Efter Warnemunde fortsatte vi västerut mot Fehmarn Belt, sundet mellan Tyska fastlandet och Fehmarn, ön varifrån Färjorna mellan Rödby och Puttgarden går. En distans på ca 50 sjömil. Normalt tar det en god dag, ca 8 timmar.
Under denna trip skulle vi få vår första kuling med Spray. Vi visste att det skulle blåsa friskt, men under dagen uppgraderade väderstationernan vinden från kuling till stormbyar. Det hade vi inte räknat med. Vi ville testa vår stormfock samt se hur båten uppförde sig i hård vind, men om vi visste hur mycket vind det skulle bli hade vi legat kvar.  Allt gick bra, vi hade revat storen duktigt, samt hissat den lille stormfocken. Båten gick stadigt och fastän sjön gick hög kom det sällan vågor upp över däck. Det var bara att hålla i sig och åka med!

På bilden syns det stora förseglet, genuan inrullad, och kutterstagsfocken, stormfocken utrullad. Med det här systemet behöver vi inte byta försegel, utan vi väljer att rulla ut det stora eller lilla förseglet. Storseglet revar vi genom att rulla in några varv i masten, och minskar därmed segelytan. Vi har rullstor ombord, vilket är väldigt praktiskt när man ska reva seglet. Vi tar aldrig ner seglen, vi rullar in dem, både storsegel och försegel!

Vi hade en annan båt som följde oss ett tag, men de vände plötsligt och seglade tillbaks. Vinmätaren visade 40 knop i byarna, det motsvarar ca 20 m/s…  det är rätt mycket. Båten gick fantastiskt fint, trots den stökiga sjön.

Vi turades om att styra. Ofta går vi för autopilot men när det blåser så här hårt går det bättre att styra för hand.

Konstigt nog blev ingen av oss sjösjuk. Fastän jag var nere och fixade både fika o lunch kände jag mig pigg hela tiden. Vi tror det beror på att båten  rör sig förhållandevis stadigt, även på kryss i hög sjö.

Även jobbiga dagar har ett slut. Fram emot eftermiddagen passerade vi under Fehrman-bron, solen tittade fram och vinden avtog något. Vid åtta på kvällen förtöjde vi i Heilige Hafen, en jättemarina med minst tusen platser. Vi hittade inte en enda ledig plats! Till slut la vi oss på en rödmarkerad (reserverad) plats. Vi chansade på att ägaren inte skulle komma tillbaks just den kvällen. Det gjorde han inte heller..

Nästa dag tog vi en kort joggingtur, köpte “frische brötschen” och försökte komma i väg tidigt. Vi har normalt lite svårt att komma iväg på morgonen. Det är så skönt o ta det lugnt, slippa stressa iväg. Nackdelen är att vi ofta kommer fram lite sent.. Idag skulle vi gå till Kiel där vi bestämmt träff med våra vänner Anders o Gunilla Fellesson. Det är seglarvänner vi seglat ihop med sen våra barn var små. Det blev ett kärt återseende. De hade för två veckor sedan fått leverans av sin sprillans nya XC38 från Danmark.

Det blev inspektion i bägge båtarna, drink i sittbrunnen och middag på restaurang i land. Dagen därpå låg vi kvar och umgicks. Vi tyckte vi seglat rätt hårt senaste dagarna så vi uppskattade en liggedag i Kiel.

I går fredag seglade familen Fellesson iväg i riktning mot Sverige och vi bytte hamn i Kiel för att på kvällen hälsa på min kusin som bor där med sin familj.

Barbara med sin man Michael i sin väldigt trevliga takvåning. Middag på kvällen och bläddrande i fotoalbum. Vi passade även på att köra två tvättmaskiner! Tack Barbara och Ele, det var som vanligt väldigt kul att träffa er!

På dagen hade Elisabet och jag cyklat en runda, bla kollade vi in slussen in i Kiel-kanalen. Vi var ju lite nervösa nu när vi skulle lämna tryggheten i Östersjön! Vi hittade även en trevlig uteservering vid en kaj där jag prövade den lokala matjesillen Lisa åt en baugette med ost o skinka. Jag är löjligt förtjust i alla sorters fiskar, speciellt sillinläggningar.

Den äkta sill-konnässören ser att här serveras matjen med både äppelskivor, lingon och rå lök!! Låter tveksamt men smakade utsökt.

Idag är det lördag och vi kastade loss tidigt (kl 7) från Alte Olympiahafen i Kiel. Kvart över sju gick vi in i en jätteluss.

Lisa förbereder fändrarna.

Betalning sker genom att någon ( = Lisa ) klättrar upp för en slämmig stege, går in till Hafenmeister och erlägger avgiften. Vi blev förvånade över hur billigt det var; 18 Euro! Jämfört med Göta Kanal var det int mycket att bråka om. Innan vi ens hunnit förtöja färdigt var det dags att gå ut genom slussen och börja resan genom tyska landsbygden. 50 sjömil, ca 100 km. Med 7 knop tog det ca 7 timmar.

Spray syns här på sjökortet sega sig fram från Kiel till Brunsbuttel. Det var varmt redan klockan 8 på morgonen. Vid middagstid visade termometern 31 grader… och nästan vindstilla. Vi var ofta uppe på akterdäck och spolade av oss med kallt vatten.

Vi såg mycket under dagen. Bla denna färjan som hängde i långa vajrar under en bro!

Inga problem med svallvågor från den här farkosten!

Vi mötte hela tiden lastfartyg, ibland lite väl nära.

Till slut var vi framme vid slussarna i Brunsbuttel. Där kommer man ut i Elbe, som rinner ner till Hamburg. Vi svängde nu höger och var så äntligen ute på Nordsjön. Här ovan ses slussporten stängas och vi har havet framför oss. Lite pirrigt var det, tidvatten, strömmar och nya hamnar. Men det var ju detta vi så länge hade drömt om, och nu var vi här! Nu blev det rätt odramatiskt. Solen stekte oss, vinden var svag, dessvärre rakt bakifrån, vilket gjorde att vi inte kunde segla.

Bakom Lisa öppnar sig porttarna till Elbe, Nordsjön, Engelska Kanalen, Atlanten, Västindien… Here we come!

Vi fick fortsätta för motor till Cuxhaven, vår första hamn utanför Östersjön. Det var inte mening att vi skulle slussa ut idag, men det gick fortare än vi räknat med.

En liten hake var att tidvattenströmmen på Elbe inte hade vänt ännu, utan vi fick nu kämpa oss fram i över 3 knops motström de första två timmarna. Lite oruttade att gå mot sån ström.. men det var ju vårt första försök

Efter nästan exat 12 timmar för motor, 77 distansminuter senare förtöjer vi i Cuxhaven. Värmen har pressat oss hela dagen, och efter ett dopp i hamnbassängen fick vi lite belöning…

Det känns lite som resan nu har börjat på riktigt. Det är den 19 dagen ombord, vi har hälsat på många vänner mellan Sthlm o Kiel, men nu är vi ute på nya vatten, inga mer inplanerade besök just nu. I morgon fortsätter vi västerut längs med de Frisiska öarna ner mot gränsen mellan Tyskland o Holland. Vädret får styra lite hur långt vi går.