Den stora amerikanska helgen Thanksgiving hade knappt hunnit ta slut innan det var dags att ge sig på förberedelserna för nästa storhelg, Christmas.

Vi hade redan fått en föraning genom det ordentligt dekorerade Norfolk redan helgen före Thanksgiving, men  nu drog det igång på allvar. I Beaufort North Carolina fick vi parkettplats när Santa och Mrs Claus blev rodda uppför Taylor Creek och landsteg på kajen mitt i stan. Där vidtog fotografering med stadens alla barn och sedan var julskyltningen och kommersen i full gång. Vi drogs med i shoppingyran och handlade mat i vår favoritaffär Piggly Wiggly.

003

007

010

011

På kvällen var det ånyo dags att besöka Back Street Pub, där man bjöd på ångade ostron. Vår vän ostronfiskaren Jeff öppnade ostronen som han fiskat samma dag.

bild 118

Efter några dagar i Beaufort NC, var det dags att åter ge sig in på vår kanalfart söderut. Efter nästan en hel vecka i detta grunda dike och många broar, började vi känna oss rätt bekväma. Ibland är det bara en smal kanal, typ 3 båtlängder brett och ibland är det stora innanhav. Mycket träskmarker har vi också sett. Normalt är utprickningen bra, röda o gröna bojar som markerar var det grundar upp. Men det stämmer inte alltid. Vår första dag efter Beaufort blev rätt svettig.. Strax efter vi kastat loss kommer vi fram till dagen första bro. Det är en fast bro med minst 65 fots segelhöjd. Trodde vi. Vi kom i full fart, ca 8 knop (då hade vi ca 2 knops medström också)  när vi är tre båtlängder från bron ser vi på mätstickan som står på ena sidan och upptäcker att vattenytan står på 62,5 fot endast! Jag inser snabbt att vi inte hinner stanna men backar ändå hårt. När vi går in under bron gör vi fortfarande fem knop och vi stirrar upp mot masttoppen och väntar bara på katastrofen. Men ibland ska man ha lite tur, och otroligt nog händer inget. Vi glider under utan att ens vår böjbara VHF antenn skrapar i. Vi har kontrollmätt vår mast, inklusive antenner och vet att det är 62,5 fot från vattenytan till toppen. Det måste alltså funnits lite marginal i mätstickan på sidan. Till saken hör att när vi är mitt under bron möter vi en motorbåt i full fart som får vår båt att guppa oroväckande. Men det gick bra. Vi var skärrade en lång stund efter. När vi lugnat oss konstaterade vi att vi helt enkelt blivit lite för säkra, slappnade av då vi borde vara skärpta och ta det lugnt in under bron.

På em närmade vi oss vår tilltänkta natthamn. Finns bara en vik att ankra i på vägen mellan Beaufort och Southport, Mile Hammond Bay. Ett par mil norr därom kom nästa prövning. Djupet på den här sträckan låg mellan 2,5 och 5 meter. Efter ett tag tänker man inte så mycket på att det ibland bara är ett par dm vatten under kölen. Vi brukar dock sakta ner när det går under tre meter. Vi närmar oss nu ett ställe där det är grundbankar mitt i kanalen. Vi passerade här på vår väg norrut och kommer ihåg att det var jobbigt att komma genom. På radion hör vi att en annan båt står hårt på och väntar på hjälp. När vi kommer ner till den beryktade bojen 61A ser vi en båt i vår storlek som står rätt över kanalen med 20 graders slagsida.  Svårigheten här är att det ligger en grön och sen en röd boj på rad efter varann lite ute på ena sidan. Normalt är det alltid en boj på varje sida. Här gällde att alltså att göra en fin s-kurva ute på ena kanten. Vi pratade på radion med den andra båten och han sa hur vi skulle ta oss förbi. Det stämde inte riktigt med hur vi minns det men följde hans råd. Med två knops medström närmar vi oss den första bojen, den tas på ena sidan med en meters marginal. precis när vi passerat bojen går djupet från 3 meter till 1,8. Strax efter tar kölen i botten. Snabbt styr jag ut mot mitten och men full gas kommer vi vidare. Nu närmar vi oss den andra bojen. Det är där den andra båten står hårt på. Vi hinner bara ett par båtlängder innan det är dags att fastna igen. Nu tar strömmen båten och vi kommer tvärs och lutar kraftigt på ena sidan. Med bogpropellerna vänder jag båten och försöker köra loss därifrån vi kom. Vi hoppar några gånger med kommer inte loss. Jag vänder båten 180 grader och kör fram. Vänder igen 180 grader och tar sats för att försöka komma över grundet. Går inte nu heller. Vi avvaktar och överväger att kontakta US TowBoat. Vi har en försäkring med dem där det ingår fri bogsering. Vi gör ett sista försök och kommer med lite tur av grundet. Vi går tillbaka i kanalen och funderar på om vi ska vänta ca 4 timmar tills tidvattnet höjer vattennivån, eller om vi ska göra ett nytt försök. Vi försöker igen, denna gången går vi som vi minns att vi gjorde förra gången. Med andan i halsen glider vi så sakta det går i vinden och strömmen som genom en slalombana bland bojar och en grundstött båt. Vi kom igenom. Bakom oss såg  vi US TowBoat komma. Den kvällen tog vi något rejält stärkande innan middagen och tyckte att vi var rätt redo att lämmna dessa kanaler och gå utomskärs.

018

028

023

Nästa dag skulle vi försöka nå Southport innan mörkret. Det blir mörkt är vid fem halv sex. I gryningen hivar vi upp och kör iväg. Efter en halvtimme är det dags för ett “shoaling”-område igen. Vi ser ekolodet gå under två meter och tvingas backa tillbaka och försöka några båtlängder åt ena eller andra hållet. Att vi kan fortsätta köra trots att lodet visar under två meter ( som är djupet på vår båt) beror på att det är lera och gyttja som kölen går igenom.  Efter lite trixande kommer vi vidare. Dagen utmaning var att hinna en svängbro före 0900. De öpnnar bara på hel timme. Med lite välvilja från brovakten hinner vi precis under innan hann fäller bron igen. Nästa bro öpnnar på hel och halv timme. Vi ger full gas och chansar på at hinna dit på en halvtimme. Vi pratar med bron när vi närmar oss. Han verkar inte intresserad av att hålla bron en minut extra. Och tyvärr missar vi denna öppningen med samma lilla marginal som vi hann med bron innan. Vi förtöjde vid en brygga och åt lunch. Resten av dagen gick bra. Vi hade tur och fick en fin medström när vi kom ut i Cape Fear River. Där forsade vi fram i 10 knop sista 6 milen ner till Southport. Där knöt vi fast vid “vår” dock nedanför en restaurang, samma ställe som vi låg på när vi var här förra gången. I Southport stannade vi några dagar. Träffade vi våra  vänner från Deltaville, vi joggade, handlade mat och väntade på bra väder. Vi hade nu bestämt att gå ut i havet för vår etapp till Charleston.

bild 119

Willard och QP bjuder på kinamiddag ombord på deras båt FREYA. Äkta kinesiskt vin.

bild 121

Första gången vi såg någon segla omkring med ett full-size piano!

 

I Southport hade man fattat det där med julen och där var det ”all in”. Alla hus var otroligt fint dekorerade med girlanger och rosetter och varannan affär var omgjord till en Christmas Shop. Denna blev vår favorit. Minst 10  färgkoordinerade rum fulla med pynt. Det är svårt att motstå, men glasänglar är svåra att ha ombord, så jag lyckades ta mig ut ur affären med bara ett pynt till vardera barnen, samt en rulle rosettband för att dekorera med.

040

041

036

037

 

Här är mer något mer modesta adventsljusstaken vi använder ombord

042

 

Vi har också plockat fram våra egna 3 julskivor, som motvikt mot ”Rudolf med den röda mulen”, som vi nog hört mer än 100 gånger redan på radion.  Nu  varvar vi mellan Jul med Pavarotti, Christmas in Vienna och Musikskolans körer från Nacka.

Som så ofta blir vi lite rastlösa efter ett par dagar, och vi tyckte nu att det var dags att segla vidare. Prognosen var ok, om inte jättebra. Det var ca 120 mil till Charleston, så vi kastade loss tidig eftermiddag för att vara inne på fm nästa morgon. Kursen går över en stor havsbukt med ca sw-lig kurs. Vinden skulle vara måttlig till frisk, först sw vridande till v och därefter nw. Dvs vi skulle få motvind sen kryss och sen halvvind. Vi gick för motor hela eftermidagen i svag motvind. Framåt kvällen kom vinden och vi började segla, lite slack i skoten men nästan bonnkryss. Innan mörkret la sig kom en front som skulle ge oss vår vindvridning. På himmlen såg det hemskt ut, som jordens undergång. En svart väldigt markerad molnfront som får vilken seglare som helst att snabbt plocka ner seglen.. Vi surrade allt löst på däck och väntade. Ljuset som blev kvar när molnet drog över oss var skrämmande. Men det blev ingen katastrofvind. Men det vred lite och vi kunde nu sträcka ner mot nästa udde. Vinden ökade dock hela natten, och som så ofta förr blev det mycket mer än vad prognosen sa. Vi var även lite ringrostiga, hade inte gkort någon overnighter på ett tag och upplevde natten som jobbig. Becksvart och höga vågor. Eftersom vi nte kunde hålla höjden i början kom vi långt ut i havet och när vinden vred med oss kunde vi lova, men någon riktig halvvind fick vi aldrig. Däremot föll temperaturen från 18 gradrer till 8! Men vi gjoirde bra fart, två rev i storen och den lilla focken gav ca 7knop med lite slack i skoten. När vi i gryningen angjorde Charleston blåste det 25knop  i medelvind, men sjön la sig ju närmre land vi kom. Då det sakta vridit med under hela natten ser vårt spår på plottern ut som en stor banan. VId 11 på fm fick vi sista platsen i samma trevliga marina vi legat i tidigare. Vi tog det lugnt först dagen, liten runda i land bara. Nästa dag jogging och stadsvandring. Charleston är fantastiskt vackert. Sydstatsprägel. med stora fina hus och träd med grenar som växer över vägarna och med hängande mossa( fast det är inte mossa).

 

 

 

044

048

047

054

056

055

Ingen dag till sjöss missar vi förmiddagsfika med kakor!

Vi ville nu vidare men vädret var emot oss. Det blåste nu ännu mer än när vi kom in och att ge sig ut en gång till på en hård overnighter var inget vi längtade efter. Vårt kära dike på insidan, ICW, framstod åter som ett alternativ. Vi hade dock blivit varnade för många grunda områden på sträckan från Charleston till Beaufort SC.  Vi bestämde dock att ta den vägen om vi inte ville vänta i flera dagar i Charleston.

I gryningen kastade vi loss och kom igen första grunda området utan problem. Vi hade som mål att ta igenom den svåraste delen senast klockan 2 på em. Då var högvattnet fördelaktigast. Hela dagen gick galant, vi var inte på grund en enda gång, och avsnittet alla varnat för var inga problem. Denna gången hade vi verkligen förberett oss. Läst alla kommenatrer, kollat alla strömmar och hög och lågvatten. Det gick så bra att vi gfaktiskt hann ända till Beaufort den dagen. Sista hindret var en svängbro, precis innan ankringsplatsen utan för Beaufort. Vi kunde inte läsa oss till hur dags de stängde bron för dagen. Vi ropade upp på radion och fick bara ett kort svar tillbaka : “ten four”. Vi fattade ingenting och upprepade vår fråga tre gånger, men damen på bron svarade varje gång lika kort och obegripligt: “ten four”. Vi gav upp och fortdsatte fram till bron och så hör vi de små klockorna som börjar ringa innan bommarna går ner för bilarna. Yes, bron skulle öppnas. Vi kom igenom, tackade damen i den lilla kuren och ankrade strax innan solnedgången i Beaufort. Mycket nöjda med den fina dagen såg vi på första parkett stradens “Christmas Boat Parade”.

Alla städer med självaktning har en Christmas Parade, både till lands och till sjöss. När vi kom till Beaufort South Carolina ankrade vi precis i skymningen utanför stadens waterfront. Vi förstod att något var på gång för hela stan var på gång och julmusiken klingade ut över vattnet. Och mycket riktigt. Vi hade precis fått upp vår supstuga och hällt upp whiskyn efter en lång dag på vattnet när spektaklet drog igång. En lång flytande parad med båtar dekorerade på allehanda sätt paraderade förbi oss på vattnet. Det blir otroligt effektfullt med alla lampor i mörkret och man ser inte riktigt hur båten bakom ser ut. Med lampornas hjälp skapar man slädar körda av tomtar, flytande julgranar, snögubbar och allt möjligt. Mycket effektfullt. Svårt att fånga på bild dessvärre.

 

061

 

 

9 thoughts on “Advent i North och South Carolina

  1. Hej på Er! Följer Er fäbless för yrvädersäventyr. Och konstaterar att ni nog borde vara här istället för här blåser det och svämmar över alla bräddar. Då jag följer Er resa med spänning så vill jag även om god tid kvarstår passa på att önska God Jul och ett Gott Nytt år! Självklart fortsatt lycka på färden! Tycker Ni verkar leva ut drömmen. Kör på

    Vänliga hälsningar
    Kalle & Lotta

  2. Hej Kalle o Lotta,
    Äventyret kan vi naturligtvis påverka, men vädret blir som det blir. Ibland lite mycket yrväder, tycker vi också.
    Idag kom vi äntligen till Florida. Kom utifrån havet och gick in i ICW vid Jacksonville. Ser ut att bli shorts i em.
    Vi saknar dock isarna och våra fina turer bland öarna! Passar också på att önska God Jul o Gott Nytt år om vi inte hörs innan dess.
    Karl-Axel o Elisabet

  3. Hej,
    Jag har sagt det tidigare men gör det igen. Ni är otroligt duktiga med eran blogg. Både jag och Birgitta läser och följer er hela tiden med stort och lite avundsjukt intresse. Har ni bestämt eran kommande färdväg ännu? Här hemma som ni vet så bara blåser det och regnar mest hela tiden. Så det är inte mycket till julstämning än så länge.
    Om vi inte hörs innan jul o nyår så hoppas vi att ni får en God Jul och Gott nytt År
    Pär o Birgitta

    • Hej Pär o Birgitta,
      Kul att ni tycker om bloggen. Det är rätt kul att skriva också, samtidigt som det blir en dagbok för oss.
      Närmast kommer vi att fira jul i Key West och nyår i Havanna. Sen är planen att segla motsols runt Cuba under Januari. Det ska bli spännande.
      Därefter jobbar vi oss österut (mest motvind!) via sydkusten på Dominikanska Rep och Puerto Rico för att vara I Brittish Virgin Island i feb/mar.
      Sen blir det mer sydlig kurs (och lite slack i skoten!) genom hela Karribien ner till Grenada där vi lägger upp båten i maj. Hela sommaren och hösten är vi hemma för att i okt/nov återvända till båten. Då har vi bestämmt oss vilket håll vi kommer att fortsätta segla ;-)
      Hoppas det infinner sig lite julstämmining hos er trots det grå vädret. Här njuter vi vi att äntligen vara tillbaks på varmare breddgrader. I morgon kommer vi till West Palm Beach där vi kommer att ligga ett par dagar.
      Vi passar också på att önska er en God Jul o Gott Nytt År!
      Karl-Axel o Elisabet

  4. Önskar er God Jul och Gott Nytt År. Här regnar och blåser det och ännu ingen snö. Blir en resa till Österrike för lite skidåkning i febr. Hittills har vi satt i oss tre julbord och det är inte slut än. Lite ostron hade inte varit dumt.
    Hälsningar Gunilla o Anders

  5. Hej Gunilla,
    Lika kul varje gång o få ett litet meddelande från dig! Låter härligt med lite skidåkning. Vi saknar verkligen det! Julbord är ingen stor grej här, men deras Thanksgiving firas stort. Man träffas och umgås och naturligtvis kretsar mycket kring maten. Vi åt mycket kalkon, men även ostron!
    Goid Jul o Gott Nytt År till er alla
    Karl-Axel o Elisabet

  6. Elisabet & Carl-Axel!
    Ha en underbar jul och ett lyckosamt 2016!!
    Cuba låter spännade!!!
    Jättekul att läsa om era äventyr “Over there”!
    Kram
    Tytty, Lars, Marie , Peter

Leave a Reply to Gunilla Cancel reply

Your email address will not be published.