbi. Elisabet skulle dessutom flyga hem på söndagen så vi hade inte så lång tid på oss att invänta tillståndet. I fredags förra veckan förtöjde vi här i Baiona, och idag söndag, drygt en vecka senare ligger Spray fortfarande här. Elisabet är hemma och sköter lite jobb och jag har en veckas “semester” i Baiona. Det är rätt dyrt i marinorna , mellan 30-40 Euro par dag. Efter 3 dagar i Real Yacht Club gick jag ut och ankrade i viken utanför. Då hade jag hunnit med 3 tvättmaskiner, tvättat hela båten och gjort en del andra jobb. Att ligga till ankars låter fridfullt, och det kan det också vara, för det mesta. Men när man är själv ombord, är det rätt mycket o tänka på, vi har ännu ingen rutin att ankra. De första dagarna sov jag inte bra. Vinden i viken var rätt byig, båten snurrade kors o tvärs. Dag två vaknade jag till ösregn och frisk vind. Grannbåten hade draggat och var alltför nära mig. Tyckte jag. Det tyckte inte han. Upp med ankaret, 40 meter kätting, och ut till en bättre plats. Sen är det nogrann koll på bäringar i land, kolla gps:en, lyssna på väder, ha koll på laddningen, mm mm. Men efter några dagar blir det rutin, båten ligger stadigt på ankaret och jag vänjer mig vid den byiga vinden.

F010

Vår fina grill invigs en kväll i Baiona!

I torsdags upptäckte jag ett trasigt lock till ett vattenfilter. Filtret såg inte ut  var någon stapelvara i marinshoppen i land. Döm om min förvåning när den trevlige och hjäpsamma Patricia på Ronnautic lyckade fixa ett nytt (nästan likadant) filter på midre än 5 timmar!

016

Här syns det trasiga filtret till vänster, plastlocket hade gått sönder. Till höger det nya filtret. Nästa problem var att det gamla filtret satt stenhårt fast. Tror jängorna var limmade fast. Jag hade inte en chans att få loss det. Alltså, upp med ankaret och in med båten till marinan, och försöka få ombord någon från varvet med rätt verktyg. Inom 30 minuter hade min Patricia fixat fram två spanjorer. Det stod Volvo Penta på ryggen så det känndes bra.

017

Efter en halvtimme kom de, gick ner i båten och tittade o kände på det trasiga filtret som satt stenhårt. Mal, mal mal muttrade de. Tror det betyder typ dåligt eller liknande. Inga glada miner. Men de hämtade de största skiftnycklarna jag sett, och med millimeter precision fick de ner verktygen runt filtret. De svor  (tror jag) men lyckade få loss filtret! De kunde sina saker. Nästa problem var att det nya filtret hade mindre in och utgångar. Mera mal, mal…

De förklarade på spanska att det skulle fixa typ adaptrar så skulle det passa. Kl fem kom de åter. Efter mycket stön o pust fick de till slut allt på plats. Jag var lättad. Ordningen återställd. Pris: 65 E för filtret plus 75 för arbetet. Inte gratis, men det fanns inga alternativ.

018

Mina montörer, blyga när jag skulle ta en bild, men skickliga yrkesmän.

Kl 7 på kvällen kunde jag äntligen kasta loss. Och en timme senare låg jag åter på ankarplatsen, nöjd med att problemet med det trasiga filtret var löst.

013

Från en klar blå himmel kommer kan vädret slå om väldigt fort. Här kommer det en mur av tjocka moln, vinden vrider ofta och ökar snabbt, men efter en timme kan det vara sol o lugnt igen. I morgon måndag ska jag åka o hämta Elisabet i Porto. Hon kommer då från USA, via Azorerna (!) till Lissabon, och därifrån inrikes till Porto. Om allt funkar..

2 thoughts on “Till ankars

  1. Baiona är en bra plats att ha lite problem. Lätt att få hjälp och en hel del i omgivningarna att fördriva tiden med :-). Kan rekommendera Santiago de compostela och någon vingård t ex. Pelle rekommenderar trevliga appar som ankarvakt, t ex Anchor alert.

  2. Hej Ulla,
    Helt rätt, Baiona är verkligen en bra hamn. Trevlig by samt väldigt bra service. Vi låg först i Real Yacht Club ett par dagar, men med tanke på att Elisabet skulle vara borta en hel vecka, gick jag ut o ankrade. Mitt i veckan förtöjde jag en dag i den andra marinan, där de fixade ett nytt filter och monterade det. Smått förvånad hur smidigt det gick! Vi har numera två olika ankar-appar, känns lite tryggare o törna in på kvällen nu!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *