Rätt trötta efter dåligt med sömn under överfarten kommer vi i gryningen fram till Kanarieöarna  och till  ön  La Graciosa, som ligger lite nordväst om Lanzarote. Det visade sig bli det absolut trevligaste stoppet så här långt. Vi blev kvar i fem dagar, men hade kunnat stanna lika länge till. Ön som bara är 6 x 3 km beskrivs i vår pilot som ” When you land, you can take off your shoes and forget the world” Vi kan bara instämma. Ön har en liten hamn där det är svårt hitta en ledig plats, men bara en nm därifrån finns en ankarvik som slår det mesta. På 6-10 m ankrar man i kristallklart vatten i kritvit sand. Stranden utgörs av ljus sand med inslag av klippor. Från vår ankarplats ser vi Atlanten, Lanzarotes klippiga västkust samt den sagolika Graciosa.

Vår ankarvik med den lilla byn högst upp till vänster och Lanzarotes norra udde i bakgrunden.

Lisa tar på skor inför en vandring i land. I bakgrunden “Fröken 4” från Norge, Spray samt Ariane, också från Norge. Båtar vi hängt med ett tag.

Samma vik sedd från toppen av en en gammal vulkan

Några palmer här och det hade varit  Västindien. Rena paradiset.

Vattnet var så klart att vi kunde följa ankarkättingen på 10 meters djup och se hur ankaret hade grävt ner sig i sanden.

En kväll blev det grillmiddag på stranden. Det var 4 norska båtar plus en svensk.. Konstigt nog har vi sett vi väldigt få svenska båtar än så länge.

Då det var så lungt i viken passade jag på att byta anoder på propelleraxeln.

Trots att vi bara haft båten i sjön i drygt ett halvår var det inte mycket kvar av anoden! Jag tror det beror på att vi varit så mycket uppkopplade på dåligt jordade elkablar i alla marinorna, det tar hårt på anoderna. Nu ska vi ju mest ankra framöver hoppas jag, och då slipper vi detta problemet. Vattnet var 23 grader varmt, men utan våtdräkt hade det inte gått att jobba så länge under vattnet.

Vi har nu också lärt oss att hissa upp jollen på utsidan under natten. Då ström och vind inte alltid går åt samma håll kan jollen annars ligga och stöta i skrovet. På natten hörs alla ljud väldigt tydligt inne i båten. Sen är det ju alltid svårare att stjäla jollen om den hänger låst intill båten uppe i luften, än om den ligger tre meter bakom o guppar i vattnet. Hoppas vi.

Som vanligt sköter vi ofta våra “kontors-sysslor” från olika cafér. Här postar vi blogginlägget om Madeira, kollar mail, samt laddar ner lite väder. Hade vi inte sett de spanska flaggorna kunde vi tro vi var i Nordafrika. Alla hus var små, vita och fyrkantiga. Vit sand utgjorde gatubeläggningen, bilarna var få och människorna väldigt avslappnade. I hamnan fanns tre uteserveringar, ett litet torg där barnen lekte långt in på natten. De vilade ett lugn och gemyt över denna ö som vi aldrig tidigare sett.

Utsikt från toppen av en vulkan på norra delen av ön.  I denna vulkan kunde man gå ner i kratern.  I bakgrunden syns vår ankarvik, och längre bort Lanzarote.