Som vanligt tyckte vi det var skönt att komma ut på havet igen. Det blev ju några extra dagar i Palm Beach. Vädret var lovande, ost ca 15 knop och inte så mycket åska. Vi går på NO kurs för att snabbt komma ut mitt i Golfströmmen och dra nytta av medströmmen. Vi rullar ut seglen och gör ca 6 knop genom vattnet. Med strömmen på 2,5 knop kommer vi fram med 8,5 knop över grund, Vinden var svag i början men ökade på em, vi kom snabbt norrut nu.

VHF-radion står alltid på när vi seglar. Här är det mest US Coastguard som hörs, och de hörs väldigt ofta. Det är PAN PAN och SECURITE SECURITE mest hela tiden. Det är en typ av nöd/varningsmeddelande som inleds med dessa ord. MAYDAY används bara vid direkt livsfara. Ofta gäller det någon saknad båt eller person. Dessa meddelanden upprepas en gång i halvtimmen. Av någon outgrundlig anledning läses dessa meddelanden så snabbt att det knappast går att uppfatta vad de säger, och har man inte engelska som sitt modersmål blir det ännu svårare. Vi tänker tillbaka på vår tid på engelska sydkusten och den radiotrafiken vi hörde där. Det var rena skolexempel på radiotrafik, klart, tydligt och långsamt. Här är det tvärtom. Det innebär att vi aldrig visste om det var någon saknad i närheten av oss eller någon annanstans på kusten. Sen är de väldigt glada i “Roger” alternativt “Roger that Captain”. “Copy that” är ett annat favorituttryck vi hör hela tiden.  Det betyder typ “uppfattat” som vi använder i Sverige. De är väldigt duktiga med att lägga ut väder och sjökort gratis på nätet. Man kan ladda ner allt man behöver.  Men det bygger på internet naturligtvis. Längre ut till havs kan man lyssna på väder på bla VHF. Tyvärr har de kanaler här som normalt inte finns på en VHF man köper i Europa.  US Coastguard sänder tex  på kanal 22a som vi inte har. De har även andra väderkanaler vi inte har.

Vi har sedan en tid även laddat ner Garmins Blue Chart (sjökort) på våra paddor. I Bahamas är det de bästa kort man kan ha. Det finns tre sjökortsböcker, Explorer Chartbook, i tre delar över hela Bahamas. Det är nästan nödvändigt att ha dessa om man ska segla där. Alla kurser ligger utlagda över de grunda bankarna, så det är bara att hålla sig till dessa så undviker man förhoppningsvis korallerna. Dessa sjökort har Garmin i sina Blue Chart och man ser även kurserna där. Vi har dessutom registrerat oss på Active Captain, det är ett system där alla användare lämnar egna kommentarer främst på lämpliga ankarplatser. Väldigt bra info om ankringsförhållande, dingibrygga, närmaste affär, om det finns WIFI etc. Alltså allt sånt man undrar över när man planerar en nattankring. Det finns bla i hela USA, Bahamas on Carribbean. Kostar inget.

Vi kom så småningom ut på kanten av den fina medströmmen, vi hade ju kurs upp mot Georgia / South Carolina vilket tog oss på en NNW kurs och Golfströmmen svänger sakta av mot NO. Vädret var fortfarande stabilt så vi beslutar att fortsätta segla en dag till. På morgonen, två dagar efter vi lämnade Palm Beach ankrar vi i ett sund utanför St Simon Island, Georgia. Vi hade klämt nästan 300 distans på mindre än 48 timmar. Och det var inte det minsta jobbigt. Halvvind, autopilot och sol (naturligtvis).

030

Vi åt frukost, satte i jollen, la ner cyklarna och åkte i land. Vilken skillnad på Florida. Här var tomterna inte raka och i pedantiskt skick, utan mycket större och framförallt med stora träd överallt. När vi cyklade här såg vi sällan himlen. Dialekten var också något vi la märke till direkt. När vi pratade med olika människor, lät det nästan komiskt. Det var verkligen en “sydstat”. Alla kör i stora pickupper, ju större ju bättre. Vi tittade efter gevärställ där bak i bilarna men såg inget. Av texten på flera t-shirts rådde det absolut ingen tvekan om vad de tyckte om begränsningar i privat vapeninnehav. Vi hittade en fin restaurang, som iofs var tom på gäster så här mitt på dagen, men där satt vi och bloggade (förra inägget). Paret som hade stället var så trevliga och de kunde inte smälta att vi seglat ända från Sverige. Fast vi undrar om de verkligen visste var Sverige låg. Vi fortsatte att cykla och på em hittade vi en seafood-restaurang. Det var Happy Hour, och bla halva priset på färska ostron. Vi åt och njöt. På kvällen när vi skulle ombord var grindarna låsta till det bostadsområde där vi landat dingen. Vad att göra? Som tur var kunde vi halvt fälla ihop cyklarna och dra dem under grindarna och själva gled vi precis under platt på rygg under en utandning. Väl ombord somnade vi tidigt. Nästa dag satt vi och väntade på Boarder Controll som skulle komma ombord kl 09 för att inspektera båten och oss. Kvart över nio ringde de och sa att vi kunde fortsätta segla, utan inspektion. Vi har ännu inte riktigt förstått hur det funkar här med anmälningsplikten. Generellt måste vi ringa varje gång vi byter hamn. Nu verkar det som det räcker att ringa när vi byter stat. Rätt bökigt system tycker vi.

034

031

001

Vi hivade upp ankaret och gick ut genom inloppet och satte kurs norrut mot Charleston. Det var ca 120 sjömil dit, alltså valde vi att ta en nattsegling till för att komma fram på morgonen. Fin vind hela dagen och kvällen, men på natten dog det ut. Gick för motor de 7 sista timmarna. På invägen såg vi många räktrålare, ibland alltförmånga och närgångna.

Vi angjorde vi Charleston i South Carolina på morgonen. Vi slog på stort och förtöjde i den trevliga marinan Maritime Center Marina som låg mitt i stan. Tre man exemplariskt uppställda och tog emot tamparna. Fina flytbryggor med el och vatten.  Kostnad 500 kr natten, vilket är jättebilligt i USA, där man ofta får betala 1000 kr eller mer per natt i marinorna.

004

008

Bubbas räktrålare.

Jag har alltid velat komma till Charleston, som enligt boken Borta med vinden var den stad charmören Rhett Butler kom från, och en riktig sydstats stad med stora hus och stora verandor. Och vi blev inte besvikna. Charleston var en jättetrevlig universitetsstad, full med restauranger och seafood. Och hela den södra delen, SOBO, South of Broad Street var fullt av hus som från böckerna. 2-3 våningar höga, gigantiska verandor och pelare. Underbara hängande soffor man kan sitta i och smutta på Mint Julep. Vi tog cyklarna och cyklade kors och tvärs genom den fina staden och avslutade som vanligt med ostron till middag.  Här tillreder man ostron på tusen sätt. Vi tycker bäst om dem naturella med citron, vinäger och rödlök, men man kan alltid låta sig överaskas med olika kombinationer av bakade med spenat, bacon, parmesanost,  brödsmulor, heta salsa såser osv.  Eller varför inte som hamburgare? Oyster burger, det är ganska gott-

009

 

020

021

 

På natten fick vi ett rejält åskväder på oss. Skönt att ligga i en marina med en grannbåt med högre mast. Vi lämnade Charleston på eftermiddagen för ytterligare en nattsegling , nu till Southport, North Carolina. Denna natt blev det motorgång och vi hade också upp mot 3 knops motström i inloppet till Cape Fear River, så det blev ganska drygt. Southport var en riktig pärla, Vi hade fått tips av våra vänner på Dragonfly att förtöja nedanför restaurangen Provisioning Company, som erbjöd free docking till matgäster. Vi anlände mitt i lunchrusningen, och hade en hel restaurang som åskådare när vi förtöjde i den hårda strömmen. Inget plums denna gång, däremot en applåd. Det var lågvatten så vi fick ligga en bit ut på bryggan.  I Southport spelar man in mycket filmer. Staden har en charmig beachy atmosfär och de fina husen med verandorna sträcker sig i alla riktningar.  Vi såg många olika filmaffischer, men kände just inte igen några. Den senast inspelade filmen verkade ha varit Safe Haven.

023

014

018

019

026

031

En skolklass på utflykt, dags för gruppbilden från Marinan i Southport, eller om det var årets Luciakandidater?

 

Efter Southport gav vi oss i kast med Intra Coastal Waterway ICW, denna långa inre vattenled som sträcker sig ända från Miami till Chesapeake Bay. Uppgivet lägsta djup är ca 7 foot dvs 2.10 m Lägsta höjd under broarna 64 fot (19,5 m). Vi är med andra ord på gränsen med våra 2 m djupgående och 62,5 fot mast.  Vi hade blivit tipsade att man behövde en försäkring för att kunna få fri assistans om man gick på grund, så det sista vi gjorde innan vi lämnade Southport var att köpa en medlemskap och en försäkring i BoatUS.

Att gå utmed ICW är jättekul, lite som Göta kanal. Man åker som i en kanal mellan hus, marinor, stora marsh områden med mycket natur.  Utmed hela vägen ligger det tusentals och åter tusentals stora gråa vackra hus, alla i exemplariskt skick med sina stora verandor, fina brygganläggningar, gigantiska gräsmattor. Man vill köpa vart och ett av dem. Många är weekend hus fick vi förklarat.

038

054

034

033

 

Men det är grunt, mycket grunt och det är ganska slitsamt att se till att hålla sig i mitten hela tiden. Vi har än så länge gått på grund 2  gånger , dock utan att fastna, och flera gånger irrade vi in oss på vatten under 2 m. Hela tiden pilar det en massa flatbottnade snabba motorbåtar kors och tvärs och hela kanalen kantad av flöten från krabb-burar. På  nästan varje markeringsskylt häckar en fiskgjuse och man ser också vit häger, blå häger och pelikaner. I vattnet kan man faktiskt se delfin och sköldpaddor. Det ska finnas alligatorer, vi såg inga.

På natten förtöjde vi i en liten lagun som tillhörde Marine Corps. Man fick inte gå iland, men det fanns landstigningsramper för amfibiebåtar. På natten i mörkret såg vi röda pannlampor som smög omkring i buskarna och också hur de sjösatt en en båt i mörkret. Vi förstod att det ibland kunde vara stort pådrag med övningar  och helikoptrar, men det missade vi. Vi lämnade i gryningen medan dimmorna spelade över träskmarkerna. Havet ligger ofta bara några 100 m bort, men det är dolt av stora vita sanddyner. På insidan är landskapet helt annorlunda.

046

047

050

 

Nästa etappmål var sjö och seglarstaden Beaufort North Carolina. Det ligger innanför USA:s ökända östliga udde Cape Hatteras.  Denna udde är känd för att mycket vind och höga vågor när Golfströmmen kommer upp från syd och möter norra Atlantens lågtryck. Många väljer därför att gå på insidan här. Beaufort är också ett ställe där man sticker ut om man vill segla mot Bermuda eller söderut mot Bahamas. Här myllrade det av båtar. I inloppet låg ett mudderverk och ställde till oreda med en lång pipeline, båtarna pilade åt alla håll. En stor fisketävling pågick och dessutom möts minst 4 farleder här. Dessutom , vilket är ofattbart , är det grunt i inloppet och riktigt smalt. Man knixar sig fram mellan sandbankar och markeringar  mitt bland badare och paddelboards. Vi blev så förvirrade att vi missade stan och gick för långt norrut genom en klaffbro och fick vända tillbaka. Efter att äntligen ha hittat rätt förtöjde vid en av stadens bryggor och köpte 60 gallon diesel för 7 kr litern och ankrade sedan mitt i hela pådraget. Hela tiden passeras vi av kajaker, småbåtar och fiskebåtar på alla sidor. Här är väldigt trevligt. Och på board walken ligger restaurangerna tätt. Ostronen igår var dock inget vidare. För mycket skorpmjöl.

069

061

059

068

Stor fisketävling på gång i Beaufort, NC. Den som kommer in med största sailfishen får 1 miljon dollar!! Vi såg dock inte till vår vän Janne från Göteborg här.

Och så en liten rapport om hälsoläget. Attis är jättebra. Han ler knappt snett längre och tränar nu på att vissla. På gränsen till återställd med andra ord.  Jag äter en medicin dos värdig en muskelbyggare och börjar bli kortison puffig i ansiktet och på kroppen och ser fram emot att åka hem och ta tag i detta. Sannolikt är vi framme i Chesapeake Bay i nästa vecka  så jag kan flyga hem från Richmond Virginia.

 

 

 

3 thoughts on “Amerikanska södern

  1. Hej på er!
    Alltid trevligt att läsa era fina och rika blogginlägg. Just nu tänker vi ändå mest på hur Elisabeth mår och det känns bra att ni snart är framme. Ni verkar dock hålla humöret uppe trots situationen. Hoppas ni snart kan återuppta seglingsverksamheten.
    Vi jobbar på med förberedelserna, äntligen sjösatta och även inflytandet har nått en ny färdigbudat. Känns bra! Vi kommer att lämna Stockholm en bit in i veckan efter midsommar. Kanske hinner vi ses lite kort?
    Kramar från oss båda

Leave a Reply

Your email address will not be published.