“Going south you must clear Bay of Biscay between June and September, otherwise it can get rather nasty” Detta står i en seglingsbeskrivning vi har över världens alla hav. Vi passerade i augusti men tyckte ändå det blev rätt nasty…

Vi tar det från början. Onsdag den 13/8 visade alla våra väderkartor en gynnsam period för att segla söderut. Dock med rätt friska västliga vindar första dygnet, men därefter avtagande och vridande på nord.  Att vi legat i Falmouth i 5 dagar och väntat på detta fönster kan ha bidragit till att vi tolkade väderutvecklingen  rätt positivt. Sista dagen i Falmouth förhalade vi en timme västerut till Helford River. En jättefin flod med många gästbojar. Vi hade börjat tröttna på marinan i Falmouth och bytte hamn sista natten. Det är alltid skönt att komma ut på svaj eller boj efter att ha legat i en trång marina ihoptryckt med andra båtar. Särskilt när det blåste som det gjorde nu. Med två stora båtar utanpå blev våra fina fendrar platta som smörgåsar mellan båten och bryggan!

003

När vi skulle gå från Falmouth var det extremt lågvatten. Vi kom 5 meter från bryggan sen fastnade vi i leran.. snopet. Vi drog in oss igen och fick vänta en timme tills vattnet börjat stiga.

På kvällen i Helford River sjösatte vi jollen och åkte in i en förgrening till huvudfloden, till en verkligt trevlig liten restaurang. Väldigt charmig och påminnde mest om Västindien. Vi träffade en engelsk seglare som gav många bra synpunkter på bla Biscaya. På onsdag morgon när vi är på väg att kasta loss från vår boj, kommer den trevlige engelsmannen i sin jolle och önskar oss god tur söderut. Han säger också att vi kommer att få det “rätt blåsigt” i norra delen, 8 till 9 Beaufort, (storm!) men bättre väder senare, så det skulle nog gå bra. Vi blev rätt nervösa och ifrågasatte var han hört det vädret, vi trodde vi hade koll på prognoserna. Han åkte över till sin båt och kollade en ny rapport och kom tillbaka ganska snart. Denna gången hade han ungefär samma prognos som vi hade, och vi lugnade ner oss och tackade honom igen, kastade loss tampen från bojen och seglade iväg.

004

Vi kom i väg kl 11 i onsdags. Här ovan passerar vi Lizard Point, kurs söderut. Planen var att gå mot en punkt väster om den värsta fartygstrafiken runt Ile de Ousseant, Frankrikes NV hörn. Dessutom skulle vi komma ut över kontinentalsockeln tidigare. Vattendjupet går där plötsligt från ca 150 m till 4000 m djup. Det märks på vågorna! Vi var vid gott mod, vi hade ju trots allt kommit ända till Falmouth alldeles på egen hand. Solen sken och vinden var enligt prognosen. I höjd med Lizard Point märker vi hur dyningen ökar. Det var ingen “vanlig” dyning som vi sett innan, här var det som stora böljande kullar…  skrämmade. Vi insåg att vi hade en utmaning framför oss. Ingen av oss klarar än sålänge kraftig sjögång, vi kan bli sjösjuka om det gungar för mycket. Trots alla tecken på en tuff natt tar vi inga sjösjuketabletter. På eftermiddagen hade vinden sakta men säkert ökat, vindriktningen var väst, alltså lite för om tvärs. Vi hinner fika vid tre-tiden, under normala förhållanden. 011

Elisabet är framme och fixar med skoten då vi nu bytt från genuan ( ihoprullad längst fram) till den lille stormfocken som sitter på en rulle på fördäck. Strax efter var det dags att reva storen också. Vid 9-tiden på kvällen hade vi kommit ut mitt i Engelska Kanalen. Vinde hade ökat stadigt och blåste nu med kulingstyrka. Vi hade fortfarande knappt halvvind, men med revade segel gick båten bra. Vågorna var dock det stora problemet. Vi blev bägge riktigt sjösjuka. Jag brukar klara mig bra bakom ratten, men så fort jag kommer ner under däck är det kört. Likadant med Elisabet. I den ökande vinden blev rörelserna väldigt ryckiga, och under däck märktes att det var ovanligt kraftiga vågor.

008

Vårt nya kontor!

007

Här en bild av en “Gribfil”, en väderkarta jag laddat ner via radion och ett modem. Jag kan beställa upp till 6 dagars prognoser, med ner till 3 timmars intervall. Så här var vädret när vi stack. Varje hel fjäder på pilarna markere 10 knops vind, pilen ger riktningen. Vi ser också isobarerna, Runt ett lågtryck på norra halvklotet blåser det snett in mot lågtrycket. Det är baksidan på Bertha ni ser. Centrum befinner sig någonstans på norra Nordsjön.  Kartan visar  ca 20 knops vind från NV till att börja med, och längre ner något avtagande. Inte så farligt tyckte vi..

Vid midnatt blåser det styv kuling. Vi har revat storen ännu mer. Focken är bra, men rätt svår att trimma på lite öppen bog. Som tur är är det mörkt ute. Vi ser inte vågbergen. Men vi märker av dem. Vi har aldrigt tidigare seglat i så hårt väder. Båten sköter sig utmärkt, vi får sällan sjöar över däck. Men hela tiden stänk och sprut från sjöarna. Att stå vid ratten blir jobbigt och blött. Vi är nu totalt sjösjuka men klarar av att segla.  Elisabet kräks först, ett par timmar senare är det min tur. Månen kommer upp och havet ser skrämmande ut. Vi turas om att styra, den som för tillfället är starkast får stå vid ratten, den andre sitter/ligger i sittbrunnen och försöker överleva.. Att gå ner och göra den minsta sak kräver mycket vilja. Fördelen är att det går undan, loggen visar stadig över 7 knop. Någon mat blev det inte den kvällen. Vi hade planerat ett vaktschema, fyra timmar på, fyra timmar av. Det bröt ihop med en gång. På något underligt sett klarar vi ändå natten. Trots allt var vi tvungna att ha stenkoll på navigationen, försöka följa upp vädret, och hela tiden titta  på båten och seglen. Att det var många båtar runtomkring känndes nästan skönt, vi var inte ensamma därute. Med vår AIS hade vi bra koll på trafiken.

Vid 8-tiden på torsdag morgon väcker  Elisabet mig . Jag låg med fullt sjöställ i salongen och var uppe med en gång. Vinden hade ökat ytterligare och vi revade storen till ett minimum. Havet såg hemskt ut. En regnby hade just dragit in, vindmätaren stod stadigt på 41 knops vind! Halv storm. Som seglare vet man att i sånt här väder är det stor risk att det går söder grejor. Vi hade nu ren halvvind, men trots ett väldigt litet storsegel och stormfock var det svårt att gå högre än halvvind. Byarna tryckte ner båten mot lä, och sjöarna var enorma. Och oregelbundna. Jag styrde och var beredd på att något skulle hända med seglen eller riggen. Men regnbyn drog bort, vinde gick ner något och vi insåg att vi kommer nog att komma igenom det här också. Vår position var nu tvärs Oussant. Förgäves väntade vi  på att vinden skulle vrida upp på nordväst och ge oss den efterlängtade slören. Men envist höll den sig på väst. Hela dagen kämpade vi att hålla höjden. Vi ville inte falla av och riskera hamna för lång öster om La Coruna. Vinden blåste mellan 28-35 knop fram till eftermiddagen. Då äntligen lugnade det ner sig lite. Under natten gjorde Elisabet en hjälteinsats. När det var som värst kommer det upp en kopp te och ett knäckebröd! Det var det godaste jag ätit på länge. Under de första 36 timmarna åt vi bara ett par knäckebröd och några bananer. Natten mellan torsdag och fredag dundrar vi vidare, nu med något öppnare vind. Vågorna har slutat växa, och vi mår nästan bra. Vi tog tabletter (alltför sent) och på kvällen lagar jag en varm måltid. På fredag morgon när jag kommer upp och avlöser Elisabet skiner solen, autopiloten styr och det råder ett stort lugn. Elisabet är upphetsad, hon säger att hon just sett ett vattensprut från en val! Jag tittar på henne och ler…  valar??  Kanske dags o gå ner o sova lite föreslog jag.

012 013 014 015

I samma ögonblick ser vi bägge två flera valar 100 meter från båten. En häftig syn! Jag rusar ner o hämtar kameran och hinner få några bilder innan de dyker ner på djupet igen.

 

020

 

Fredagen blir som en belöning för de första 36 brutala timmarna. Vinden är äntligen NV, och vi slörar i solsken i måttlig vind. Här prövar jag vår fiskeutrustning. Vår vän Janne från Göteborg har plockat ihop vad vi behöver för att fiska på haven. Just denna dagen blev det dock  inget. Vinden står sig fint hela dagen, den vrider mot N och vi får skära lite för att komma ner mot La Coruna. De sista timmarna in  mot staden känner vi värmen. Jag står i shorts och en tröja och styr. Månen är som vanligt uppe och ger en bred silvergata ut i lovart. Framför mig kommer all ljusen från land upp över horisonten. Det är halvvind, full stor och genua. Hög dyning skjuter på bakifrån och båten glider på i hög fart. Det är en njutning att segla så. Hur olika kan det inte vara på havet? Från det helvete vi upplevde däruppe vid Ouesannt, till denna underbara undanvind! Vi hade kommit gemon Biscayan, men vi fick stryk. Inte en pryl gick sönder, båten visade sig återigen vara helt fantastisk. Vi blir mer o mer imponerade. Det är oss det hänger på…

Klockan fem på lördag morgon förtöjer vi den fina marinan. Äntligen Spanien. Vi hade avverkat 442 sjömil på 2 dagar och 18 timmar. En snittfart på 6,7 knop! Vi somnade rätt nöjda och glada att ätligen vara här.

 

 

 

 

 

 

11 thoughts on “Biscaya

  1. Oj vilket äventyr..imponerande vad bra ni klarat av det. Härligt att det gick så bra och båten verkar ju klara allt utan att nåt går sönder! I
    Nu får ni njuta i La Coruna med omnejd.
    Tapas,tapas…..
    Här hemma är semestern slut och det riktigt sommarvarma vädret också. Idag blir det gymmet före jobbet.

    /Lisa

  2. Elisabet o Karl-Axel!
    Some say it, some do it. You do it both!
    Vi är djupt imponerade av er lysande planering, coola, ödmjuka inställning och sjömanskapet att hantera tuffa situationer.
    Ni är våra super heroes.
    Kramar från Elisabeth o Ola

  3. Otroligt spännande läsning och så bra skrivet!!!
    Fantastiskt med valen och vansinnigt spännande över Biscaya!
    Ni är tuffa som törs!!!
    Lycka till!
    Carina

  4. … oj vilken resa … tufft men så har ni flyttat gränsar och set att Orustbygge klarar av mer än vi ;-).. Lycka till framöver ..

  5. Grattis och bra jobbat under den tuffa överfarten! Nu får ni lön för mödan. Sjösjuketabletter – under vår resa så tog jag alltid det på öppna överfarter efter hemsk sjösjuka på vägen till Norge. Sen brukar man kunna sluta efter något dygn även om det gungar. Njut ordentligt av svalkande Albarino-vin, tapas och många fina ställen i riorna. Kram från oss båda!

  6. Hej igen! Måste bara kommentera att det kanske inte är så dumt med lite hårt väder någon enstaka gång. Då vet man att man klarar det även om det är obekvämt :-)

  7. Grattis till en väl genomförd segling – ni är grymma och den här läsningen klår vilken deckare som helst. Hoppas ni får några riktigt avkopplande dagar i Spanien nu med värme och god mat, det är ni värda. Tur också att du inte fick en val på kroken det hade kunnat slutat illa ;)

    Kram Ullis

  8. Hej Ullis,
    Ja, vi är rätt nöjda att vara här nere nu. Fast nordvinden som började blåsa strax innan vi kom till La Coruna håller i sig. Det är som en svensk sommardag, typ drygt 20 på em. kalla nätter och vattnet är svinkallt! Till helgen väntas sydvästliga vindar, då tror jag vi får bättre värme.
    Allt väl ombord.
    K-A

  9. Hej Ulla,
    Visst är det så. Vi börjar känna oss rätt lugna numera. Efter Biscaya känns det varjefall som båten fixar det mesta. Vi själva oroar oss inte så mycket längre utan känner att det brukar ordna sig till slut. Ha det så bra.
    K-A

Leave a Reply to Ola Larson Cancel reply

Your email address will not be published.